de korridorer, som föra till audienssalen. På gården hvirfla trummorna och musiken spelar upp. Men se blott! furst Menschikoff kommer i — bonjour-rock med en rund icke alldeles ny hatt och käppen i hand; herr v. Ozeroff i svart frack; grefve Nesselrode ipaletot, och sä vidare! Den turkiska ministeren skall ha setat såsom förstenad eller träffad af blixten.v Furst Menschikoff lärer medföra stora summor i kontanter och har af ryska regeringen för sitt vistande i Konstantinopel särskildt fätt sig anvisade 50,000 francs i månaden. AMERIKA. De amerikanska tidningarnesberättelser öfver presidenten Pierce8 den 4 Mars försiggångna installering i embetet kunna icke nog! berömma det storartade och gripande i dennal högtidlighet. Entusiaszmen i Washington varl: utomordentligt stor. För att kunna bevistal: högtidligheten hade hundradetals personer, bland hvilka äfven fruntimmer, natten emel-l: lan den 3 och 4 tagit plats i Capitolii rotunda, och tusentals menniskor, som icke kunnatl: finna något herberge, drogo under natten fram l! och åter genom gatorna. Kort före kl. 1 upp-l: steg general Pierce i vagnen för att begifval sig till senatens församlingslokal. Han stod! upprätt i vagnen jemte presidenten Fillmorel! och beledsagades af marskalkar. De frem-l! mande gesandterna slöto sig i vagn till tåget. Ett starkt snöfall störde processionen. Vidli ankomsten till senatens församlingssal intogo !l de båda presidenterna sina platser framför se-! kretariatsbordet och begåfvo sig straxt efter! kl. 1, beledsagade af samtliga senatsmedlemlt mar och öfverrättsdomare, till capitolii östral front, der för dem en stor tribun var upprättad. Kl. half 2 mottog den högsta domstolens president eden af general Pierce, hvilken hade följande lydelse: Jag försäkrar högtidligen, att jag skall troget förvalta presidentsembetet i Förenta Staterna och efter bästa krafter upprätthålla och skydda Förenta Staternas författnings. General Pierce aflade icke eden i den eljest brukliga formeln jag svär högtidligen,, och kysste ej Nya Testamentet, som i södern är brukligt, utan stod och, med hufvudet blottadt, höll bibeln högt i högra han-? den. Alla åskådare blottade likaledes sinalå hufvuden under edgången, trots det starkalt snöfallet. Sitt tillträdestal uppläste han urjs minnet, utan manuskript, och vi meddela derurc följande såsom dess väsentligaste delar: Vårt fäödernesland har hittills mot den lidandelo menskligheten iakttagit sina hufvudsakliga pligter; 2 det har talat och skall fortfara att tala sympatiens, d uppmuntrans och förhoppningens språk till alla dem som sucka för den störst x med sundt förnuft förenliga frihet; den regelmessiga utveckliogen af vära institu-!8 tioner har omintetgjort den fruktan som fordom oroadela mer än ett starkt sinne, mer än ett djupt förstånd. De farhågor man hyst för utsträckningen af värt område, för tillväxten af våra staters antal, för förökandet af våra rikedomar, för tillväxten af vär befolkning, hafva befunnits ogrundade. Upplyst af en så bestämd och så uppmuntrande erfarenhet, skall min förvaltning icke läta hejda sig af med skygghet motsedda faror, som skulle kunna uppstå för oss till följd af en ny utvidgning. I sjelfva verket bör man icke dölja att vär ställning såsom nation, att vär position i verlden gör förvärfvandet af vissa besittningar, som för närvarande icke äro af oss beroende, af obestridlig nytta för försvaret af vära intressen, ja till ochlb med i framtiden nödvändiga för vär handels beskyddi. och upprätthållandet af verldens fred. Om dessa besittningar vinnas skall det icke blifva af eröfrareanda, men för ett obestridligt nationelt intresse, för allmän säkerhet och på ett med nationalvärdigheten fullkomligt öfverensstämmande sätt. Hvarken vär historia eller vår ställning erbjuder nägontingL som kunde göra oss till avgripare; allt uppmanar oss 8 tvärtom att bibehälla fredsoch vänskapsförbindelser t med alla nationer. På en gång rättrådiga och fredliga afsigter skola karakterisera vår utrikespolitik.? Jag vill att min förvaltning icke skall efterlemna nå-Ån gon fläck i våra ärofulla häfder, och jag tror mig med fullkomligt tryggt samvete kunna försäkra, att, inom de lagliga gränserna för min konstitutionella myndighet, det icke skall tillätas nägon klass af vär befolkning att utföra någon handling, som icke kan rättfärdigas inför den civiliserade verldens domstol. Det är längt bättre att söka på fredlig väg vinna de stora ting vi säsom nation eftersträfva. Vi ha hittills icke lidit af de invecklade europeiska systemerna, i hvad den politiska konstitutionen angär; vi ha varit nästan helt och hället fritagna från deras revolutioner, deras krig, deras oro. Då dessa system inskränka sig till de nationer hos hvilka de uppstått, och de stadna inom gränserna för deraslagliga domvärjo, så kunna de endast intressera oss genom ett vädjande till våra: sympatier för den menskliga frihetens och det allmänna framätskridandets sak. Men handelns och de internationella förbindelsernas intresse bör alltid erbjuda ett ädelt fält för ett stort folks moraliska inflytande... Med så fasta, så redbara äsigter hafva vi rätt att vänta, och vi skola fordra en omedelbar reciprocitet. De iakttagelser jag gjort under min korta bana säsom -soldat, hafva bekräftat mig i den äsigt, som delats af andra alltsedan vår regerings grundläggning, att underhällandet af stora armeer i värt land skulle vara icke endast farligt, utan äfven onyttigt. I ledningen af de inre angelägenheterna påräknen j en uppoftrande rättskaffenhet och en samvetsgrann sparsamhet i alla förvaltningens grenar, en sparsamhet, nog allvarlig att aldrig kunna dragas i tvifvelsmäl. Utan äldre förbindelser att uppfylla, utan belöningar att utdela, utan nägot agg att minnas, fri från hvarje personlig biatsigt i valetaf offentliga embetsmän, skall jag, i hvad mig angär, utföra mitt svära och ömtäliga uppdrag, afvisande säsom ovärdig min karakter och min ställning hvarje bevekelsegrund, som icke har till syftemäl uppfyllandet af min pligt och värdandet af mitt lands dyraste intressen. Jag är af den äsigt, att de 1850 ärs lagar, som med ett gemensamt namn blifvit kallade kompromisslagarne, äro strängt konstitutionella, och att de böra utan tvekan efterlefvas. Jag tror att republikens myndigheter äro pligtiga att i detta afseende vaka öfver Söderns rättigheter, säsom de vaka öfver hvarje annan laglig och konstitutionell rättighet. Men äfven hvarje medborgares i hans individuella egenskap tillkommande rätt måste så inom som utom landet hällas helig. Sä länge han ser hvarje stjerna i sin flagga på sin plats, så skall det, om han än saknar penningar för befordrandet af sina syften eller en titel, som berättigar honom till en upphöjd ställning, vara hans privilegium och måste vara hans erkända rätt, att äfven i furstars äsyn oförfäradt intaga sin plats, i det stolta medvetandet att han sjelf är en medlem af en nation af suveräner och att han hällande sig på laglighetens väg, icke kan vara så Xt längt aflägsnad från sitt hemland, att icke den em-0! betsman, som han qvarlemnar pä det ställe jag nulb intager, skall sörja derför att ingen våldets eller de fö tyranniska passionernas råa hand skall straflöst vidröra honom. Haan bör veta, att på hvarje haf och ilr. hvarje land der vära företag lagligen kunna taga vår iC flaggas beskydd i anspråk, der är amerikansk med-t? borgareskap ett okränkbart skydd för amerikansk rätt. hb Och i förbindelse dermed kan det knappt vara nödigtd att ånyo uppställa en sats, som hädanefter mäste anses såsom en grundprincip, nemligen att konfederaR Ö0 ÅM Xr er Mm HQ nn Mn r MM NM fQ --)