vilka församlingars nuvarande försörjningsanstalter i följd deraf skulle upphöra, och dels för ytterligare 150 arbetshjon, så att södra arbetshuset derefter skulle komma att inrymma 600 hjon, hvaraf 450 arbetshjon och 150 försörjningshjon. Sedan man sålunda sörjt för ordnandet at de båda södra församlingarnes försörjningsanstalter och för iordningsställandet af södra arbetsbuset, beslöt stadsnämnden den 16 Februari 18352, att centralisationsförslaget för fattigvården skulle i heia sin vidd befordras till verkställighet och således den påtänkta arbetsoch försörjningsinrättningen för Norrmalm äfven tilivägabringas, för hvilket ändamål förutnämnde delegerade erhöllo uppdreg att söka anskaffa tjenlig lokal cch afgifva förslag i ämnet. . De delegerade, som anse att plats erfordras för 600 försörjningsoch 600 arbetshjon eller tillsammans för hela hufvudstaden 1200, föreslå nu att som 600 eller 450 arbetsoch 150 förgsörjningshjon inrymmas vid det redan befintliga allmänna arbetshuset å söder, en-ny sådan inrättning måtte uppföras å Norr för 450 försörjningsoch 15U arbetshjon. Till lokal härför föreslås en staden tillhörig tomt gom sträcker sig från Rörstrandsvägen nedanför Sabbatsbergs fattighus till Rörstrandssjön, belägen i qvarteret Röda Berget, under N:o 2 efter 1810 års nummerordning. Denna tomt har ett öppet och helsosamt läge, omfattar en areal af 37,950 qvadratalnar, är på lämpligt afstånd från de mera bebodda delarne af hufvudstaden och synes genom närheten till Sabbatsberg erbjuda särskilda fördelar, såsom att dervarande kyrka kunde begagnas, läkarevården blifva för båda inrättningarne gemensam, m. m. Kostnaden för den nya inrättningen beräknas till 118,000 rdr bko, till bestridande hvaraf 100,000 rdr skulle anskaffas genom lån, hvilket stadsnämnden kunde af sina fonder förränta och amortera, 10,000 rår erhållas frän ett af aflidne grosshandlaren Silfverberg testamenteradt belopp och resten uti andra för stadsnämnden disponibla medel. A Den nya fattigvårdsinrättningen skulle inneatta : a) en försöriningsafdelning för egentliga försörjningshjon, eller sådana personer som utan att i sjelfva verket böra räknas till fattighjon, kunna för längre eller kortare tid, genom särskilda olycksfall, öfvergående sjukdomstillstånd, anhöriges frånfälle m. fl. omständigheter, behöfva tillfällig bjelp; och skulle inom denna afdelning af inrättningen särskilda 1okaler vara att tillgå för sådana hjon som i anseende till våldsamt sinnelag eller vanart eller vanfrejd icke kunna på fattighus vårdar an böra med välfrejdade hjon sammanblanas; b) en arbetsafdelning för fattige, mer elle mindre arbetsföre personers sysselsättande inom eller utom inrättningen, i hufvudsaklig likhet med hvad som redan eger rum vid södra arbetehuset. Härvid torde böra erinras att fattigvården hufvudstaden enligt antagna benämningar om fattar tre stora afdelningar af hjon, nemliger fattighushjon, åt hvilka de särskilda försam lingarne lemna ständigt underhåll; försörjningshjon, som erhålla tillfälligt understöd och hvilka likasom den 3:dje klassen, elle arbetshjonen,, skulle intagas å stadens tvi gemensamma försörjningsanstalter å Söder och Norrmalm. Hittills hafva försörjnings hjonen varit intagne å församlingarnes fattig. hus, jemte fattighushjonen, men enligt de ny förslagen skiljas de förra från församlingar nas fattigvårdsinrättningar och intagas å d två för hufvudstaden gemensamma försörj ningaoch arbetsanstalterna. Utan att ingå i någon granskning af dele gerades på uppgifter från de föregående åre grundade beräkningar i afseende på det er forderliga utrymmet vid den nu föreslagna ny: fattigvårdsanstalten eller kostnadsförslaget fö densamma, finna vi i allmänhet förslaget at i två större för hufvudstaden gemensamma in rättningar centralisera ifrågavarande del a fattigvården ega så stora fördelar, att ma! deråt bör önska framgång, och då nu hälfte af denna plan blifvit utförd genom allmänn arbetshuset å söder, är det i sin ordning, at man skyndar med utförandet af den andr delen af denna plan eller inrättandet af e dylik arbetsoch försörjningsanstalt å norr Det stora antalet af i hufvudstaden kringstry kande tiggare och uslingar ådagalägger ocks ganska tydligt att de nuvarande inrättningarn ännu icke uppfylla sitt ändamål. Genom centralisering vinnes minskning kostnader för administration, tillsyn och ma kan gerna säga för alla de särskilda delarn af hela förvaltningen och ekonomien, oc dessutom befrias man från all villrådighet afseende på hvilken af de särskilda försam lingarne som kostnaden för ifrågavarande hjo i förekommande fall bör drabba. Tillsyne och vården blifva dessutom alltid bättre d de utöfves vid större inrättningar, der fler personer jemt deråt kunna egna sin omtanks än vid flera mindre anstalter, der omvårdna dan blir mera nFjemn och sämre kontrollerad