och slungade en kork mot mannens haka så att den: flög honom i munnen. I Denlilla mannen närmade sig, ursinnig öfver detta dåliga skärit; hans vänner reste sig till hans försvar, och man kom snart till handemäng. :;s De båda Bretagnarne viile i början försöka att åtskilja de stridande, men då defunno sig erhålla hugg från båda partierna, ansågo de det rådligast att ge så godt igen, och inom kort voro de indragna i den allmänna stri-den.s Segren blef likväl omsider på Oscam ochi hans :kamraters sida; deras motståndare måste lemna källarsalen. — Victoria! skrek Galuchon; nu få de gå och leta :oss på gatan... Det kan man källa en väl använd dag, mina gamla vänner! — Väl använd, sade Petter Pump, sysselsatt att stilla blodet som flöt från hans klufna läppar. — Små Bretagnare bära sig ej illa åt, tillade Oscar; jag är nöjd med er, mina slynglar. — Det är möjligt, sade Paul; men jag har nästan förlorat ett öga. — Det är en lappri-sakj min lilla vän... Bara ett Knytnäfveslag: som du kom allt för nära. — — Och jag -har handleden sträckt, tillade Joseph. — sBadda du den med en gammalstrumpa, 7 doppad i finkel, och i morgon är den bra igen. Ännu ett-glas, mina barn, och sen ge vi oss af härifrån: — De tömde på nytt några buteljer och åtskiljdes slutligen. i — Jag vill hoppas att ni haft roligt, gade Galuchon, då han tog afsked af de båda vännernay nå väll minavgossar, ni ska veta, att så går det till alla dagar för lustiga sällar som vi äro. Ni hitta ju vägen till tabernaklet nu, vill jag tro; godnatt då så länge, vi råkas i i morgon. ; Efter en orolig natt vaknade de båda väns nerna med hufvudet tungt och! hjertat beklämdt. Joseph såg på Pauls blåa öga; och