STOCKHOLM, den 11 April
Kongl. Maj:t och kansierssekreteraren fö
universiteterna.
Ett mål, som med skäl torde komma att
anses såsom en cause celebre, är för närva-
rande föremål för regeringens pröfning och
förtjenar i hög grad att såsom ett vigtigt pre-
judikat äfven ådraga sig allmänhetens Upp-
märksamhet, Frågan är ingen mindre än den,
huruvida kanslersembetet för universiteterne
skall, i likhet med andra svenska embetsverk,
vara i afseende på pröfningen af sina åtgär-
der underkastadt Kongl. Moaj:ts högre myn-
dighet, eller icke.
Saken är i korthet i följande. Sedan det
akademiska konsistorium i Lund uppsatt för-
slag till besättande af en akjunktur i de ma-
tematiska vetenskaperna vid nämnde universi-
tet och detta förslag hade blifvit lagständet,
utan att besvär deröfver anförte, har kansle-
ren till befattningen utnämnt den af de före-
slagne, som af konsistorium blifvit satt uti
sista rummet på förslaget. Öfver denna kansle-
rens utnämning har den af de medsökande,
som af konsistorium hade erhållit första rum-
met å förslaget och som tillika af professorn i
ämnet var på det amplaste förordad, inom ve-
derbörlig tid anfört underdåniga besvär hos
Kong!. Maj:t. Sedan dessa besvär den 16
sistl. Mars inkommit till ecklesiastikdeparte-
mentet, blefvo de genast påföljande dag i van-
lig ordning af departementsehefen remitterade
till kanslersembetet med tillkännagifvande af
K. M:ts vilja, att kanslersembetet efter veder-
börandes hörande skulle med underd. utlåtande
öfver besvären inkomma. I stället för att ställa
sig denna remiss till efterrättelse, har kanslers-
embetet nu, efter eit par veckors besinningstid
och utan att under tiden hafva vidtagit någon
åtgärd för att höra vederbörande, den 5 inne-
varande April återsändt handlingarne till eekle-
siastikdepartementet, endast åtföljda af några
rader, antydande kanslersembetets öfvertygelse,
att besvär öfver dess uthämningar icke skulle
af Konungen till pröfning upptagas.
Så långt de officiella handlingarne. Något
som men icke kan erfara af dem, men som
icke destomindre är lika tillförlitligt, är att
kanslergsekreteraren, sedan remissen ifrån
ecklesiastikdepartementet hade till kanslersem-
betet ankommit, låtit deröfver förmärka icke
ringa förtrytelse, samt gjort åtskilliga försök
kos departementschefen att få remissen åter-
kallad samt besvären ex incommunicäto af re-
geringen lemnade utan afseende. Det är först
sedan dessa försök, såsom man borde vänta,
misslyckats, som kanslersembetet sjelft helt
cavalierement återsändt besvärshandlingarne
utan att ställa gig det derå tecknade förständi-
gandet till efterrättelse.
Vi ärna icke inlåta oss i den fråga, som
utgör föremålet för besvären, eller 1 någon
undersökning, huruvida genom den af kansle-
ren gjorda utnärningen någons rätt blifvit för-
närmad eller universitetetets fördel icke till-
börligen afsedd. Denna fråga, ehuru - vigtig
för de resp. sökande och för universitetet, bar
genom den behandling saken rönt hos kanslers-
embetet numera blifvit af underordnad vigt i
jemförelse med den principfråga, som sjelfva
denna formella behandiiog i ock för sig inne-
bär. Då detta mål tillika är det första at
denna art, som inkommit till regeringen, 8e-
dan de nya universitetsstatuterna blefvo gäl-
lande, så har man äfven deruti en ökad an-
ledning att med spänd uppmärksamhet följa
denna gida af saken. Vi vilja derföre för
de läsare, som icke redan äro närmare pbe-
kanta med historien om dessa statuter, tillägga
några ord till upplysning om hvad man deraf
i detta afseende ken inbömta.
Uti det förslag till nya ststuter för univer-
siteterna, som, efter att hafva blifvit genom
åtskilliga komroittger beredt och omsider un-
der kanslerens eget höga inseende omarbetadt,
den 18 Juli 1850 meddelades de akademiska
konsistorierna för afgifvande af utlåtande, in-
nan förslaget af kansleren öfverlemnades till
konnngens pröfning och sanktion, lästes verk-
ligen uti den paragraf, som handlade om
kanslerens befogenhet. att efter. vederbörlig!
förslag utnämna och med fullmakt förse Vviss2
akademiska tjenstemän ( H2), följande der-
vid föreslagna tillägg: Öfver tjensteutnämning,
som kansleren tillkommer, ega besvär ej rump.
När konsistorierne fingo tillfälle att utläta
sig öfver förslaget, gjordes likväl grundade
invändningar emot denna utomordentliga och
emot hela vårt statsskick stridande utsträck-
ning af kanslerens maktföllkomlighet, och ält-
ven inom tidningspressen höjdes starka röster
deremot. NTE
Kanslersembetet fanti sig emellertid icke
genom de gjorda invändningarne öfvertygad
om olämpligheten af det föreslagna stadgan-
det. Uti det ånyo öfvergedda förslaget, hvarå
kansleren sedermera begärde konungens sank-
tion, befanns vid denifrågavarande paragra
fen (som der hade blifvit--den 11:e-i ordnin-
gen) det anförda tillägget oförändradt bibe
hållet; och uti det underdåniga memorial e
den 4 April 1851, hvarmed embetet beledsa
gade öfverlemnandet till Kongl. Maj:t ai sit
förslag, försvarades uttryckligen detta stad
gande under förebärande, att förhållandet all
tid varit sådant, att besvär öfver utnämning
ej finge ega rum, der förslags upprättande oci
gjelfva utnämningen vore åt olika myndighe
ter uppdragna, och att till-och -med besvär
I sun fall snoka ang ekulla kunna hafva någn