många väl kända orsaker nödsakad att årligen i det nogaste tillverka lika belopp, hvarigenom marknaden städse blir öfverfylid. Detta och mycket annat, som vi nu förbigå, är orsaken till svenska jernhandteringens betryck, ingalunda varans underlägsenhet i godhet och former, i jemförelse med den engelska, med hvilken den endast undantagsvis täflar och snarare går parallelt än möter på verldsmarknadenp. Insändaren fruktar äfven, att Ryssland, med 3 gånger så stor jerntillverkning som Sverige, skall uttränga oss från den franska marknaden. Hvarföre har då ej Ryssland i den engelska marknaden mera än 2:ne stämplar (erhållande ett pris af 34 å 34, af det bästa svenska); och hvarföre är dess export till Amerika i förhållande till vår så obetydlig? Troligen! derföre, att Ryssland inom sig och utmedj sina vidsträckta gränser har närmare och merajl förmånliga afsättningsorter än i England ochl i Amerika, följaktligen äfven än i Frankrike. Det ryska jernet, vhammarsmidt för vedkols (!?), som insändaren kallar det, är ej heller så om-l tyckt för ait vara bästa gjutstål som det! svenska. För att ej göra os8 saker till felaktig citation anföra vi följande tirad i sin helhet: Insändaren vill icke, att man skall upphöja egoismen till den förnämsta husguden. Hvar-: för vill han då, att jerntillverkarne skola fål sälja sin vara till Frankrike, äfven om det! sker på bekostnad af våra siden-, bomulls-l! och klädesväfvare? Författaren är långt ifrån att bestrida nyttan för Sverige att kunna af-i sätta landets hufvudsakligaste exportartiklar. Men han har bestridt nyttan för Sverige attl uppoffra näringar, som föda flera menniskor och frambringa större varuvärden än jernhand-l teringen, för att åt hennes idkare bereda vinstl på de förres bekostnad, och med hela rikets! skara. Kan, thy förutan, en större jernafsättning i Frankrike beredas, så skall ingenli heldre se det än författaren., ; Det har ej lyckats Svenska Tidningens insändare att öfvertyga oss derom, att siden-,j: bomullsoch klädesväfverierna i Sverige skulle l: wuppoffras, genom en handelstraktat med Frank-l rike. De förmenta bevis han anfört för dennal paradox hafva redan blifvit vederlagda af enl annan insändare, och föregifvandet, att nyss-l nämnde näringar skola bereda föda åt ett större li antal menniskor och frambringa högre varu-li värden än jernhandteringen, torde behöfva att något närmare belysas. År 1850 beräknades hela personalen vidli rikets fabriker och manufakturier till 25,000: samt vid bergverken och bruksrörelsen till 17,000. Men om den personal tillägges, hvilken är sysselsatt med kolning, forsling, vågföring, lastning m. m., oberäknadt hela landtmannabefolkningen, som sysselsättes med den spanmålsproduktion, som erfordras för och behöfver transporteras till malmoch bergverksdistrikten, så blir deras antal, hvilka jernhandteringen förser med arbete och bröd, säkerligen mångdubbelt större än fabrikspersonalen.. Härvid torde ock böra tagas i betraktande att nyssnämnde distrikter utgöra en betydlig del af Sveriges norra och medlersta landskaper, hvilka skulle blifva nära nog näringslösa och äfventyrade att råka i ödesmål, i händelse bruksrörelsen uppoffrades, åt fabrikerna. Lyckligtvis är ingen fara å färde för någondera. De kunna rätt väl och böra, enligt vår åsigt, bestå och trifvas bredvid hvarandra. Ordspråket, att kyrkan må ställas midt i byn,, uttrycker ungefär hvad vi uti detta hänseende äsyfta. Önskvärdt vore, att begge näringarne på lämpligt sätt befriades från alla de band, hvarmed välmeningen omgjordat dem. I sin barndom voro de deraf i behof, och de verkade då välgörande; men med tidernas förändrade skick och den ståndpunkt näringarne i denna stund hunnit, äro dessa band numera icke blott öfverflödiga, utan påtagligen till och med hinderliga för näringarnas egen förkofrån och vtveckling. 6 Att vi ej tillerkänna siffrorna absolut öfvertygande bevisning är redan yttradt. Vi uppskatta således ej våra egna alltför högt, men föreställa oss likväl att de äro grupperade med större sannolikhet än insändarens. Låtom oss med ingänd. antaga att väfnadsoch spånadsfabrikerna i rundt tal alstra ett värde af 12,200,000 rdr, hvarifrån dock bör afdragas för importeradt Ull och Ullgarn . . 1,160.000. Silke :e — toa 400.000. Bomull. ste RR 1,160,000, Hampa med uteslutande af hvad repslagerierna anses förbruka . 180,000. Maschiner, färger, syror m, m. -. 300,000. : Rdr bko 3,200,000. Återstår ett värde af 9,000,000, häri inbegripet hela bomullsgarns-importen för husslöjden, som troligen uppgår till mer än en half million. Jerntillverkningen utgjorde under de fem åren 1846—1850 i medeltal 695,533 skepp:d, eller i rund summa 700,000 skepp:d. Exporten uppgick under samma år i medeltal till 593,596, eller i rundt tal 600,000 skepp:d. I anseende till betydligt högre pris för Dannemorajernet och åtskilligt annat ståljern, extra dimensioner, samt finare och gröfre manufaktur, och då äfven utgående tulloch andra umgälder jemte den skeppningsprovision som den utländske köparen erlögger, bör beräknas, kan medelpriset för skeppundet icke upptagas lägre än 16 24 rdr bko, hvaraf för exporterade 600,000 skepp:d uppkommer ett värde af bko rdr . . 10,000,000. De till inrikes förbrukning använde 100,000 skepp:d i diverse jernsorter utföras efter 15 rdr pr skepp:d med . . . 1,500,000. Tillverkningen af gjutgods utgör i värde minst . . . . . 500.000. Summa bko rdr 12,000,000, hvilken med 3 millioner öfverstiger värdet af Mond -— I Bk a MÅ fn --— PR OA MM mm -— AV -M Å kg — AA om PMA m vr Xx MM Mn st MM Pr DR RS mm 00 XX a ke pm mt 2 CK bt Pr KR — I mm MOB Er