ett skydd mot de religionsförföljelser som ödelade deras eget land. De som ärft detta blod och denna sak skola veta att dö, heldre än de låta oskära den belgedom hvilken de ha att tacka för sin tillvaro. , Men hvad är att göra? Det förhållande, att flyktingar använda all den makt som verksamma tungor kunna gifva dem, och stå beredde att sätta i rörelse alla de elementer till mi88nöje som jäsa i deras fädernesland, detta förhållande har anspråk på någon uppmärksam. het och förtjenaratt tagas i öfvervägande. Om England är nödsakadt att anstälia betraktelser öfver förhållandet, så framställa sig dessa betraktelser uti dess eget exempel. :Till er början äro dess politiska institutioner sådana att man icke kan säga att det i utlandet finnas några engelska flyktingar som kongpirera mot sitt land. Men funnes der än för närvarande i utlandet tr? rAdra flyktiga engelsmän, undflyende s :;rneslands lag, såsom förhållandet var etier den irländska uppresningen 1798, så -skulle vi åse det endast med likgiltighet, och vi skulle fortfarande fullfölja vår bana till politisk försoning och sociala framsteg. Vårt öde är icke beroende hvarken af en förrädare eller en fantast. -Om Österrike, Frankrike och Preussen vilja afväpna flyktingarne, må de återställa förtroendet i det inre af sina stater. Det är en mycket eldfängd sakernas ställning som kan antändas genom beröringen med en så usel gnista som ett bref från några olycklige hvilka bo vid Vamden Town, eller är skrifvet på eti spisqvarter vid någon af smågatorna i grann skapet af Leicester square... Proklamationer utan män, utan vapen och hvilkas autenticitet är så oviss att man icke är i stånd att be: visa om de äro eller icke äro skrifoa af de män som undertecknat dem — dylika proklamationer skulle vara af ingen betydelse, och man skulle icke ens fråga efter dem, så framt de icke innehölle åtskilliga bittra sanningar i afseende på de regeringar mot hvilka de äro riktade. En verkligt god styrelse skulle icke kunna bekymra sig derom. Sådant är det besked vi skulle ha att gifva dem :om skulle vilja förmå oss till en handling, ka siridande mot vår historia som mot vär karakter. Vi skola tillåta hvem det vara må att säga och göra hvad honom lyster, så länge hanicke öf. verträder våra lagar, så länge han icke företager sig att med väpnad hand anfalla utlandet. Vi kunna icke tillåta att vårt land bli utgångspunkten för revolutionärers eller eröfrares expeditioner. Bevisa att hos oss företagits värfningar, vapehuppköp, utrustning al skepp för dylika ändamål, och dagen skal blanda sig i saken... Men dervid stadnar det och undersåtens frihet, som utgör en lika väsendtlig del-af vår konstitution som. gjelfvs kungligheten, tillåter oss :icke: att gå längre De makter som hota oss böra rätt väl:velc -detta. De afsigter man tillskrifver dem kunna då icke hafva något annat syftemål än at söka nedesätta oss inför deras folk; hvilke måhända icke känna våra institutioner. Mer äfven häruti skola de icke lyckas, ty Europ: känner och vördar den fristad det finner på våra Öar. 4 : — Kongl. Maj:t har under den 1 denne; förordnat expeditionschefen och riddaren J. A. C Qvensel att säsom justitiekansler handlägga två ho justitiekanslersembetet anhängiggjorda mål, innefat tande klagan emot Kongl. Maj:ts befallningshafvand i Norrbottens län, hvilka mäl justitiekansleren oci riddaren N. S. von Koch är jäfvig att behandla. — Med bifall till revisionssekreteraren. C F. Thyselii und. ansökning om ledighet från den 7 denna. månad till den 28 nästinstundande Juni frår utöfningen af revisionssekreterareembetet och förord nandet att generalauditörmälen föredraga, har Kongl Maj:t förordnat hofrättsfiskalen Axel Adlercreutz at omförmälde befattningar under tiden förestå. — I anledning af åtskilliga hemmansegare: inom Östertelje socken und. anhällan, att densamma som tillhör Öknebo härad, uti alla frågor rörande be skattning och allmänna besvär samt ecklesiastika, eko nomiska och kommunala angelägenheter, men i juri diskt hänseende är underlagd Svartlösa häradsrätt kunde jemväl i sistnämnde hänseende förläggas til Öknebo härad och dess häradsrätt vara socknens rätt: och behöriga domstol, har Kongl. Maj:t, med afse ende ä hvad i ärendet förekommit, icke funnit skä att till ansökningen lemna bifall. — Uppå und. ansökningar har Kongl. Maj: till svenska undersåter upptagit: skräddaregesällen G L. E. Banbahn från Hannover, J. Ch. Th. Sack frä Hamburg, muraregesällen F. V. L. Koppen frän Pom mern och skräddaregesällen E, Schummelpfennig frå Preussen. — Hos K. M, hade Svenska Fornskriftsällska pet anbällit, att 1852 ärs samling af sällskapets skrifter utgörande 18:de och 19:de häftena, mätte få af sta ten inlösas på enahanda sätt, som dess under äre 1844—1851 utgifna arbeten, och har regeringen un der den 1 innevarande månad funnit godt medgifva att till inlösen af 300 exernplar utaf 1852 ärs sam ling af bemälde sällskapsskrifter, efter 2 rdr 16 sk exemplaret, ett belopp af 700 rdr må utbetalas af d medel rikets ständer för sådant ändamål anvisat. — Med anledning af biskopen Bruhns hem ställan har regeringen funnit skäligt tillåta, att de vikarierande läraren i ritning vid Götheborgs elemen tarläroverk, som af biskopen antages, mä, intilldes tjensten med ordinarie lärare blifver försedd, såsor arfvode få tillgodonjuta hela det lönebelopp, som fö nämnde befattning är anslaget. — K. M:t har under den:1 Mars tilldela aflidne fyrmästaren vid Storjungfruns fyr E. G. Fors bergs efterlemnade tvenne yngre döttrar en gratifika tion af 33 rdr 16 sk., att utgå af behällne Iotsoc fyringsmedel. : YA — P, T. meddelar följande regeringsbeslut K. M. har afgjort frågan om förändrad: or Banisation af förvaltningen af sjöärendena samt der