tårar skiljdes vi från hvarandra, och jag är gör
ker, att lika visst som jag aldrig skall glömma
den lilla svenska kolonien vid Coloma, lika
säkert skola de ock påminna sig de stunder,
då vi suto der samtalande om det gamla
BSrerige.
Kahfornien, eller rättare den del af landet,
som benämnes Öfre Kalifornien och nu utgör
en af Nordamerikas förenade fristater, är ett
Jand af 420,000 qvadratmils vidd, med den
mest skiftande natur, omvexlande jordmån och
olika klimat. I norr gränsande till detta Ore.
gon-gebiet, som i sednare tiden uppväckt så
många stridigheter med England, till hvars
besittningar man velat räkna det, i öster
skiljdt från Arkansas och Missouris flodområ-
den genom den höga Kalifornia-bergskedjan
eller Sierra Nevada, som otillgänglig och snö-
beklädd gifver upphof åt talrika floder, hvilka
utströmma i Stilla Hafvet, och i söder afsön-
dradt från Mexiko genom vidsträckta sand-
öknar, är dess nordliga och östligaste del
högst bergig, sönderbruten i skogklädda kul-
lar och djupa håldalar, medan kring Sacra-
mentos från norr och San Joaquins från sö-
der löpande floddaiar flera hundrade mil
vida slätter utbreda sig, hvilka emot ku.
sten afstängas af parallelt löpande bergsryg-
gar. Är det inre landet temligen rikt vatt-
nadt af en massa strömmar och bäckar och
betäckt af väldiga ek- och barrträdskogar med
stammar af 1 till 3 alnars diameter och ända till
90 fots höjd, så öro slätterna deremot till yts
terlighet kala och torra, af en brännande g0l
genomglödgade, så att all odling der för när-
varande är omöjlig; kustlandet återigen är
mera fuktigt, men detta till följe af den tjocka
dimma, som nästan alltid hvilar deröfver och
gör luften grå och ruskig. Regntiden infal-
ler mellan September och April månader, och
då flöda floderna högt, då skjuter växtlighe-
sår man
en med jättefart. ing Jultiden
vanligen och skördar mot början af Juni. Från
Maj till September infaller den torra årstiden c
ned en medeltemperatur af minst 60 till 909, jaa
öfver 120 graders temperatur, och under denna!x
id är det ej sällsynt att hjordarne i otaliga! c
karor omkomma af törst och mattighet. När I
en framtid, hvilken ej kan vara långt afläg-e
en, vattuledningar blifva mera allmänna ide fj
ägre delarne åf landet, skall här uppblomstra
Å
l
j
J
(
j
ö
6
s
1