STOCKHOLM.
-- Ett tvist-ämne, som i långliga tider allt emellanåt varit
på tapeten inom pressen, har nu åter updykt, det nemligen
om tidningars pligt att intaga insända upsatser. Äfven vi
hafva blifvit inblandade däruti; och vi hafva således anled-
ning att yttra några ord.
Grälet har denna gången upstått om en pseudonym för-
fattares artikel, som blifvit insänd till Aftonbladet, men
icko emottagen, hvarpå han inflöt i Svenska Tidningen.
Denne hade den dåliga smaken att beskärma sig öfver ABs
illiberalitet att vägra; men oss tyckes, att Sv. -T. hade i
stället bordt tacka, ty artikeln var.en välgrundad och klokt
affattad. anmärkning om representations-frågans behandling,
eller rättare icke-behandling, inom pressen i närvarande
stund, och utgjorde en acquisition, som ingen tidning borde
visa ifrån sig, om han än var af motsatta tänkesätt. Skälet
till vägran från AB: var, att det icke ville ingå i polemik
med det gamla AB. Detta synes oss yara. ett dåligt skäl;
det hade ju varit ett tillfälle tvärtom att ingå i polemik för
det gamla;. så vida nemligen det unga var af dess tanka.
Var detta åter icke fallet, så hade det alltid varit bättre,
att klandret fått läsas där än hos någon annan. Det hade
varit bättre, dels emedan det unga hade haft tillfälle att visa
sig liberalt. hvilket verkligen bör. vara kärkommet, deis
emedan bekännelsen om en menings-strid mellan nytt och
gammalt, i fall en sådan finnes i alla fall.måste fram. on
gäng och .då med bästa minen kan framläggas. under form
af en insändning utan protest. Det sämsta är, hvad styrel-
sen för dagen synes hafva valt, eller att affichera, att hon
tagit i arf den gamlas ovana alt icke decidera siq.— en
ovana, hvarpå ABs. vinst förr var ingen, men Sveriges för-
lust omätlig. Att den, som hafver — eller häfver sig
fram med anspråk att !eda, förvandlar sig till en tecken-
förbidande neuter, till blott och bart en hämmande kraft,
är en sådan orimlighet, att hon ensam i ett. annat land
skulle vara tillräcklig att mörda hvarje ledare med löjets
och harmens förenade vapen. Tager det unga AB. äfven de:
arfvet efter det gamla, så tro vi, att? en ganska betydlig
oklokhet begås. 3 så
Säkert hade Sv. Tidn, bordt besinna dettå och med oblan-
dad och tyst tillfredsställelse mottaga antagonistens blunder,
i stället att för hundrade gången höja det orimliga ropet