möjligen kunde umbäras, men dock, ä den andi sidan, ansåg sig böra i underdånighet bekänna, a förändringen, enligt hans öfvertygelse, nicke skälige borde atises obehöfig, vädlig eller kränkande för I Kar, privilegier obh fättigheters; hvarföre erkebiski pen inskränkte sig att, i bändelse kommittåns försla biefve af Kongl. Maj:t i det hufvudsakliga antage deruti förslå några mindre betydliga jemkningar oc tillägg. Sedan kongl. uppfostringskommittåen slutligen de 14 November 1818 förklarat sig öfver de gjorda ar märkningarne, och dervid dels fullständigare utvec lat skälen för de gjorda förslagen, dels i underdånig het tillstyrkt de af erkebiskopen föreslagna jemknir garne deri, täcktes Kongl. Maj:t den 29 Januari 181 i näder gilla kommittens förslag, till följe bvaraf de alltsedan, under namn af Kongl. direktionen öfve Stockholms stads undervisningsverk, bekanta styrelse öfver hufvudstadens offentliga skolväsende bildade och ännu Samma är trädde i verksamhet. Underteöknade hafva trott, att ett återkallande tninnet äf dessa äldre förhbålländen, äfvensom af d våskntligaste oimständigheterne vid det första iorät hdöt af den sistnämnda, ännu bestående skolstyrel sen icke vid detta tillfälle skulle anses främmand för ämnet. Huruvida afsigten med den kongl. direktionens in rättande ursprungligen varit, att densamma skull inskränka sin verksamhet till de sä kallade elementar läroverken, såsom sedermera med få undantag skett eller utsträcka den till omfattande af skolväsendet bela dess vidd, således äfven till folkskolerna, tilltrc sig icke undertecknade att bedöma, enär det kongl bref af den 10 Mars 1819; hvarigenom kongl. direk tionen förordnades, i detta afseende endast innehåller. ätt direktionen skulle sföra styrelsen öfver hufvud Btädebs öffentliga läroanstalter, utan att då närmare bestämma, hvilka anstalter dermed egentligen skulle förstås, och den nådiga instruktion för direktionen, hvarmed Kongl. Maj:t, enligt tillkännagifvande i kongl. brefvet den 29 Januari samma är, ville direktioner förse, icke ännu lärer bafva blifvit utfärdad i anseende dertill, att det underdäniga betänkande af di rektionen, efter hvars emottagande Kongl. Maj:t ville ttfärda en sädan instruktion och hvilket genom ofvannämnda bäda kongl. skrifvelser blifvit i nåder infordradt, icke ännu afgifvits. Af den ofvannämnde kongl. instruktionen för den på 1650-talet afsedda skolstyrelsen synes, att densBaibina omfattade alla grader af skolor, ifrån gymbasium till barnskolorna, motsvarande vär tids såväl elementarläroverk som folkskolor. Någon lagligen bestämd skilnad fanns icke heller ännu på den tider emellan de skolor, som i vär tid blifvit betecknade ined dessa olika namn. Den nuvarande kongl. direktionen har visserligen också under sin ledning, jemte hufvudstadens äldre elementarläroverk, äfven de så kallade allmänna barnskolorna, hvilka i sjelfva verket icke äro någonting annat än folkskolor, och synes säledes äfven omfatta båda arterna skolor. Men alla de nyare och egentliga folkskolorna, hvilka sedan är 1847 blifvit i Stockholm inrättade till underdänig ätlydnad af 1842 ärs kongl. stadga angående folkundervisningen i riket, sakna all slags förbindelse ed deh ifrågavarande direktionen. När dessutom, enligt hvad kändt är, kongl. direktionen tillika redan för nägon tid sedan bos Kongl. Maj:t gjort underdänig framställning om indragande af de nyssnämnde, under henne stäende barnskolorna, så torde direktionen snart, ifall Kongl. Maj:t härtill gifver nådigtbifall, komma att endast och uteslutande hafva elementarläroverken (gymnasium samt lärdomsoch apologistskolor) qvar under sin ledning. Dä emellertid elementarläroverk och folkskolor nu blifvit bestämdare, än förr, ätskilda, säsom icke allenast afsedda för olika behof af undervisning, utan äfven numera styrda hvar för sig, enligt särskilda kongl. författningar, torde angelägenheten af en ordnad styrelse äfven för de sednare, till ästadkommande af deras ledning efter en sammanhängande plan och uti en riktning, som afser på en gäng de särskilda församlingarnes och det helas bästa, inom en kommun af den betydenhet, som Stockholm, med nägot skäl kunna sättas i fråga. Då vidare elementarläroverken mottaga sitt underhåll hufvudsakligen af statsverket, men folkskolorna deremot i Stockholm underhällas af kommunen, och då, i öfverensstämmelsel. dermed, lärarne, som vid de förra tillsättas af statens och kyrkans myndigheter, vid de sednare deremot tillsättas af församlingarne sjelfva, torde det icke heller kunna betraktas säsom nägot obilligt anspråk ä kommuners sida, om en gemensam styrelse för hufvudstadens folkskoleväsende till och med skulle anses böra i vidsträcktare män få egenskapen af en kommunal styrelse; än förhållandet billigtvis kunnat vars med styrelsen öfver dess elementarläroverk. Och derom bör väl nägot tvifvel icke skäligen kunna ega rum, att det ju för kommunen, såsom sådan, är af minst lika stor vigt i afseende på dess folkskolor, som i afseende på de derinom förlagda elementarläroverken, att en styrelse för dem mätte finnas, så väl, hvad sjelfva skolorna apgär, för ett ändamälsenligare ordnande af deras yttre förhällanden uti ett sammanhang, och för att på deras inre verksamhet, eller hvadsom törer den egentliga undervisningens och uppfostrans förbättring, utöfva en lifvande och ledande inflytelse,-som i allmänhet, för att hafva in seendet öiver allt hvad från det offentligas sida till födndervisningens befrämjande inom värt samhälle Örer. Man skall mähända-invända, att religionen, att det kristliga lifvet skulle förlora något på en sädan anordning, om konsistorium icke blefve den myndighet, hvilken den egentliga ledningen af folkskoleväsendei äfven inom hufvudstaden tillkomme. Genom kongl. folkskölestadgans allmänna föreskrift, att kyrkoherdarne äro sjelfskrifne ordförande i församlingarnes skolstyrelser, samt att presterskapet inom hvarje församling icke blott skall utöfva en sorgfällig uppsigt, i synnerhet öfver religionsundervisningen i folkskolorna,, utan äfven sjelfve, sä ofta deras öfriga embetsäligganden medgifva, deruti verksamt deltaga; och dä dessutom pastor primarius, enligt sin instruktion, alltid eger att taga en väsendtlig del uti inspektionen öfver samtliga skolorna i hufvudstaden, synes det likväl redan vara tillräckligt sörjdt derför, att äfven inom hufvudstaden religionens värdare ega all erforderlig inflytelse säväl på folkskolan i allmönhet, som på den del af undervisningen i synnerhet, hvilken företrädesvis tillhör deras vigtiga kall. Dei torde icke heller vara någon anledning antaga, at: ju icke religionsundervisning och kristlig uppfostrar lika väl värdas i Köpenhamn och Berlin med flera städer i utlandet, hvarest ledningen af folkskoleväsendet, säsom en stadens gemensamma angelägenhet, längesedan finnes anförtrodd ät kommunala styrelser och tjenstemän, som i Stockholm. Så långt revisorerne. — Den skrifvelse til: socknestämmonämnden, hvarur ofvanstående ir ett utdrag, är daterad den 30 gistlidne December och undertecknad af hir P. E. Svedbom, E. A. Lindberg, F. A. Eisen, N. M. G. Hauffmann, E. G. Frodin, S. L. Azelson, J. Carlstedt och C. O. Norman, såsom af försam ingarne utsedde revisorer till granskning at ckholms stads fattigvårdsförvaltning för år Skrifvelsen slutar med uttryckandet af de opp, hvaruti vi icke kunna annat än instämma, att revisorerne icke förgäfves måtte hafvs vändt sig till Stockholms socknestämmonämnd med anhållan, att lämpliga åtgärder måtte vidtagas till åstedkommande af en ändamålsenigare ledning af hufvudstadens folkskoleväsende såsom en för hela kommunen gemensam meaktpåliggande angelägenhet och till be4, fordrande af ett syftemäl, som, allestädes afW