behålla på sig de rykande kläderna. Betänk
herrex, yttrade Buff, i det han kände efter att
öfversta rockknappen satt väl igen, ochi det
han sammandrog sina ögonbryn; — mbetänk
herre, huru jemmerlig vore väl menniskan om
en kanna, nej, ett qvarter vatten vore nog att
nedslå hennes mod. Förakt för elementernes
inflytande har alltid ingått i mitt begrepp om
sann filosofi. När vi betrakta Scytherna, min
herre, eller Partherna, eller våra egna väder-
bitna förfäder, de fordna Britterna — om vi
ibågkomma deras likgiltighet för årstidernås
vexlingar — för sommarens brännande sol och
vinterns is — huru outsögligen ömklig skall
icke då menniskan, denna skapelsens herre,
förefalla oss, när vi se henne söka skygd un-
der en paraplyla
Som ni behagars, hr Buff, sade Butler, för-
vånad och förtjust öfver sin gästs stoicism,
ssom ni behagar; fastän jag tycker ni drifver
utöfningen af edra läror nog långt. Ty vi ha
icke något tillförlitligt bevis på att sjeifva Dio-
genes icke vände upp och ned på sin tunna
när det regnade.n
Huru! vill icke herrn ömsa rock?) sporde
fru Black :med en qvinnas hela deltagande
ee jan Han är ju rysligt våts, och en
lätt skugga for öfver hennes anlete när hon
märkte den ström som från rocken flutit i den
vackra kolskärmen af poleradt stål. Fasligt
våto, upprepade hon.
Ja, visst är han våt!s utbrast hr Butler, ur
stånd att tillbakahålla sin välvilja — sjag ör
säker på, br Buff, att ni är våt ända in på
skjortan.
Adam lade handen på hjertat och svarade
med fast röst. För ingen del, min herre,
jag försäkrar er på min heder, alldeles ickevs
.I alla händelser, hr Buff, kan ni ju förtära
litet konjak? yttrade filosofen i den pelsfo-
drade nattrocken; och under det han talade,