och slungade en kork mot mannens haka så
att den: flög honom i munnen. I
Denlilla mannen närmade sig, ursinnig öf-
ver detta dåliga skärit; hans vänner reste sig
till hans försvar, och man kom snart till hand-
emäng.
:;s De båda Bretagnarne viile i början försöka
att åtskilja de stridande, men då defunno sig
erhålla hugg från båda partierna, ansågo de
det rådligast att ge så godt igen, och inom
kort voro de indragna i den allmänna stri-
-den.s Segren blef likväl omsider på Oscam
ochi hans :kamraters sida; deras motståndare
måste lemna källarsalen.
— Victoria! skrek Galuchon; nu få de gå
och leta :oss på gatan... Det kan man källa
en väl använd dag, mina gamla vänner!
— Väl använd, sade Petter Pump, syssel-
satt att stilla blodet som flöt från hans klufna
läppar. — Små Bretagnare bära sig ej illa åt,
tillade Oscar; jag är nöjd med er, mina slyng-
lar. — Det är möjligt, sade Paul; men jag
har nästan förlorat ett öga. — Det är en lappri-
-sakj min lilla vän... Bara ett Knytnäfve-
slag: som du kom allt för nära. — — Och
jag -har handleden sträckt, tillade Joseph.
— sBadda du den med en gammalstrumpa,
7 doppad i finkel, och i morgon är den bra igen.
Ännu ett-glas, mina barn, och sen ge vi oss
af härifrån: — De tömde på nytt några buteljer
och åtskiljdes slutligen. i
— Jag vill hoppas att ni haft roligt, gade
Galuchon, då han tog afsked af de båda vän-
nernay nå väll minavgossar, ni ska veta, att
så går det till alla dagar för lustiga sällar
som vi äro. Ni hitta ju vägen till tabernaklet
nu, vill jag tro; godnatt då så länge, vi råkas
i i morgon. ;
Efter en orolig natt vaknade de båda väns
nerna med - hufvudet tungt och! hjertat be-
klämdt. Joseph såg på Pauls blåa öga; och