blifvit befruktade, flöto upp på ytan, icke as nande den snara man för dem utlade, och blefvo bortskummade. Hvad mig angår, si sköljde man mig i en blandning af vin och vatten för att stärka mig och befordra min utbildning, hvarefter man placerade mig i en väl uppvärmd sal för att påskynda min utkläckning. Döm om min litenhet, min herre, vi voro der omkring 55000 stycken och vi vägde knappt ett uns. Fordom, innan industrien gjort alla dessa framsteg, som för oss blifvit så olycksbringande, lefde silkesmasken omkring 60-dagar.!ö Men man Bar funnit att det var för mycket.la En af edra vetenskapsmän — må Gud för-9 låta honom! — resonnerade på följande sätt: : Om jag höjer den temperatur, i hvilken silkegsmasken lefver, och om jag förleder honom genom en sund och öfverflödande föda, så skall han befinna sig väl, äta med mer begärlighet, och i det han lefver fortare skall han dö snarare. Resonnementet var riktigt. Genom omättlighet, värma och vällefnad lyckades man bringa det derhän med mig att jag, efter 24 dagar, uppmättad och. önskande i fred få förrätta min matsmältning, kröp långsamt upp på en ljungqvist, gjorde mig, a det silke jag bar inom mig, en mjuk bädd, och jag insomnade den rättfärdiges sömn. Uppvaknandet blef förfärligt, Jag hade drömt mig modersglädje; bortom den skenbara död i hvilken jag var försänkt såg jag mig redan såsom fjäril, iklädd lysande vingar, smekande blommorna, leende mot solen, då man plötsligen bemäktigade sig mig för att döda mig. Det var förfärligt, min herre! man placerade mig öfver en kokande kittel, och man qväfde mig med ånga under förevändning att om jag fått fritt utkrypa ur min cocon, så skulle jag, för att återvinna min frihet, ha afgnagit alla silkestrådarne, hvilka det följaktligen hade blifvit omöjligt att spinna. Att qväfva stackars fjärilar för så litet, hvad säger ni om det? Och till på köpet har verlden såsom en stor man utropat den som uppfunnit detta sätt att döda oss med ånga! sEfter denna grymma operation blef coconen som hade tjenat mig på samma gång till hvilobädd, och till fängelse och som för närvarande tjenade mig till graf, nedsänkt uti en till 70 grader upphettad bassin. En tråd af mitt silke hakade sig nu godtroget fast vid en björkqvist som en arbetare förrädiskt räckte honom, och med tillhjelp af en af er ryktbare mekanikus Vaucanson uppfunnen och sedermera bland edra Lyoneser industriidkare fulikomnad haspel bobinades mitt silke uti sin enkla och ursprungliga form. Sedermera kom vindningen, en operation som bestod uti att tvinna mig och förena mig med andra trådar, mina kamrater i olyckan. Efter denna operation döpte mig industrien med ett nytt namn, jag kallades organsinsilke, ursäkta det techniska ordet, det är det enda jag kommer att använda, ty jag är ej särdeles pedantisk af mig. . Och emedlertid, huru skall jag, utan att taga min tillflykt till det industriella språket, kunna berätta er alla mitt lifs tusende skiftningar från den dag jag vindades och till den dag då jag genom snillets ansträngningar blef det präktiga stycke rose-förgadt siden, hvaraf man gjorde en klädning och en hatt åt den sköna grefvinna om hvilken jag redan talat? Färgarne togo mig om hand, och de gåfvo mig genom de sinbrikaste förfaringssätt denna tjusande färgton som evigt skall blifva ung: domens och skönhetens symbol och företrädesrätt. En fattig Lyoneserväfvare förde mi till sin kammare der han hade sin väfsto uppställd helt nära den; säng i hvilken hans hustru låg sjuk, helt nära sitt barns vagga. Han väfde mig med beundransvärd skicklighet och tålamod. En dag då han, gnolahde på en melankolisk sång, satt der och jagade fram och tillbaka sin väfskyttel, inträdde till honom en man med ett fint och intelligent Utseende; hån bar i knapphålet ett rödt band; han granskade meå kännareblick min väfnad och berömde dess finhet och regebundenhet. — Mod min vän, sade han till väfvaren, du gör med hvarje dag nye framsteg. — Du vet väl, svarade arbetaren, att om jag duger till något, så är det dig jag har att tacka derför. — Deras samtal fortsattes sålunda; den ordensprydda mannen närmade sig till den sjukas säng, till barnets vagga; han spred glädje i dessa redliga menniskors hjertan. Då han gått sin väg, utropade väfvaren: Hvad hr Jacquart ändå är för en hedersman! Då jag undergått all nödig appretering och beredning, lemnades jag i handeln, köptes, såldes och såldes om igen ända tills sömmerskan och modkrämerskan bemäktigade sig mig för att pryda den unga dame ni vet, denna sköna Octavie som inspirerade en Beranger en af dess skönaste sånger. En gång förvandlad till hatt efter så många på hvarandra följande förvandlingar, började jag en lysande bana; den stoltaste aristokrati böjde sig för mig, jag fick mottaga statshemligheter, hade förtroende af alla möjliga hofintriger. Jag fick bevittna alla min strälande berrskarinnas toilettehemligheter; hon dolde ingenting för mig, och det var der jag lärde känna fruntimmernas obegränsade inflytande i politiken. Ett band mera eller mindre, enl, spets satt till höger eller venster, en fint austerad fot mer eller mindre blottad genom en klädnings indiskretion, verka vexlingar i staternas öden. Jag, som vet allt detta, jag skrattar rätt bjertligt här i min vrå åt de allvarsamma männen, som tro att qvinnorna; ingenting betyda och såsom bagatellsaker be-l: handla toilettefrågornar Märk väl min herre: jag har icke kännt mera än två statsmän som verkligen förtjenat. detta naran, och dessa stats-. män voro tvenne qvinnor. Skratta nu om nil. vill, men ni torde någon gång päminna erj. hvad som yttrats af den gamla sidenhatten! vid rue Joquelet. i . ) Jag aflägsnade mig skrattande, då den garnla Ihatten ropade mig tillbaka: Jag slår vad, lyttrade han, att ni icke vet hvilka framsteg lsilkesindustrien gjort i Frankrike sedan . den Ia då Henrik IV, biträdd af Oilvier de Serreg. rr re Pr dd OK DM ÖB M br MM MW Mm OO Fr NM me RTR Oc i HB, (cHMN l-. ö j L