Och Svenska Tidningen skyr icke att erinra, hurusom ett sådant förslag skulle kunna genomföras endast genom ändring i riddarbusordningen, som icke är grundlag, således blott genom adelns eget beslut, af konungen stadfåstadt, anser sig på denna grund kunna med säkerhet antaga, att adeln icke skall låta det stundande riksmötet förbigå, utan att härutinnan taga ett beslut, fordradt af dess egen fördel och af medståndens otvetydiga önskningar (hör!), och söker uttryckligen att undanrödja den betioklighet, som sätter i fråga, huruvida icke någon grannlagenhet emot de öfriga stånden borde afhålla adeln från att på detta sätt begagna sin grundlagliga rätt.r Förstån j nu eller hvad? En representationsförändring, oktrojerad af ridderskapets och adelns pluralitet utan de öfriga ståndens hörande, och åsyftande att ifrån representationsrätten helt och hållet utesluta den mindre besutna och den mindre befordringslystna adeln såväl som alla de adelsmän, som endast drifva borgerliga yrken, vore det änlandets störste affärsmän, för att derigenom förvandla riddarhuset till en i möjligaste måtto obemängd uppsättning af byråkrater! Sådan är då den reform, hvarom man från denna sida gifver oss slutlig förhoppning, och för hvars befrämjande man förklarar, att män med inårg skulle förvärfva en ärofull tacksamet! Icke minst anmärkningsvärdt är vid allt detta, att Svenska Tidningen säger sig förorda detta förslag i strid mot sin enskilda mening. Hon önskar nemligen sjelf, att adeln ville uppoffra sin sjelfskrifvenhet. Men om så är, hvarföre förordar hon då icke fortfarande i främsta rummet det hvilande förslaget, som ju innebär upphäfvandet af denna sjelfskrifvenhet? Hvad tvingar henne att redan nu förorda ett annat mot egen bättre öfvertygelse? Och till hvilka slutsatser berättigar man i detta afseende af hennes förut gjorda antydan om regeringens afsigter i händelse det hvilande förslaget skulle falla? Eller hvems ärenden går hon? Ehuru det hvilande förslaget är utgånget från en sida, hvars politiska grundsatser icke äro våra, hafva vi för vår del hvarken kunna! betrakta det blott och bart som ett opraktiskt hugskott, oförtjent af hvarje närmare granskning, eller säsom ett sådant, hvars förkastande vid den blifvande riksdagen borde förutsättas såsom en likasom på förhand atgjord sak. Vi hafva fastmera just förbehållit oss att närmare emot riksdagen underkasta detsamma en allvarlig pröfning, innan vi derom uttala vårt omdöme. Och vi hafva i detta afseende hvarken behöft Svenska Tidningens eller hennet insändares påminnelser om vår publicistiske pligt, ärna också aldraminst taga hennes förfarande vid behandlingen af denna vigtiga fråga till efterdöme för oss. Det skall af denna pröfning i sinom tid visa sig, huruvida det varit vår tanke, att representationsfrågan bör uteslutas ur räkningen bland de frågor, för hvilka man kan vänta ständernas uppmärksamhet vid den instun dande riksdagen. Men innan vi inlåta oss uti denna pröfning och uttala vårt derpå grundade omdöme, anse vi oss i motsats emot vår så lätt färdige konservative yrkesbroder förut böra sätta våra läsare i tillfälle att taga närmare kännedom om förslagets innehäll och derom bilda gig ett begrepp, och det så mycket mera som detsamma hittills icke veterligen erhållit någon annan offentlighet, än den uti de endast-för få läsare tillgängliga -riksdagshandlingarne. Vi skola således inom kort göra början med det hvilande representationsförslagets meddelande för att derefter öfvergå till en närmare granskning af dess innehåll, — Kronprinsessan behagade, enligt P. T., i fredags middagstiden med sin närvaro hedra kaptenen Funcks privata gymnastik-anstalt (Norrlandsgatan N:o 13), den enda härvarande frisk-gymnastik-inrättning för yngre fruntimmer, och i hvilken vid detta tillfälle examen hölls med 30 unga flickor. Prinsessan Eugenia, som genom den fortfarande vinterkylan är förhindrad att deltaga; den allmänna gudstjensten i slottskapellet, ha sistl. lördag, enligt P. T., i sina rum begått H. H. Nattvard. Skriftermålet förrättades a! öfverhofpredikanten Nordenson. — P. T. meddelar följande regeringsbeslut: Sedan Ystads äldste förklarat. att den å!