Jöfverflödigt och onyttigt. Detta antagande bärflyter
förmodligen deraf, att rec. anser instrumentet böra för-
blifva i, eller knappt kunna komma ur den ställning deri
det vid operationenrs början blifvit försatt. De flesta
nivellörer, eller alla som äro rätt aktsamma om in-
strumentet, inlägga det i sin tillhörande låda vid
transport mellan hvarje station. I sädan händelse har
ju rec: intet att invända mot hvad jag uppgifvit. 7)
Begagnas ej en sådan försigtighet, sä inskränker sig
dock hela den föreskrifna operationen till att blott se
i tuben, i fall något uti ifrägavarande hänsgende vore
att ätgöra, och deruti kan välrec. ej se något ondt?
Mera kan vara att säga om verifikationen n:o 3
och åsigten derom, då rec. pästär det vara af sig
sjelft klart, att om denna er gång är gjord, den en-
dast behöfver omgöras, i fall nivellören misstänaker
att instrumentet af en eller annan orsak kommit i
olag. Detta sätt att justera blott på misstankar torde
nog vara vådligt, ätminstone är det icke rädligt, ty
misstankan kunde ena gången äga rum då den icke
har skäl för sig, men en annan gäng uteblifva då den
verkligen bort uppstå. Följden bleive, i lyckligare
fall, samma olägenhet som rec. anser villäda min
föreskrift, i minåre lycklig händelse åter — ett falskt
resultat. Då nu fråga icke kan vara om engelska
instrumenter med ej omläggbar tub, om hvilka jag
ej yttrat huru ofta justering bör företagas, tror jag
att, om rec. framdeles komme att försöka sig i ni-
vellering, han så mycket heldre skulle ingä på det af
mig uppgifoca repeterade justeringssättet, som besvä-
ret endast sträeker sig derhän att ändvända tuben.
Professor Stompfer säger visserligen att ett godt in-
strument, roga justeradt, en längre tid kan i sådant
tillstånd förblifva. Men antingen nu instrumentet
verkligen är godt, eller, såsom väl också kan hända,
mindre godt; månne det ej har skäl för sig att före-
skrifva ett försigtighetsmätt som ferdrar så ringa mö-
da, som det ifrägavarande? Må det för öfrigt an-
komma på nivellörens ,vana och förvärfvade visshet
om instrumentets säkerhet, huruvida han: tilltror sig
kunna undvika denna oftare repeterade justering 8).
Sista anmärkningen rörer hvad jag anfört ä sid.
12, der jag yttrar, att fel i syftningen, härledande
sig af ofullkomligbet i synförmägan, — -— — ete.,
kunna dels antingen förminskas om nödig nppmärk-
samhet användes, eller öck i vissa fall alldeles före-
kommas om stationen väljes i midten. Rec. har, vid
noedskrifning af anmärkningen häremot, ej behagat
fästa sig dervid, att jag funnit onödigt upprepa alla
de omständigheter, som kunna inverka menligt på af-
vägningen, hvarföre, efter anförande af några, såsom
vanligt i dylika fall, de öfriga innefattas i tillägget:
vete. Dä bland desse sednare äfven kan räknas till
och med ätskiiliga felaktigheter i instrnmentet, utan
menligt inflytande för den afsedda noggrannheten,
om stationen väljes i midten, så förmodar jag att
om rec. benäget ihågkommit detta, anmärkningen ute-
blifvit 9). ,
Rec. anser att jag gjort bättre om jsg ord för ord
öfversatt nägon af de bästa utländska handböckerna i
nivelleringskonsten. - Hade jag ock uppfyllt dema
hans önskan, hade dock säkerligen sådant ej befriat
mig från anmärkningar af dente rec., sä vida jag ej
bestämt mig tör professor Stampfers arbete. Men
hvem vet om han då funnit detta så förträffligt som
nu? 10) — Med fullkomligt erkännande af sistnämn-
da arbetes stora värde, delar jag dock ej ret:s öfver-
tygelse om dess lämplighet i öfversättning, aldraminst
ord för ord, hvilket helt säkert skulle göra den be-
gärlig endast för en högst fätalig publik, i följd af
den lärda uppställningen: En omarbetning skulle
gjort det redan mu dryga arbetet ännu möra vidlyf-
tigt och ej tillåtit något utförligare vidrörande af
tillämpningen, som jag äter med mitt arbets i främsta
rummet afsett.
Dä rec. så noga nagelfarit med boken, utan att
hafva funnit nägra anmärkningar som träffa dess an-
vändbarhet för sitt ändamål 11), erkänner jag med
tillfredsställelse den rekommendation som innefattas
uti: den meddelade kritiken.
Stockholm den 3 Mars 1853.
4. Helander.
7) Just i detta fall eger anmärkningen sin fulla rik-
tighet. Orsaken härtill kan hr H. försöka att på
egen hand lära sig inse.
8) Hr H. visar härmed att han icke gjortsig reda för
på hvad sätt det fel uppkommer, som genom tubens
ändvändning skall korrigeras: Detta fel uppstår
nemligen derigenom, att skrufven på vattenpasset
utan nivellörens ätgörande vrider sig 8 ena eller
andra sidan. En dylik felaktighet hos instrumentet
uppkommer äfvenledes om den skruf, som fasthäller
härkorset, skulle vridas. Det bör härvid märkas
att i den tub hr H. beskrifver beror härkorsets ver-
tikala rörelse af en enda skruf. Man har således
lika mycket att-frukta det ena af dessa-fel som det
andra. Men detta oaktadt föreskrifver hr H. vatt
det ena af dessa-fel, nemligen det som tillhör vat-
teppasset, bör korrigeras på hvarje station, och till-
-kännagifver uttryckligen, att: inställning af härkor-
set i tubens axel ieke behöfver så ofta verkställas.
Hr H. gär till och med så långt att han uppmanar
0ss att gå lika tanklöst tillväga. Hvar och en som
begagnat instrumenter, hos hvilka dylika fel kunna
förekomma, har sig dock bekant, att dessa korrek-
tioner kunna utelemnas sä snart iexe någon giltig
orsak -(t. ex. skakning under en längre transport,
instrumentets fall o. s. v.) gifver anledning att dem
företaga. Detta är ock orsaken hvarföre - afväg-
ningsinstrumenter med fast tub och vattenpass kunna
användas; ty vore hr Helanders föreskrift riktig, sä
skulle dessa vara obrukbara.
9) Hr--H. synes här hafva misstagit sig om meningen
I recensionen fästades uppmärksamheten derpå, att
blott de fel som äro oföränderliga och hafva sam-
ma tecken, kunna genom afvägning från midten
elimineras. - Detta äger icke rum med just de fel
hr H. uppräknar, t. ex. felisyftningen, härledande
sig från ofallkomlighet i synförmägan, genom - af-
vägningsstängens mindre noggrant vertikala ställ-
ning:o. 8. v. Vär anmärkning var således fullt
befogad och riktig.
10) Dessa insinuationer äro af sädan beskaftenhet, att
vi icke anse dem värda att besvaras. ,
11) Hr H: gör klokast uti ätt öfverlemna till läsa-
rens opartiska bedömande, huruvida vära anmärk-
ningar förtjena något afseende eller icke.