sig kunna sköt en brasa bättre än någon an-
nan, så rörde han ånyo med mycken bhäftig-
het upp kolenoch utsatte derpå sin rygg för
värmens välgkande inflytande; I mån som
hans lekamen deraf uppmjukades, öppnade sig
också hans hjrta- för hoppet om en ljusare
framtid, och bilterheten mot hans fiende bör-
jade fördungtj med ångan från hans våta klä-
der. Det yt hans lycka att jag icke hade
någon skjorth tänkte Adam. (Stackars Buff,
det var stöfe lycka för dig sjelf. Det är
sannt, du hjde möjligen kunnat bli förklarad
segrare öfyd en bryggardräng — nu deremot
gjorde dig lin ytterliga brist till segrare öf-
ver dina egta päåssioner. O sådana lyckans
nycker I rad som tyckes den Obetänksam-
ma, kortgyita veriden vara storsinthet, är tör-
hända ofts endast brist på en skjorta.)
Adam jod der, med all värmen på ryg-
gen, och All sin filosofi i ögonen: Han såg
sig omkrj8 i rummet, hvars inredning i allt
gick utg den utsöktaste komfort, och han
tänkte på sitt eget hem i Seven Dials. Sla-
gen af kortrasten föreföll ban sig ett ögon-
blick i st själs ödmjukhet såsom en varelse
af ett ayrat slag än den som bebodde det
rum hvgi han stod. Så är dets, tänkte Adam,
sänkandf sina melankoliska blickar mot den
Präktigs Bolfmattan — så är det, den ena
mMennialeN går hela sitt lif igenom på rosor i
broderge tofflor, medan den andra — ja den
andra, kanske bättre än ban, Adam kunde
Icke udertrycka jemförelsen, får trampa san-
diga- fäder från vaggan till grafven. Den
ena är dömd att smeka sina blickar med ljufva
målnisgar, — (hr Butler hade på Väggarne nå-
gra födusande genrestycken), — medan den
andrs Måste blekna vid åsynen af en mjölk.
räkni(8:? Dessa betraktelser voro Oovärdiga
eh fP30f; men besinna, Adam hade icke fått
någo frukost: de voro visserligen under en