sätter för ögonblicket allmänna uppmärksam-: heten i Storbritannien, och har äfven varit behandlad i parlamentet. Regeringen har genom lord J. Russell uttalat sig för Por-! tens sjelfständighet, men synes icke vilja medgifva att den är eller varit hotad. Vi tilltro oss ej alt våga en giesning om Englands verkliga ställning i denna fråga, Fritt, ädelt och manligt har detta lands regering nyss uttalat sitt beslut att upprätthålla oförkränkt den engelska asylrätten, och genom den förnämsta organen inom engelska pressen har den allmänna öfvertygelsen uttryckt sig lika värdigt, lika bestämdt, lika obetingadt som lord Palmerston i underhuset. Men kan England iakttaga samma sjelfständighet i frågan om Portens upprätthållande, om Frankrike, som i detta afseende är dess naturliga bundsförvandt, sviker hederns och de besvurna fördragens heliga sak? Lord J. Russells svar pålord Dudley Stuarts interpellalo. ser detta ämne är ej lika bestämdt som is. . i. -serstons, och Times, denna underbara publicistiska personlighet, som så fint uppvädrar den nästa dagens rådande opinioner, ställer sig helt och hållet på Österrikes sida och säger att tiden är kommen då Ottomanska rikets upprätthållande i dess närvarande form är ogörligt och icke önskvärdta. Hvad vili dettaspråk säga af Englands största tidning? Menar det ått England känner sig för ensamt att kunna uträtta något, eller att det verkligen har så mycket att Vinna i handelsväg genom Turkiets. styckande, som blifvit förespegladt? Men Ryssland och Osterrike hylla protektionen och Turkiet frihandelr, och Englands handel på sistnämnde land har fyrdubblats under samma tid den endast tvådubblats med Ryssland. Skall det lyckas de östra makterna att genom förespeglande af en delning utaf rofvet få engelska och franska regeringarnes samtycke till våldsgerningen, ett samtycke mot hvilket rättskänslan och ridderligheten hos dessa och alla Civiliserade folk nödvändigt måste uppresa sig? ——— MR p