ADAM BUFFE MANNEN SOM ICKE HADE NÅGON SKJORTA. (Ur Jerrolds Men of Charactera.) ÖFVERSÄTTNING FRÅN ENGELSKAN. m— Buffs belöning var dock nära; ty Butler sträfvade fram till honom, tryckte hans band och utropade: Jag ärar, jag vördar er, br Bufl; ni har vizat en filosofi värdig det gamla Grekland, — (det var lycka för Adam som icke kunde visa någon skjorta) — ni har visat huru man bör sätta sig öfver förolämpningar af sådana råa och grofva lymlar,, utropade hr Butler i högre ton och löpte sin kos snabbt som en känguru. Och, med all sin filosofi, gjorde han deri ganska rätt; ty mannen som hade erbjudit sig att hålla i Adams rock, stött öfver att se sin välmening tillbakavisad, hade fått tag i en sprutslang och riktande den med säker hand, öfverspolat icke blott Buff utan äfven hws patron. En skrattsalfva från hopen belönade strålförarens skicklighet. Hr Butler stod der drypande och ömklig som hade ban nyss blifvit uppdragen ur sjön. Trennegånger ropade ban, med hela styrkan af sin stämma: Konstapel!s och hopen upprepade också helt beskedligt sitt konstapel. Men då ingen konstapel syntes till, så ropade han på nösta bästa ting som fanns till hands, nemligen en droska. Kusken stannade, nedsteg från kuskbocken och vo vagnsdörren; han hejdade sig dock för ett ögonblick när han fick sigte på de drypande passagerare han skulle fortskaffa; mensklighet och den väntade liqviden segrade dock, och han lät de halfdränkta männen uppstiga, tillslöt så ) Se A. B. n:o 72.