denna summa. Kriget är så sanning en föreningspunkt för all mensklig galenskap! SILKESINDUSTRIEN. EN ROSEFÄRGAD SIDENHATTS FÖRTROENDEN. (Efter en fransk tidning): Bland de fördomar som den itienskliga dårskapen påtryckt sin outplånliga stämpel ochl som fortplantas från generation till generation med en skrupulös vördnad, bland dessa fördomar finnes en som vi aldrig skulle vågat bekämpa öm icke de förtroenden som vi gå att nedskrifva hade blifvit oss meddelade at den rosefärgade sidenhatten, denne mousselinsklädningens och den broderade frackens glade sällskapsbroder. Denna fördom består uti ati tro detallt som har gemenskap med fruntimmerstoiletten är lumpet och ovärdigt en allvarsam uppmärksamhet. Bedröfliga villfarelse, gom förorsakat så många väldens fall, och som ; alla tider har bragt politiken på afvägar. Vi skola närmare undersöka denna vigtiga fråga då vi innan kort komma att uppdraga en tafla öfver ett hertiginnesnörlifs märkliga ödehs Må det endast för ögonblicket vara oss tillåtet att framkasta denna aforism: ingen är verklig statsman, filosof, moralist, historieskrifvare eller skald som icke i gruvd känner fruntimmerstoiletten och dess förhålJanden till de stora historiska tilldragelserna. Sidenhatten vid rue Jaquelet och hertiginneinörlifvet hafva bevisat mig det på ett öfverpor sätt. Efter att ba äfskakat det damm som fördunklade dess ljufva färg, antog den gamla sidenhatten sin kokettaste och mest utmanande hållning och tilltalade mig ungefär i dessa ordalag: Jag vet icke, min herre, hvad öde himlen åt mig förbehållit och hvad det skall bli at mig då jag en gång utgår från denna helveteshåla, der jag redan tillbragt så många år i overksamhet, men jag har redan genomgått så många tillvarelser, mitt minne går så långt tillbaka genom seklerna att jag icke mer tror på döden. Huru många gånger har jag icke redan inslumrat i grafvens natt, troende mitt lif utan återvändo slocknadt! och döden har alitjemt förberedt mig till en ny förvandling. Mina förfäder voro simpla larfver, arbetsamma och anspråkslösa silkesmaskar, lefvande fredligt och stilla djupt inne i en stor skog i grannskapet af Peking. De gjorde silke för sitt nöjes skull och utan att ana de rikedomar som de frambragte. Det var för 4453 år sedan. En dag hände att en mandarin af första klassen, som haft något obytt med fru mandarinskan, sin hustru, promenerade iden skog der mina förfäder bodde. Han märkte på grenarne af ett sekelgammalt träd några coconer; han tog dem, beundrade den fina och lena tråd hvaraf de bestodo. Det föll honom in att man möjligen kunde bereda och väfva dessa så lätta, så mjuka och så lysande trådar samt deraf tillverka ett tyg af utomordentlig skönhet åt fru mandarinskan, som icke skulle kunna motstå ett sådant-galanteri. Med denna dag uppkom silkesindustrien. Begäret att behaga en kinesiska skänkte veriden en outtömlig källa till rikedomar. Kejsaren i Kina blef underrättad om saken och anbefallde oftentliga fester till firande af den stora tilldragelsen, och han ville att mullbärsträdet framdeles skulle bära det ärofulla namnet guldträdet. Tidningarne på denna tid utbredde snart den stora nyheten utom det himoe rikets gränser. Stor. uppståndelse åstadkoms dervid bland alla Asiens qvinnor. Schakens af Persien favoriteultaninna förklarade sin höga gemål att hon skulle anse honom ovärdig sin ynnest om han icke drog u! att eröfra silket. Man utrustade väldiga hörar, sändebud korsade hvarandra i alla riktningar, diplomatien gjorde underverk, och snart var Indien, Persien, hela Asien ett stort silkesmaskshus. oc Phenicierna, som voro skickliga köpmän, organiserade karavaner för bedrifvande af silkesoch sidenhandeln, men vesterlandet var ännu så barbariskt, att -det åtnöjde sig attl beundra och orimligt dyrt betala Indiens, Persiens och Kinas produkter, utan att efterfråga om det kunde sjelft faambringa och tillverks dessa väfnader, för hvilka tyvärr de romerska damerna gjorde så många snedsprång. Slutligen gjorde kejsar Justinianus slag i saken. Förödmjukad genom de förebråelse, som framkastades till honom af en konsul: hustru, hvilken han egnade någon uppmärksamhet, beslöt han att till Indien skicka tvennc greker, hvilka lyckades förskaffa sig silkesmask-ägg, hvilka bestucko föreståndaren fö en af de första fabrikerna i landet, och lärde af honom konsten att uppföda maskar, använda deras produkt o. 8. vs. Återkomne till Konstantinopel började de der bedrifva silkesodling, och några år derefter uppstodo, tack vare statens uppmuntran, sidenmanufakture, i Konstantinopel, i Thebe, i Korinth, i Italien. De sköna sidentygerna gällde på denna tid tre å fyrabundra riksdaler alnen; också hade icke fruntimmerna, såsom nu för tiden, sex volanger på klädningarne. , Bespara mig dessa historiska detaljer, yttrade jag till sidenbatten. En journalist af mina vänner har berättat mig en hel hop vackra saker om allt det der, och jag .-.. ;Men er vän har icke varit silkesmask efte: hvad jag förmodar,, afbröt mig hatten någoi torrt och stucket. Vet ni väl, min herre, ati jag på mödernet tillhör den fria och oberoende racen . .. Se der! Jag visste väl attniskulle göra stora ögon. Ni vet således icke att en stor söndring utbröt bland silkesmaskarne till följd af mandarinens märkvärdiga upptäckt. om hvilken jag nyss talade. -Två partier bildade sig, ett som antog det fremmande oket och gick in på att spinna för civilisationen: ett annat som energiskt protesterade och villt bevara sitt oberoende. Förgäfves förde mal de demagogiska maskarne till staden, förgäfves lade man för dem den läckraste föda, de spädaste mullbärsblad. Alla förförelser strandade mot deras fasta, härdade karakter. Det var i en af dessa förtviflade strider som min RR RT ER Ng AT ANS EEEST ET a a Nn ae