STOCKHOLM, den 11 April Kongl. Maj:t och kansierssekreteraren fö universiteterna. Ett mål, som med skäl torde komma att anses såsom en cause celebre, är för närvarande föremål för regeringens pröfning och förtjenar i hög grad att såsom ett vigtigt prejudikat äfven ådraga sig allmänhetens Uppmärksamhet, Frågan är ingen mindre än den, huruvida kanslersembetet för universiteterne skall, i likhet med andra svenska embetsverk, vara i afseende på pröfningen af sina åtgärder underkastadt Kongl. Moaj:ts högre myndighet, eller icke. Saken är i korthet i följande. Sedan det akademiska konsistorium i Lund uppsatt förslag till besättande af en akjunktur i de matematiska vetenskaperna vid nämnde universitet och detta förslag hade blifvit lagständet, utan att besvär deröfver anförte, har kansleren till befattningen utnämnt den af de föreslagne, som af konsistorium blifvit satt uti sista rummet på förslaget. Öfver denna kanslerens utnämning har den af de medsökande, som af konsistorium hade erhållit första rummet å förslaget och som tillika af professorn i ämnet var på det amplaste förordad, inom vederbörlig tid anfört underdåniga besvär hos Kong!. Maj:t. Sedan dessa besvär den 16 sistl. Mars inkommit till ecklesiastikdepartementet, blefvo de genast påföljande dag i vanlig ordning af departementsehefen remitterade till kanslersembetet med tillkännagifvande af K. M:ts vilja, att kanslersembetet efter vederbörandes hörande skulle med underd. utlåtande öfver besvären inkomma. I stället för att ställa sig denna remiss till efterrättelse, har kanslersembetet nu, efter eit par veckors besinningstid och utan att under tiden hafva vidtagit någon åtgärd för att höra vederbörande, den 5 innevarande April återsändt handlingarne till eeklesiastikdepartementet, endast åtföljda af några rader, antydande kanslersembetets öfvertygelse, att besvär öfver dess uthämningar icke skulle af Konungen till pröfning upptagas. Så långt de officiella handlingarne. Något som men icke kan erfara af dem, men som icke destomindre är lika tillförlitligt, är att kanslergsekreteraren, sedan remissen ifrån ecklesiastikdepartementet hade till kanslersembetet ankommit, låtit deröfver förmärka icke ringa förtrytelse, samt gjort åtskilliga försök kos departementschefen att få remissen återkallad samt besvären ex incommunicäto af regeringen lemnade utan afseende. Det är först sedan dessa försök, såsom man borde vänta, misslyckats, som kanslersembetet sjelft helt cavalierement återsändt besvärshandlingarne utan att ställa gig det derå tecknade förständigandet till efterrättelse. Vi ärna icke inlåta oss i den fråga, som utgör föremålet för besvären, eller 1 någon undersökning, huruvida genom den af kansleren gjorda utnärningen någons rätt blifvit förnärmad eller universitetetets fördel icke tillbörligen afsedd. Denna fråga, ehuru vigtig för de resp. sökande och för universitetet, bar genom den behandling saken rönt hos kanslersembetet numera blifvit af underordnad vigt i jemförelse med den principfråga, som sjelfva denna formella behandiiog i ock för sig innebär. Då detta mål tillika är det första at denna art, som inkommit till regeringen, 8edan de nya universitetsstatuterna blefvo gällande, så har man äfven deruti en ökad anledning att med spänd uppmärksamhet följa denna gida af saken. Vi vilja derföre för de läsare, som icke redan äro närmare pbekanta med historien om dessa statuter, tillägga några ord till upplysning om hvad man deraf i detta afseende ken inbömta. Uti det förslag till nya ststuter för universiteterna, som, efter att hafva blifvit genom åtskilliga komroittger beredt och omsider under kanslerens eget höga inseende omarbetadt, den 18 Juli 1850 meddelades de akademiska konsistorierna för afgifvande af utlåtande, innan förslaget af kansleren öfverlemnades till konnngens pröfning och sanktion, lästes verkligen uti den paragraf, som handlade om kanslerens befogenhet. att efter. vederbörlig! förslag utnämna och med fullmakt förse Vviss2 akademiska tjenstemän ( H2), följande dervid föreslagna tillägg: Öfver tjensteutnämning, som kansleren tillkommer, ega besvär ej rump. När konsistorierne fingo tillfälle att utläta sig öfver förslaget, gjordes likväl grundade invändningar emot denna utomordentliga och emot hela vårt statsskick stridande utsträckning af kanslerens maktföllkomlighet, och ältven inom tidningspressen höjdes starka röster deremot. NTE Kanslersembetet fanti sig emellertid icke genom de gjorda invändningarne öfvertygad om olämpligheten af det föreslagna stadgandet. Uti det ånyo öfvergedda förslaget, hvarå kansleren sedermera begärde konungens sanktion, befanns vid denifrågavarande paragra fen (som der hade blifvit--den 11:e-i ordningen) det anförda tillägget oförändradt bibe hållet; och uti det underdåniga memorial e den 4 April 1851, hvarmed embetet beledsa gade öfverlemnandet till Kongl. Maj:t ai sit förslag, försvarades uttryckligen detta stad gande under förebärande, att förhållandet all tid varit sådant, att besvär öfver utnämning ej finge ega rum, der förslags upprättande oci gjelfva utnämningen vore åt olika myndighe ter uppdragna, och att till-och -med besvär I sun fall snoka ang ekulla kunna hafva någn