han med en mystisk min: Min kära vän, räkna
inte på honom. Äfven förutsatt att jag sjelf
— fastän han inte vet något derom — inte
vore fast beslutea att erbjuda honom . att gå
in som kompanjon med mig, så är jag allde-
les vises att han icke ville — och förlåt mig
min bäste vän — att han: icke kunde gå i
kompani med er.
Inte!s ropade Nokes, och hans ögon glän-
ste likt förgyllda messingsknappar, och hvar-
för inte, om jag får bela.
Ynglingen är rigorös, han kan inte tåla
kortspel,, sade Styles,
Ni menar visst höga vad på kappridnin-
gar,, svarade Nokes sarkastiskt.
Hm, hm! I förtroende sagdt har den unge
mannen med tårar i ögonen talat med mig
om edra nattliga whistpariier, guindes point,
Nokes, guinges point ! E
Nokes sprang upp från sin stol och ut-
giräckte sin arm, sköt fram bröstet och ka-
stade hufvudet tillbaka. Två spence, skrek
han med ögonen riktade mot takgipsen. Två
pence, så sannt jag vill bli salig.,
Styles, besegrad af sin kompanjons högtid-
liga försäkran, fortfor i en dämpad ton: Jag
försäkrar er att Barnaby beständigt svurit på
att ni spelar guinges point —
,Sådan krokodil jag närt i min egen barml
utropade Nokes. Ack, min bästa Styles, hade
ni ej tappat mer på ert sista vad?
Mer? Huru mycket då... huru mycket ?s
frågade Styles med undertryckt häftighet.
Var det änte fem hundra pund?2
En hatt, bara en simpel hatt till Jerry
White — han bar den i kyrkan denta väl-
signade dag — fem hundra! På mitt samvete,
så sannt jag heter Styles — var icke det bara
en tio shillings hatt., : j
-,Barnaby bedyrade att det var femhundra
pund.
Den skrymtaren! I denna stund skall han
säga 088 sanningen i ansigtetl,
pJag önskade han vore här, men fastän han
berättade att ni bjudit honom hit-i dag, för-