attiga derföre a de envisades med lagsökning i de fall der de kunnat få sina angelägenheter med lika rättvisa och mera billighet uppgjorda genom enskilda personers bemedling. Men se på de omätliga summor som stora nationer ha bortkastat till den blodiga skiljedomaren svärdet. Betrakta Storbritannien till exempel. De krig som detta land fört med sina grannar, från 1688 till 1815, kosta det, inberäknadt räntan på lån, 3,383,022,500 pund sterling. Huru kan man mäta denna oerhörda summa? Funnes den i rent guld utgjorde den en massa så stor att det behöfdes 36,770 starka karlar för att lyfta den, om hvar och en af dem lyfte 200 skålpund. Utplattad och slagen till mynt skulle den utgöra en Kedja pundstycken af 484,330 eng. mils längd eller tjugu gånger jordens omkrets vid eqvatorn: Det skulle erfordras 317 män under 300-dagar för att räkna de särskilda myntstyckena, om hvar och en räknade sextio pundstycken i minuten under tio timmar af dagen. Det skulle under ett år behöfvas 130,116,250 åkerbruksarbetare för att förvärfva denna summa, om hvar och en förtjente 10 eng. shillings i veckan, den vanliga betalningen i Storbritanien. Fem hundrade tjugo skepp, hvart och ett af 1000 tons drägtighet, skulle behöfvas för att transportera denna summa. Kriget är i sanning en föreningspunkt för all mensklig galenskap!