denna summa. Kriget är så sanning en för-
eningspunkt för all mensklig galenskap!
SILKESINDUSTRIEN.
EN ROSEFÄRGAD SIDENHATTS FÖRTROENDEN.
(Efter en fransk tidning):
Bland de fördomar som den itienskliga dår-
skapen påtryckt sin outplånliga stämpel ochl
som fortplantas från generation till generation
med en skrupulös vördnad, bland dessa för-
domar finnes en som vi aldrig skulle vågat
bekämpa öm icke de förtroenden som vi gå
att nedskrifva hade blifvit oss meddelade at
den rosefärgade sidenhatten, denne mousselins-
klädningens och den broderade frackens glade
sällskapsbroder. Denna fördom består uti ati
tro detallt som har gemenskap med fruntim-
merstoiletten är lumpet och ovärdigt en all-
varsam uppmärksamhet. Bedröfliga villfarelse,
gom förorsakat så många väldens fall, och
som ; alla tider har bragt politiken på afvä-
gar. Vi skola närmare undersöka denna vig-
tiga fråga då vi innan kort komma att upp-
draga en tafla öfver ett hertiginnesnörlifs märk-
liga ödehs Må det endast för ögonblicket
vara oss tillåtet att framkasta denna aforism:
ingen är verklig statsman, filosof, moralist,
historieskrifvare eller skald som icke i gruvd
känner fruntimmerstoiletten och dess förhål-
Janden till de stora historiska tilldragelserna.
Sidenhatten vid rue Jaquelet och hertiginne-
inörlifvet hafva bevisat mig det på ett öfver-
por sätt.
Efter att ba äfskakat det damm som för-
dunklade dess ljufva färg, antog den gamla
sidenhatten sin kokettaste och mest utma-
nande hållning och tilltalade mig ungefär i
dessa ordalag:
Jag vet icke, min herre, hvad öde himlen
åt mig förbehållit och hvad det skall bli at
mig då jag en gång utgår från denna helve-
teshåla, der jag redan tillbragt så många år
i overksamhet, men jag har redan genomgått
så många tillvarelser, mitt minne går så långt
tillbaka genom seklerna att jag icke mer tror
på döden. Huru många gånger har jag icke
redan inslumrat i grafvens natt, troende mitt
lif utan återvändo slocknadt! och döden har
alitjemt förberedt mig till en ny förvandling.
Mina förfäder voro simpla larfver, arbetsam-
ma och anspråkslösa silkesmaskar, lefvande
fredligt och stilla djupt inne i en stor skog i
grannskapet af Peking. De gjorde silke för
sitt nöjes skull och utan att ana de rikedomar
som de frambragte. Det var för 4453 år se-
dan. En dag hände att en mandarin af för-
sta klassen, som haft något obytt med fru
mandarinskan, sin hustru, promenerade iden
skog der mina förfäder bodde. Han märkte
på grenarne af ett sekelgammalt träd några
coconer; han tog dem, beundrade den fina och
lena tråd hvaraf de bestodo. Det föll honom
in att man möjligen kunde bereda och väfva
dessa så lätta, så mjuka och så lysande trå-
dar samt deraf tillverka ett tyg af utomor-
dentlig skönhet åt fru mandarinskan, som icke
skulle kunna motstå ett sådant-galanteri.
Med denna dag uppkom silkesindustrien.
Begäret att behaga en kinesiska skänkte veri-
den en outtömlig källa till rikedomar. Kej-
saren i Kina blef underrättad om saken och
anbefallde oftentliga fester till firande af den
stora tilldragelsen, och han ville att mullbärs-
trädet framdeles skulle bära det ärofulla nam-
net guldträdet. Tidningarne på denna tid ut-
bredde snart den stora nyheten utom det him-
oe rikets gränser. Stor. uppståndelse
åstadkoms dervid bland alla Asiens qvinnor.
Schakens af Persien favoriteultaninna förkla-
rade sin höga gemål att hon skulle anse ho-
nom ovärdig sin ynnest om han icke drog u!
att eröfra silket. Man utrustade väldiga hö-
rar, sändebud korsade hvarandra i alla rikt-
ningar, diplomatien gjorde underverk, och
snart var Indien, Persien, hela Asien ett stort
silkesmaskshus. oc
Phenicierna, som voro skickliga köpmän,
organiserade karavaner för bedrifvande af sil-
kes- och sidenhandeln, men vesterlandet var
ännu så barbariskt, att -det åtnöjde sig attl
beundra och orimligt dyrt betala Indiens, Per-
siens och Kinas produkter, utan att efterfråga
om det kunde sjelft faambringa och tillverks
dessa väfnader, för hvilka tyvärr de romerska
damerna gjorde så många snedsprång.
Slutligen gjorde kejsar Justinianus slag i
saken. Förödmjukad genom de förebråelse,
som framkastades till honom af en konsul:
hustru, hvilken han egnade någon uppmärk-
samhet, beslöt han att till Indien skicka tvennc
greker, hvilka lyckades förskaffa sig silkes-
mask-ägg, hvilka bestucko föreståndaren fö
en af de första fabrikerna i landet, och lärde
af honom konsten att uppföda maskar, an-
vända deras produkt o. 8. vs. Återkomne till
Konstantinopel började de der bedrifva silkes-
odling, och några år derefter uppstodo, tack
vare statens uppmuntran, sidenmanufakture,
i Konstantinopel, i Thebe, i Korinth, i Italien.
De sköna sidentygerna gällde på denna tid tre
å fyrabundra riksdaler alnen; också hade icke
fruntimmerna, såsom nu för tiden, sex volan-
ger på klädningarne. ,
Bespara mig dessa historiska detaljer, ytt-
rade jag till sidenbatten. En journalist af
mina vänner har berättat mig en hel hop
vackra saker om allt det der, och jag .-..
;Men er vän har icke varit silkesmask efte:
hvad jag förmodar,, afbröt mig hatten någoi
torrt och stucket. Vet ni väl, min herre, ati
jag på mödernet tillhör den fria och oberoende
racen . .. Se der! Jag visste väl attniskulle
göra stora ögon. Ni vet således icke att en
stor söndring utbröt bland silkesmaskarne till
följd af mandarinens märkvärdiga upptäckt.
om hvilken jag nyss talade. -Två partier bil-
dade sig, ett som antog det fremmande oket
och gick in på att spinna för civilisationen:
ett annat som energiskt protesterade och villt
bevara sitt oberoende. Förgäfves förde mal
de demagogiska maskarne till staden, förgäf-
ves lade man för dem den läckraste föda, de
spädaste mullbärsblad. Alla förförelser stran-
dade mot deras fasta, härdade karakter. Det
var i en af dessa förtviflade strider som min
RR RT ER Ng AT ANS EEEST
ET a a Nn ae