falimökfige ankommande åtgärder beredt möj er tg eldr NE upprätthållande åjde red enkeoch pupillfonden med ett min!fo adre tillskott från statens sida. oc eve 0 punkt och då den ifrågavallig Me betrak RAA vn icke egentligen kan vara ke såsom en barmhertighetsinrättning, vij emedan fattigdom icke utgör vilkor för åtnj MR tande af pension derifrån, utan fastmer såsom ett slags lifförsäkringsanstalt, är det äfven vår Ht mening att en tillökning i delegarnes afgifter!pe innefattar ett billigt anspråk, hvars fullgörande de icke heller lagligen kunna undandraga sig. ri; Härnäst komma vi till den ännu mer om: tvistade frågan huruvida äfven ogifta dele böra vidkännas tillökta afgifter Ven förstärkning . fonden för Spkore och barns pensio: De som försvara den meningen ; gifta delegare böra vidkännas tillökningen förs Fe hufvudsakligen, att de gifta delegarnes intr : uti fondens vidmakthållande är vida större än de på ogiftas, bland hvilka ingen för närvarande harlt;j nägon fördel deraf, och de många, som förbli : j 3 örblifva jaf ogifta, aldrig få någon. Denna olikhet i in-jat tressen gör rättvist, att den delegare, som är ni familjfader, bör, för det sökta målet att uppni bringa fonden till välstånd och sjelfständig. het, lemna större bidrag än den ogifte. UL g sträckningen till ogifta delegare torde fram-te kalla. en partistrid, hvaraf stor skada för in-jitil rättningen äfventyras m. m. j pa Häremot invändes å andra sidan, att enluj grundide för hela pensionsinrättningen är, attlur de ogifia bidraga till enkeoeh pupillkassanve lika med de gifta; att tjenstemännen, genom lbs Uzst shörande af begrafningshjelpen samt va-lda kansoch liggetidsbesparingarna, kommit ilar förbättrad ekonomisk ställning, och att de o-jar sta i allt fall hafva mindre bekymmer förler sin vergning; att ungkarlen ej kan bättre am lic vända ex del af sina bespariogar, än till unsi derstöd för kamraters. enkor och barn, samtise slutligen: den som gifter sig tidigt hinner vanip ligen uppfostra och försörja sina barn, och! hans efterlemnade enka betungar ej så länge pensionsstaten, hvaremot den som dröjer mef i äktenskapet ofta efterleranar en ung husty ul. och späda barn och således kommer att ff ,r-, orsaka enkeoch pupillfonden proportional iter . vida större utgift. : Om man således måste medgifva att vig-ls tiga grunder förefinnas för att antaga den :sednare meningen, d. v. s. den för de gif ca och ogifta delegarnes lika afgifter, måste dock: äfven erkännas att; från den juridiska synpunkten, deras åsigt, som vilja bestämma skillnad mellan c nämnde delegares afgifter, stödjer sig på goda skäl. Rättvisast vore, i vår tanka, att i enlighet med ett af en-reservant inom fullmäktige, hr Neren, väckt förslag, de som inginge i äktenskap betalade, allt efter sin ålder, enl 8. k. giftermålsafgift, eller ock att när ungl; karlen frädde i gifte -han retroaktivt erladel, skillnaden mellan de afgifter han redam utgjort och det belopp, hvartill dessa för den! förflutna tiden uppgått, om de varit påförda honom såsom gift delegare. Då emellertid dessa förslag icke vunnit pluralitetens bifall och en nu stadgad tillökning för framtiden i afgifterna för ogifta delegare både hos dessa skalle väcka ett starkt missnöje och troligen blifva ett hinder för antagandet af det riktigare systemet af en giftermålsafgift, samt saken slutligen är i materielt hänseende af mindre betydenhet, enär sistnämnde delegares antal lärer förbålla sig till de giftas, som 1 till 5, så torde det måhända vara klokast att för närvarande till ensamt gifta delegare och enklingar, som hafva pensionsberättigade barn, samt de ogifta delegare hvilka frivilligt deruppå ingå, inskränka skyldigheten att erlägga tillökt afgift, i enlighet med hr Qvensels reservation (se Å. B. M-27). Beträftande slutligen frågan om tillämpningen af grunderna för en reglering af den ifrågavarande pensionsfonden, äro vi af den tankan, att det icke är hvarken lämpligt eller politiskt klokt att. såsom civilstatens fullmäktige föreslagit, hos Kongl. Maj:t nu begära ett bestämdt högre anslag från tjenstemannafonden af ända till 50,000 rår bko årligen. under den i allt fall temligen osäkra förhoppningen, att fondens ställning derigenom skal blifva för all framtid betryggad; att vidare de ör än mera oförsigtigt att på samma gång vilje fråntaga tjenstemannafonden en årlig inkoms af 5000 rdr af delegarnes nu dit ingående af. gifter, hvilket, efter den beräknade ränteaf komsten af 4, Y,, motsvarar ett kapital a 110,000 rdr bko, samt slutligen, att den a fullmäktige föreslagna reglering i öfrigt :syne vara en sammanblandning af tvenne olika prin ciper, nemligen både förhöjning af delegarne afgifter och tillökning i tjenstemannafonden: bidrag för ändamålet, Oss synes deremot den från rättsgrund ut gående och i öfrigt tjenligaste utvägen f. n vara den, att bidragen från tjenstemannafon den inekränkas till hvad de under sistlidet å utgjort, eller omkring 42,000 rdr bko; att vi dare sistnämnde fond får behålla sina nu e gande inkomster, men att bristen, intill full mäktiges nästa sammanträde, år 1857, efte derå uppgjord approximativ beräkning, fylle genom tillökning i delegarnes afgifter. Genom detta system kunde tjenstemanna fonden åtminstone under nästa femårsperiod f i fred och ro förkofra sig, hvarigenom de då, enligt direktionens kalkyl, kan antaga hafva stigit till ett så ansenligt belopp, a förslag troligen då skulle kunna både väcks eh bifallas om tillökta pensioner åtminstor i de tvänne högsta klasserna. Och när ar Pre 5 ENA NR AE SER I ag JE