möjligen kunde umbäras, men dock, ä den andi
sidan, ansåg sig böra i underdånighet bekänna, a
förändringen, enligt hans öfvertygelse, nicke skälige
borde atises obehöfig, vädlig eller kränkande för I
Kar, privilegier obh fättigheters; hvarföre erkebiski
pen inskränkte sig att, i bändelse kommittåns försla
biefve af Kongl. Maj:t i det hufvudsakliga antage
deruti förslå några mindre betydliga jemkningar oc
tillägg.
Sedan kongl. uppfostringskommittåen slutligen de
14 November 1818 förklarat sig öfver de gjorda ar
märkningarne, och dervid dels fullständigare utvec
lat skälen för de gjorda förslagen, dels i underdånig
het tillstyrkt de af erkebiskopen föreslagna jemknir
garne deri, täcktes Kongl. Maj:t den 29 Januari 181
i näder gilla kommittens förslag, till följe bvaraf de
alltsedan, under namn af Kongl. direktionen öfve
Stockholms stads undervisningsverk, bekanta styrelse
öfver hufvudstadens offentliga skolväsende bildade
och ännu Samma är trädde i verksamhet.
Underteöknade hafva trott, att ett återkallande
tninnet äf dessa äldre förhbålländen, äfvensom af d
våskntligaste oimständigheterne vid det första iorät
hdöt af den sistnämnda, ännu bestående skolstyrel
sen icke vid detta tillfälle skulle anses främmand
för ämnet.
Huruvida afsigten med den kongl. direktionens in
rättande ursprungligen varit, att densamma skull
inskränka sin verksamhet till de sä kallade elementar
läroverken, såsom sedermera med få undantag skett
eller utsträcka den till omfattande af skolväsendet
bela dess vidd, således äfven till folkskolerna, tilltrc
sig icke undertecknade att bedöma, enär det kongl
bref af den 10 Mars 1819; hvarigenom kongl. direk
tionen förordnades, i detta afseende endast innehåller.
ätt direktionen skulle sföra styrelsen öfver hufvud
Btädebs öffentliga läroanstalter, utan att då närmare
bestämma, hvilka anstalter dermed egentligen skulle
förstås, och den nådiga instruktion för direktionen,
hvarmed Kongl. Maj:t, enligt tillkännagifvande i kongl.
brefvet den 29 Januari samma är, ville direktioner
förse, icke ännu lärer bafva blifvit utfärdad i anse-
ende dertill, att det underdäniga betänkande af di
rektionen, efter hvars emottagande Kongl. Maj:t ville
ttfärda en sädan instruktion och hvilket genom ofvan-
nämnda bäda kongl. skrifvelser blifvit i nåder infor-
dradt, icke ännu afgifvits.
Af den ofvannämnde kongl. instruktionen för den
på 1650-talet afsedda skolstyrelsen synes, att den-
sBaibina omfattade alla grader af skolor, ifrån gym-
basium till barnskolorna, motsvarande vär tids såväl
elementarläroverk som folkskolor. Någon lagligen
bestämd skilnad fanns icke heller ännu på den tider
emellan de skolor, som i vär tid blifvit betecknade
ined dessa olika namn. Den nuvarande kongl. di-
rektionen har visserligen också under sin ledning,
jemte hufvudstadens äldre elementarläroverk, äfven
de så kallade allmänna barnskolorna, hvilka i sjelfva
verket icke äro någonting annat än folkskolor, och
synes säledes äfven omfatta båda arterna skolor.
Men alla de nyare och egentliga folkskolorna, hvilka
sedan är 1847 blifvit i Stockholm inrättade till un-
derdänig ätlydnad af 1842 ärs kongl. stadga angående
folkundervisningen i riket, sakna all slags förbindelse
ed deh ifrågavarande direktionen. När dessutom,
enligt hvad kändt är, kongl. direktionen tillika redan
för nägon tid sedan bos Kongl. Maj:t gjort underdä-
nig framställning om indragande af de nyssnämnde,
under henne stäende barnskolorna, så torde direktio-
nen snart, ifall Kongl. Maj:t härtill gifver nådigtbi-
fall, komma att endast och uteslutande hafva ele-
mentarläroverken (gymnasium samt lärdoms- och apo-
logistskolor) qvar under sin ledning.
Dä emellertid elementarläroverk och folkskolor nu
blifvit bestämdare, än förr, ätskilda, säsom icke alle-
nast afsedda för olika behof af undervisning, utan
äfven numera styrda hvar för sig, enligt särskilda
kongl. författningar, torde angelägenheten af en ord-
nad styrelse äfven för de sednare, till ästadkommande
af deras ledning efter en sammanhängande plan och
uti en riktning, som afser på en gäng de särskilda
församlingarnes och det helas bästa, inom en kom-
mun af den betydenhet, som Stockholm, med nägot
skäl kunna sättas i fråga. Då vidare elementarläro-
verken mottaga sitt underhåll hufvudsakligen af stats-
verket, men folkskolorna deremot i Stockholm under-
hällas af kommunen, och då, i öfverensstämmelsel.
dermed, lärarne, som vid de förra tillsättas af statens
och kyrkans myndigheter, vid de sednare deremot
tillsättas af församlingarne sjelfva, torde det icke
heller kunna betraktas säsom nägot obilligt anspråk
ä kommuners sida, om en gemensam styrelse för huf-
vudstadens folkskoleväsende till och med skulle anses
böra i vidsträcktare män få egenskapen af en kom-
munal styrelse; än förhållandet billigtvis kunnat vars
med styrelsen öfver dess elementarläroverk. Och
derom bör väl nägot tvifvel icke skäligen kunna ega
rum, att det ju för kommunen, såsom sådan, är af
minst lika stor vigt i afseende på dess folkskolor,
som i afseende på de derinom förlagda elementar-
läroverken, att en styrelse för dem mätte finnas, så
väl, hvad sjelfva skolorna apgär, för ett ändamäls-
enligare ordnande af deras yttre förhällanden uti ett
sammanhang, och för att på deras inre verksamhet,
eller hvadsom törer den egentliga undervisningens
och uppfostrans förbättring, utöfva en lifvande och
ledande inflytelse,-som i allmänhet, för att hafva in
seendet öiver allt hvad från det offentligas sida till
födndervisningens befrämjande inom värt samhälle
Örer.
Man skall mähända-invända, att religionen, att det
kristliga lifvet skulle förlora något på en sädan an-
ordning, om konsistorium icke blefve den myndighet,
hvilken den egentliga ledningen af folkskoleväsendei
äfven inom hufvudstaden tillkomme. Genom kongl.
folkskölestadgans allmänna föreskrift, att kyrkoher-
darne äro sjelfskrifne ordförande i församlingarnes
skolstyrelser, samt att presterskapet inom hvarje för-
samling icke blott skall utöfva en sorgfällig uppsigt,
i synnerhet öfver religionsundervisningen i folksko-
lorna,, utan äfven sjelfve, sä ofta deras öfriga em-
betsäligganden medgifva, deruti verksamt deltaga;
och dä dessutom pastor primarius, enligt sin instruk-
tion, alltid eger att taga en väsendtlig del uti in-
spektionen öfver samtliga skolorna i hufvudstaden,
synes det likväl redan vara tillräckligt sörjdt derför,
att äfven inom hufvudstaden religionens värdare ega
all erforderlig inflytelse säväl på folkskolan i allmön-
het, som på den del af undervisningen i synnerhet,
hvilken företrädesvis tillhör deras vigtiga kall. Dei
torde icke heller vara någon anledning antaga, at:
ju icke religionsundervisning och kristlig uppfostrar
lika väl värdas i Köpenhamn och Berlin med flera
städer i utlandet, hvarest ledningen af folkskolevä-
sendet, säsom en stadens gemensamma angelägenhet,
längesedan finnes anförtrodd ät kommunala styrelser
och tjenstemän, som i Stockholm.
Så långt revisorerne. — Den skrifvelse til:
socknestämmonämnden, hvarur ofvanstående
ir ett utdrag, är daterad den 30 gistlidne De-
cember och undertecknad af hir P. E. Sved-
bom, E. A. Lindberg, F. A. Eisen, N. M. G.
Hauffmann, E. G. Frodin, S. L. Azelson, J.
Carlstedt och C. O. Norman, såsom af försam
ingarne utsedde revisorer till granskning at
ckholms stads fattigvårdsförvaltning för år
Skrifvelsen slutar med uttryckandet af de
opp, hvaruti vi icke kunna annat än instäm-
ma, att revisorerne icke förgäfves måtte hafvs
vändt sig till Stockholms socknestämmonämnd
med anhållan, att lämpliga åtgärder måtte vid-
tagas till åstedkommande af en ändamålsen-
igare ledning af hufvudstadens folkskolevä-
sende såsom en för hela kommunen gemen-
sam meaktpåliggande angelägenhet och till be- 4,
fordrande af ett syftemäl, som, allestädes afW