mänheten, och som det, under: den nya styrelsen, behandlat på det oförsvarligaste sättet. , Vi ämna icke betrakta frågan nu med någon utförlighet, blott ett synnerligen lösligt yttrande, som förekom d. 30 Mars, med anledning af vår upsats d. 26.s m. Att denna vår upsats kallas skrän, att vi sägas älska att likt Starkodder slå omkring oss med try par armar och ledas af en upskrämd inbillning, m.m. d., det hörer till den byfsning, som AB. påstår sig hafva infört i pressen, och blir naturligtvis utan svar. Lika litet fästa vi oss vid det lilla skämtsamma försöket att per absurdam vederlägga oss med frågor, huruvida enkor bränna sig eller fiender skalperas etc: i de länder, där religionsfrihet: finnes, och den dräpande: slut-anmärkningen, att, i fall det inträffade, så: skulle ju ett sådant exempel intet annåt bevisa, än att dy-: lika mandater (påbud? updrag?) där vore förenliga med det landets lagar. : Vi anmärkte i vår upsats, att om brott föröfvas, föranledda af religiösa dogmer, så är det visserligen bra, att de blifva till slut af landetslagar straffadr, men att detta kan blifva vanskligt nog, i fall dogmerne vinna många anhängare, och att det vore bättre att söka förekomma anledningarna till. brott än att straffa dem; sedan de skett. Bland. anledningar: finnes väl ingen gifnare än det offentliga predikandet af dogmer, där det, som tagen anser för brott, framställes såsom ickbrott Hvem vet, hvilken troshekännelse slutligen kan blifva pluralitetens, där alla predikas? och hvem ansvarar således för, att pluraliteten icke i en framtid kan ändra landets lagar så, att hvad det nu varande samhället straffar såsom brott, blir ansedt såsom oskyldigt kanske såsom pligt? Sjelfva AB. torde således -vidgå, att. man möjligen kan komma i nödvändighet att se till; hvilka läror som predikas Exemplen från de citerade statrna göra kanske icke alldeles tillfyllest; och dessutom, vet AB. med full visshet, hvad de skulle företaga sig, i händelse en allvarsam fråga upstode? Ett exempel har man åtminstone i Norra Amerika sett, att, då lagen och myndigheterne lade händerna i kors, folket stiftade och skipade lag emot den oinskränkta friheten att, under namn af religion, predika läror i strid med allmänna moralen: där Mormonerne först slogo sig ned, blefvo de af grannarna bortkörde, till och med månge ihjälslagne; och de måste bosätta sig afsides i öknen, för att få vara i fred. Är det önskligt, att folket måste sålunda, under lagarnes overksamhet, taga sig sjelft rätt? Vore det icke bättre, om samhället förskonade de enskilde för den dåliga vanan, om icke annat? Vissa samhällen åtminstone äro icke lugna och starka nog, för att tåla vid sådan där extra rätts-skipning eller små inbördes krig. Det är endast med ömkan, som man kan läsa de korttänkta frågor, dem AB. framkastar, huruvida Sveriges lag tillåter Schivas eller Mercurii dyrkare att stjäla, Thugs att mörda, Kineserna att utsätta barn etc, eller om Missgernings-balken tillåter mång-gifte och Ärfda-balken kommunism. Är all nödig trygghet vunnen, blott dessa frågor kunna besvaras med nej? Är det nog, såsom sagdt; att lagen straffar? Behöfves icke äfven se till att lagen icke står i strid med läror, som predikas fritt och offentligt, -d. v. s. att. medborgare icke undervisas att göra, hvad lagen sedermera måste straffa? Vore det ett samhällstillstånd, hvarunder AB. skulle vilja lefva ? : Nödgas AB. svara nej härpå, så förstå vi sannerligen icke, för hvad det anfaller vår artikel, Vi hafva erkänt, att. vi önska fri utöfning åt hvarje religion, hvars dogmer äro kända, hvaruti ligger en säkerhet, att samhället åtminstone får veta, om någon ting predikas, som strider mot våra civila lagar och allmän sedlighet. Det samma säger AB. sig äfven yrka; och för hvad anfaller det oss då? Tvunges det: att klart och helt framlägga; hvad det strider för och ond: göres öfver, så frukta vi, att det skulle råka i icke ringa : trångmål. De allmänna, klingande fraserne mot dem, som vilja tillägga stats-magten rätt att med våld, så att säga, . stöpa alla samyeten i samma form; att vilja neddraga : det högsta och heligaste till ett tukto-medel mot sådana mensk: liga förseelser och oördningar mot den yttre ordning, som : den borgerliga lagen, om den rätt handhafves, både kan: och bör ensam uprätthålla och bevaraetc. etc. etc:, de fraserne ensamme förslå icke att lugna alla de af vissa företeelser. väckta farhågorna för läror, som smyga bland nationen och förvilda eller förfäa en stor del däraf. Har icke AB. annat än sådant mun-väder att utspisa åt en stor allmänhet, som till det ser up efter sin andliga föda? j En fråga, som AB. icke tyckes hugadt. att taga i-öfvervägande, ehuru hon ofta är framkastad, är, om icke någon skilnad finnes mellan samvets-frihet och proselyt-makerifrihet: Den förra är genom grundlag tillförsäkrad hvarje svensk, ja hvar. och en, som i Sverige vistas; men buru förhåller det sig rätteligen med den sednare? Det vore väl, om AB., ifall det finner sig böra besvara den frågan, besinnade, huruvida detär alldeles tillräckligt att blott uprepa sådana fråser, som dem vi ofvan citerat, eller om det icke vore skäl-att försöka någon ting af mera tillfredsställande art. ; d i En annan fråga, verkligen benig och icke ännu ventilerad, men kanske värd att företagas och på rent allvar begrundas; om än just icke af AB., som troligen häldst såge henne nedtystad, är: står försvar för fäseri väl till4 samman med, hvad man-kallar den liberala stats-åsigten? I Huru skulle läseri trifvas ihop med fria institutioner, med fri forskning i vetenskaperna, med uphöjd och fördomsfri t politik i allmänhet? Huru skulle det ens förlikas med religions-frihet? — För att någorlunda nöjaktigt besvara denna fråga, erfordras äfvenledes åtskilligt annat än de där allmänna, bevekande talesätten och deklamationerne, t. ex. någon kännedom och utredning af, hvad läseriet i grunden g sträfvar till, af dess hufvud-dogmer, af dess begrepp om toerance och fri forskning, af den andliga styrelse, det vill underkasta sig, af dess åsigt om denna styrelses förhållande ill verldslig styrelse etc. etc. På allt dylikt svaras; vid 4 Gud, icke med bara 1iraser, huru hjertnjupna de än må i vara; och den, som undandrager. sig att svara.raktoch rent ch i stället insveper sig i allmänna satser och deklamatio6 rer, den får skylla sig. sielf, om vissa tvifvelsmål hos allnänheten uppstå, huru vida det är af ren I beralitet (så I idt detta skall betyda kärlek till frihet), som-försvaret Irifves. f; Om Orsa-kommissionens undersökningar blifva för allnänheten tillgängliga, så skola väl därutur några facta fås ) ram, som kunna bidraga till svaret på ofvanstående fråh or. Detta vore väl; ty det interesserar säkert allmänheten tt få reda på, till hvilken sida i politiken de verkligen 4 öra, som göra sig till riddare för de mörka, fanatiska röelserna. v STOCKHOLM. i