oss och hvaraf också en vacker laddning in-
stufvades. i Ve
Om innevånarne funno vi våra af Arago
uppeldade föreställningar jemmerligen redu-
cerade till fryspunkten,; såsom fallet måste vara,
då man låtersig ledas af demme, jag törsicke
säga lögnaktige, men säkert ällt för mycket
förgyllande och liflige författare i dess roman-
tiserade resa, som bär alla: spår af ett gyck-
lande bländverk, fullt af raketlika ljuspunkter:
I det yttre temligen oangenäma, buro de der
ock spår af sin inre art, enfald, slafveri, lättja,
armod, uttryckt i orörlig dåsighet, ödmjukt
smileri och motbjudande snusk. Till staturen
medelmåttige, till ansigtsuttrycket, platta, till
hela expressionen fadda, fann man hos dem
hvarken den spanska lifligheten och liksom
medfödda fjäderspänstigheten eller den insu-
lära öppenheten, som vi vant oss vid i andra
delar af Pacifiken. Ett kring halsen hängande
radband af glasperlor, här och der i hyddorna
en frånsysk jungfru Maria-biild med. en. brin-
nande dank framför betecknade deras religiösa
hängifvenhet, .såsom goda katoliker. . Guds-
tjensten i den alla prydnader (till och med
prest). beröfvade kyrkan åtföljdes, såsom van-
ligt ör, af skrikande sång, knäfall, korsteckei
och vigvatten,och barnen, som sjungande buro
korset genom byn, tycktes icke göra något
synnerligt intryck eller väcka märkbar upp:
märksamhet. Religion är här em död form,
Nämner jag slutligen hamnkaptenens och stun-
dom guvernörens palats,, en hvit, temligen
rymlig, af några öde stora salar upptagen en-
väningsbyggnad i ena ändan af byn, omgif-
ven af förfallne och vanskötta små planterin-
ger, så-trorjag mig. hafva uppdragit en. skil-
dring af Umata, sådan jag fann det. . Men du
skall tänka dig debsa lätta och enkla menmni-
skoburar i skuggan af tropikens ighet
vid stranden af ett indigoblått haf, Nindade
gta under den brännande solens glöd, en
bäck sakta rasslande under bambu och palm-
dungar, och du skall kunna fatta, att natören
kring Umata är förtjusande.
n har en på samma sida liggande stad,
Agagua, belägen 5 timmars qvig-ridt — ty på
dessa djur fördag man bär, hvarest hvarken