arbetar mycket nit, mycken sjelfuppoffring, mycken kärlek och mycken redlighet. Men mycket af berättelserna derom är äfven ren dikt, I de omvändas mun läggas stundom tal, författade af helt andra personer än af dem, som sägas hafva hållit dem, och lidandena och bedröfvelserna, som omtalas, äro ofta nog tomma lufibilder, fantasiskapelser, beräknade att väcka medlidandet och uppskaka. Det står i sanning ej så illa till med missionärerna, och flertalet af dem äro ingalunda utsatta för sådana försakelser, som de sjelfva föregifva. Öfverallt hvarest vi sett spår af dem, hafva de varit i besittning af de fetaste bitarne, slagit under gig det bästa af denna verldens goda, användt infödingarnes arbetskraft till sina ändamål, och satt sig i besittning ej allenast af deras andliga, utan äfven lekamliga förmåga. De äro i allmänhet inga kostföraktare; lefva, om ej af mjölk och honung, dock ingalunda knussligt eller i armod; tiras ej af ensamhetens bekymmer, i det de flesta äro omgifna af sina familjer; bo rätt komfortabelt och sakna föga af de lifvets njutningsmedel, de billigtvis kunna påräkna. Om de här och der erfara motstånd, så veta de nog att skjuta framför sig ett parti, som uppbär de värsta och tyngsta slagen, och jemförelsevis mot andra, såsom skeppsbrutne och utvandrare, jida verkligen missionärerna minsta mödorna. Men deremot, hvad som allmänt och, som det tyckes, med skäl förebrås dem, är deras skriande ofördragsamhet, deras häftiga våldswmhet, som smakar af medeltiden och religionsförföljelserna, samt deras föga aktgifvande på folkens naturliga förhållanden, som de dock så noga borde afse. Det tyckes ofta icke vara frideng och kärlekens, utan fastmera tvedrägtens och hatets religion de predika, De olika sekter, som öfversvämma hednaarden, sammandrabba der på det häftigaste mo hvarandra, bemöta hvarandra med den mesi i ögonen fallande kärlekslöshet, nedsmutsa och motarbeta hvarandrapå alla upptänkliga gätt. Enkannerligen är detta fallet med metodisterna. som bära större afsky för en katolik, än föl en blotare åt grymma afgudar, Det en ka: tolsk prest infinner sig i deras närhet, der äre de förre genast beredde att använda alla meåel att mota bort honom, att lägga oöfyer. stigliga hinder i vägen för hans verksamhe och att göra allt arbete för honom omöjligt På andra sidan äro de katolske missionärerne ej bättre på de ställen, der de fått insteg.