tankar förefunnos, berättade Fält, att han, en dag straxt efter hån tagit sitt herberge-i ö på en af sina vandringar, nära Nybro träffat en gammal sjöman; som i en medhafd påse hade ett stycke bröd, hvilket Fält då föreslog ätt de skulle dela; men dä sjömannen, hvilken Fält för öfrigt icke kände, icke ville ingå på förslaget, hade Fält blifvit sä förargad att han gifvit sjömannen ett rapp i hufvudet och derefter kastat honom i än vid Nybro. Med anledning af denna bekännelse som Fält vidhåller har han äfven anvisat stället der sjömannens döda kropp skulle finnas, dock har man der icke kunnat anställa nägon närmare eftersökning, enär än är tillfrusen och öfverhöljd med snö. Fält är nu införpassad till -länshäktet. Manners -helt och hället frivilliga bekännelse, utan att hafva varit misstänkt för ett dylikt brott, tyckes tillkännagifva antingen em djup: ånger öfver gerningen; eller ock att densamma aldrig blifvit föröfvad, utan att mannen befinnes rubbäd till sina sinnen. ata