blifvit befruktade, flöto upp på ytan, icke as
nande den snara man för dem utlade, och
blefvo bortskummade. Hvad mig angår, si
sköljde man mig i en blandning af vin och
vatten för att stärka mig och befordra min
utbildning, hvarefter man placerade mig i en
väl uppvärmd sal för att påskynda min ut-
kläckning. Döm om min litenhet, min herre,
vi voro der omkring 55000 stycken och vi
vägde knappt ett uns.
Fordom, innan industrien gjort alla dessa
framsteg, som för oss blifvit så olycksbrin-
gande, lefde silkesmasken omkring 60-dagar.!ö
Men man Bar funnit att det var för mycket.la
En af edra vetenskapsmän — må Gud för-9
låta honom! — resonnerade på följande sätt: :
Om jag höjer den temperatur, i hvilken sil-
kegsmasken lefver, och om jag förleder honom
genom en sund och öfverflödande föda, så
skall han befinna sig väl, äta med mer be-
gärlighet, och i det han lefver fortare skall
han dö snarare. Resonnementet var riktigt.
Genom omättlighet, värma och vällefnad lyc-
kades man bringa det derhän med mig att
jag, efter 24 dagar, uppmättad och. önskande
i fred få förrätta min matsmältning, kröp lång-
samt upp på en ljungqvist, gjorde mig, a
det silke jag bar inom mig, en mjuk bädd,
och jag insomnade den rättfärdiges sömn.
Uppvaknandet blef förfärligt, Jag hade drömt
mig modersglädje; bortom den skenbara död
i hvilken jag var försänkt såg jag mig redan
såsom fjäril, iklädd lysande vingar, smekande
blommorna, leende mot solen, då man plöts-
ligen bemäktigade sig mig för att döda mig.
Det var förfärligt, min herre! man place-
rade mig öfver en kokande kittel, och man
qväfde mig med ånga under förevändning att
om jag fått fritt utkrypa ur min cocon, så
skulle jag, för att återvinna min frihet, ha af-
gnagit alla silkestrådarne, hvilka det följakt-
ligen hade blifvit omöjligt att spinna. Att
qväfva stackars fjärilar för så litet, hvad sä-
ger ni om det? Och till på köpet har verl-
den såsom en stor man utropat den som upp-
funnit detta sätt att döda oss med ånga!
sEfter denna grymma operation blef coco-
nen som hade tjenat mig på samma gång till
hvilobädd, och till fängelse och som för när-
varande tjenade mig till graf, nedsänkt uti en
till 70 grader upphettad bassin. En tråd af
mitt silke hakade sig nu godtroget fast vid en
björkqvist som en arbetare förrädiskt räckte
honom, och med tillhjelp af en af er ryktbare
mekanikus Vaucanson uppfunnen och sedermera
bland edra Lyoneser industriidkare fulikom-
nad haspel bobinades mitt silke uti sin enkla
och ursprungliga form.
Sedermera kom vindningen, en operation
som bestod uti att tvinna mig och förena mig
med andra trådar, mina kamrater i olyckan.
Efter denna operation döpte mig industrien
med ett nytt namn, jag kallades organsinsilke,
ursäkta det techniska ordet, det är det enda jag
kommer att använda, ty jag är ej särdeles pe-
dantisk af mig. . Och emedlertid, huru skall
jag, utan att taga min tillflykt till det indu-
striella språket, kunna berätta er alla mitt lifs
tusende skiftningar från den dag jag vindades
och till den dag då jag genom snillets an-
strängningar blef det präktiga stycke rose-för-
gadt siden, hvaraf man gjorde en klädning
och en hatt åt den sköna grefvinna om hvil-
ken jag redan talat?
Färgarne togo mig om hand, och de gåfvo
mig genom de sinbrikaste förfaringssätt denna
tjusande färgton som evigt skall blifva ung:
domens och skönhetens symbol och företrä-
desrätt. En fattig Lyoneserväfvare förde mi
till sin kammare der han hade sin väfsto
uppställd helt nära den; säng i hvilken hans
hustru låg sjuk, helt nära sitt barns vagga. Han
väfde mig med beundransvärd skicklighet och
tålamod. En dag då han, gnolahde på en melan-
kolisk sång, satt der och jagade fram och tillbaka
sin väfskyttel, inträdde till honom en man med
ett fint och intelligent Utseende; hån bar i
knapphålet ett rödt band; han granskade meå
kännareblick min väfnad och berömde dess finhet
och regebundenhet. — Mod min vän, sade
han till väfvaren, du gör med hvarje dag nye
framsteg. — Du vet väl, svarade arbetaren,
att om jag duger till något, så är det dig jag
har att tacka derför. — Deras samtal fortsat-
tes sålunda; den ordensprydda mannen när-
made sig till den sjukas säng, till barnets
vagga; han spred glädje i dessa redliga men-
niskors hjertan. Då han gått sin väg, utro-
pade väfvaren: Hvad hr Jacquart ändå är för
en hedersman!
Då jag undergått all nödig appretering och
beredning, lemnades jag i handeln, köptes,
såldes och såldes om igen ända tills söm-
merskan och modkrämerskan bemäktigade sig
mig för att pryda den unga dame ni vet,
denna sköna Octavie som inspirerade en Be-
ranger en af dess skönaste sånger.
En gång förvandlad till hatt efter så många
på hvarandra följande förvandlingar, började
jag en lysande bana; den stoltaste aristokrati
böjde sig för mig, jag fick mottaga statshem-
ligheter, hade förtroende af alla möjliga hof-
intriger. Jag fick bevittna alla min strälande
berrskarinnas toilettehemligheter; hon dolde
ingenting för mig, och det var der jag lärde
känna fruntimmernas obegränsade inflytande
i politiken. Ett band mera eller mindre, enl,
spets satt till höger eller venster, en fint
austerad fot mer eller mindre blottad ge-
nom en klädnings indiskretion, verka vexlin-
gar i staternas öden. Jag, som vet allt detta,
jag skrattar rätt bjertligt här i min vrå åt de
allvarsamma männen, som tro att qvinnorna;
ingenting betyda och såsom bagatellsaker be-l:
handla toilettefrågornar Märk väl min herre:
jag har icke kännt mera än två statsmän som
verkligen förtjenat. detta naran, och dessa stats-.
män voro tvenne qvinnor. Skratta nu om nil.
vill, men ni torde någon gång päminna erj.
hvad som yttrats af den gamla sidenhatten!
vid rue Joquelet. i .
) Jag aflägsnade mig skrattande, då den garnla
Ihatten ropade mig tillbaka: Jag slår vad,
lyttrade han, att ni icke vet hvilka framsteg
lsilkesindustrien gjort i Frankrike sedan . den
Ia då Henrik IV, biträdd af Oilvier de Serreg.
rr re Pr dd OK DM ÖB M br MM MW Mm OO Fr
NM me RTR Oc i HB,
(cH- MN
-
l--
.
ö
j
L