ADAM BUFFE
MANNEN SOM ICKE HADE NÅGON SKJORTA.
(Ur Jerrolds Men of Charactera.)
ÖFVERSÄTTNING FRÅN ENGELSKAN.
m—
Buffs belöning var dock nära; ty Butler sträf-
vade fram till honom, tryckte hans band och
utropade: Jag ärar, jag vördar er, br Bufl; ni
har vizat en filosofi värdig det gamla Grekland,
— (det var lycka för Adam som icke kunde visa
någon skjorta) — ni har visat huru man bör
sätta sig öfver förolämpningar af sådana råa
och grofva lymlar,, utropade hr Butler i hö-
gre ton och löpte sin kos snabbt som en kän-
guru. Och, med all sin filosofi, gjorde han
deri ganska rätt; ty mannen som hade erbju-
dit sig att hålla i Adams rock, stött öfver att
se sin välmening tillbakavisad, hade fått tag
i en sprutslang och riktande den med säker
hand, öfverspolat icke blott Buff utan äfven
hws patron. En skrattsalfva från hopen be-
lönade strålförarens skicklighet. Hr Butler
stod der drypande och ömklig som hade ban
nyss blifvit uppdragen ur sjön. Trennegån-
ger ropade ban, med hela styrkan af sin
stämma: Konstapel!s och hopen upprepade
också helt beskedligt sitt konstapel. Men
då ingen konstapel syntes till, så ropade han
på nösta bästa ting som fanns till hands,
nemligen en droska. Kusken stannade, ned-
steg från kuskbocken och vo vagnsdör-
ren; han hejdade sig dock för ett ögonblick
när han fick sigte på de drypande passagerare
han skulle fortskaffa; mensklighet och den
väntade liqviden segrade dock, och han lät
de halfdränkta männen uppstiga, tillslöt så
) Se A. B. n:o 72.