falimökfige ankommande åtgärder beredt möj er
tg eldr NE upprätthållande åjde
red enke- och pupillfonden med ett min- !fo
adre tillskott från statens sida. oc
eve 0 punkt och då den ifrågava- llig
Me betrak RAA vn icke egentligen kan vara ke
såsom en barmhertighetsinrättning, vij
emedan fattigdom icke utgör vilkor för åtnj MR
tande af pension derifrån, utan fastmer såsom -
ett slags lifförsäkringsanstalt, är det äfven vår Ht
mening att en tillökning i delegarnes afgifter!pe
innefattar ett billigt anspråk, hvars fullgörande
de icke heller lagligen kunna undandraga sig. ri;
Härnäst komma vi till den ännu mer om- :
tvistade frågan huruvida äfven ogifta dele
böra vidkännas tillökta afgifter Ven förstärk- -
ning . fonden för Spkore och barns pensio- :
De som försvara den meningen ;
gifta delegare böra vidkännas tillökningen förs Fe
hufvudsakligen, att de gifta delegarnes intr :
uti fondens vidmakthållande är vida större än de på
ogiftas, bland hvilka ingen för närvarande harlt;j
nägon fördel deraf, och de många, som förbli
: j 3 örblifva jaf
ogifta, aldrig få någon. Denna olikhet i in-jat
tressen gör rättvist, att den delegare, som är ni
familjfader, bör, för det sökta målet att upp- ni
bringa fonden till välstånd och sjelfständig- .
het, lemna större bidrag än den ogifte. UL g
sträckningen till ogifta delegare torde fram-te
kalla. en partistrid, hvaraf stor skada för in-jitil
rättningen äfventyras m. m. - j pa
Häremot invändes å andra sidan, att enluj
grundide för hela pensionsinrättningen är, attlur
de ogifia bidraga till enke- oeh pupillkassanve
lika med de gifta; att tjenstemännen, genom lbs
Uzst shörande af begrafningshjelpen samt va-lda
kans- och liggetidsbesparingarna, kommit ilar
förbättrad ekonomisk ställning, och att de o-jar
sta i allt fall hafva mindre bekymmer förler
sin vergning; att ungkarlen ej kan bättre am lic
vända ex del af sina bespariogar, än till un- si
derstöd för kamraters. enkor och barn, samtise
slutligen: den som gifter sig tidigt hinner van- ip
ligen uppfostra och försörja sina barn, och!
hans efterlemnade enka betungar ej så länge
pensionsstaten, hvaremot den som dröjer mef i
äktenskapet ofta efterleranar en ung husty ul.
och späda barn och således kommer att ff ,r-,
orsaka enke- och pupillfonden proportional iter .
vida större utgift. :
Om man således måste medgifva att vig-ls
tiga grunder förefinnas för att antaga den :sed-
nare meningen, d. v. s. den för de gif ca och
ogifta delegarnes lika afgifter, måste dock: äfven
erkännas att; från den juridiska synpunkten, de-
ras åsigt, som vilja bestämma skillnad mellan c
nämnde delegares afgifter, stödjer sig på goda
skäl. Rättvisast vore, i vår tanka, att i en-
lighet med ett af en-reservant inom fullmäk-
tige, hr Neren, väckt förslag, de som inginge
i äktenskap betalade, allt efter sin ålder, enl
8. k. giftermålsafgift, eller ock att när ung- l;
karlen frädde i gifte -han retroaktivt erladel,
skillnaden mellan de afgifter han redam ut-
gjort och det belopp, hvartill dessa för den!
förflutna tiden uppgått, om de varit påförda
honom såsom gift delegare. Då emellertid
dessa förslag icke vunnit pluralitetens bifall
och en nu stadgad tillökning för framtiden i
afgifterna för ogifta delegare både hos dessa
skalle väcka ett starkt missnöje och troligen
blifva ett hinder för antagandet af det rikti-
gare systemet af en giftermålsafgift, samt sa-
ken slutligen är i materielt hänseende af min-
dre betydenhet, enär sistnämnde delegares an-
tal lärer förbålla sig till de giftas, som 1 till
5, så torde det måhända vara klokast att för
närvarande till ensamt gifta delegare och enk-
lingar, som hafva pensionsberättigade barn,
samt de ogifta delegare hvilka frivilligt der-
uppå ingå, inskränka skyldigheten att erlägga
tillökt afgift, i enlighet med hr Qvensels reser-
vation (se Å. B. M-27).
Beträftande slutligen frågan om tillämpnin-
gen af grunderna för en reglering af den ifrå-
gavarande pensionsfonden, äro vi af den tan-
kan, att det icke är hvarken lämpligt eller po-
litiskt klokt att. såsom civilstatens fullmäk-
tige föreslagit, hos Kongl. Maj:t nu begära
ett bestämdt högre anslag från tjenstemanna-
fonden af ända till 50,000 rår bko årligen.
under den i allt fall temligen osäkra förhopp-
ningen, att fondens ställning derigenom skal
blifva för all framtid betryggad; att vidare de
ör än mera oförsigtigt att på samma gång vilje
fråntaga tjenstemannafonden en årlig inkoms
af 5000 rdr af delegarnes nu dit ingående af.
gifter, hvilket, efter den beräknade ränteaf
komsten af 4, Y,, motsvarar ett kapital a
110,000 rdr bko, samt slutligen, att den a
fullmäktige föreslagna reglering i öfrigt :syne
vara en sammanblandning af tvenne olika prin
ciper, nemligen både förhöjning af delegarne
afgifter och tillökning i tjenstemannafonden:
bidrag för ändamålet,
Oss synes deremot den från rättsgrund ut
gående och i öfrigt tjenligaste utvägen f. n
vara den, att bidragen från tjenstemannafon
- den inekränkas till hvad de under sistlidet å
utgjort, eller omkring 42,000 rdr bko; att vi
dare sistnämnde fond får behålla sina nu e
gande inkomster, men att bristen, intill full
mäktiges nästa sammanträde, år 1857, efte
derå uppgjord approximativ beräkning, fylle
genom tillökning i delegarnes afgifter.
Genom detta system kunde tjenstemanna
fonden åtminstone under nästa femårsperiod f
i fred och ro förkofra sig, hvarigenom de
då, enligt direktionens kalkyl, kan antaga
hafva stigit till ett så ansenligt belopp, a
förslag troligen då skulle kunna både väcks
eh bifallas om tillökta pensioner åtminstor
i de tvänne högsta klasserna. Och när ar
Pre 5 ENA NR AE SER I ag JE