Man må ogilla deras uppträdande i Orsa och umgänge med de 8. k. läsarne, men man må ej lägga dem till last något annat än hvad soma kan lagligen bevisas. Vi beklaga rätt innerligt de religiösa söndringar och förvillelser som med hvarje dag mer och mer utbreda sig inom våra provinser, genom de många anledningarne till fientliga samnmabstötningar mellan oupplysta och derföre lätt fanatiserade massor å ena sidan, samti det stela byråkratiska nitets genstörtighota den andra. Men sannerligen olyckan afhjelpes med tvängsåtgärder eller tillärapningen af några absurda och föråldrade lagar. Örsaläsarne låta sannolikt ej försona sig raed statskyrkan genom alla möjliga böter och fängälsestraff; det onda ligger djupare än så. I de flesta protestantiska länder har separatismen haft sin tid och medfört många skandaler och öfverträdelser af den allmänna ordningen, ända tilldess man borttagit prohibitivstadgarne och aflagt våldsåtgärderna. — Vi vilja ej tala om England; men äfven Holland, Danmark och Norge hafva haft sina läsare och dermed följande oroligheter, sålänge dessa länder hade religiösa strafflagar och konventikelförbud. Sedan dessa blifvit boritagna hör man sällan eller aldrig talas om oroligheter, föranledda af separatistväsendet. Det motsatta förhållandet hos oss sjelfva kan ej annat än väcka de djupaste bekymmer hos aila ordningens vänner. Förgäfves dundrar den. prelatensiska myndigheten i böndagsplakaterna och cleri comitialis cirkulärer mot tidens tilltagande ondska, som bland annat skall röja sig i dessa separatiströrelser, och förgäfves kommenderas den verldsliga myndighetens arm för att qväsa och tysta dem. Ingendera hjelper i våra dagar, sedan tanken växt till en makt och-samvetena lärt sig ai icke längre lyda ett yttre auktoritetstvång. De religiösa rörelsernas tillväxt fordrar våra ständeras, ej blott prestesiåndets, allvarliga upp märksamhet. För andliga sjukdomar mäste man söka andliga läkemedel, och dessa finnas enligt vär åsigt säkrast i en förbättrad folkuppfostran, i tankeförmågans uppöfning till styrka och sjelfständighet. Men tankens friskhet ?örutsätter i alla händelser tankens frihet. Må man allteå följa alla andra civiliserade folksefterdöme genom :borttagandet af föråldrade lagbud som hindra, utan att skydda vår andliga utveckling. — VA