(Forts.)
År förr
Ännu ett ord i anledning af hr Ekendäls Resa
I förra veckan inlemnades till Aftonbladets redak-
tion, såsom det uppgafs utaf en af hr Ekendals vän-
ner, en skrift, hvaruti protesterades mot det stränga
omdöme som i A..B. blifvit täldt om nämnde bok
jemte tillkännagifvande att om den ej blefve införd
i Aftonbladet, skulle man söka att få plats för den i
Svenska Tidningen, der den nu oekså- blifvit medde:
lad, ehuru, såsom det vill synas oss, med någon mo.
difikation i ordalagen.
När vi anmäla en bok så hafva vi gjort oss besvär
att bilda oss ett omdöme, stödt på bokens innehäll
och framställningsart. Har författaren eller någon
annan något att andraga i sak, så lemna vi derför
plats, säsom vi redan gjort med. en artikel af hr E.
sjelf, införd i värt mändagsblad, hvari han bland an-
nat lemnar den upplysningen, att en del af hans bok
är författad säsom bref till ett fruntimmer, en om
ständighet, som visserligen bör inverka på bokens be-
dömande. z
Att deremot en tidning skall stå tillreds att intaga
sådana remonstrationer som ej innehälla ettord isak,
från författare, hvilkas egenkärlek blifvit förnärmad
genom en mera sträng eller miadre lofprisande re-
cension än de väntat, eller från deras vänner, bör ej
af tänkande menniskor kunna sättas i fråga. Vi döma!
efter samvete och bära sjelfva ansvarigheten för vära
omdömen. :
Nägra ord skola vi dock svåra på bemälde insän-
dare, som beskyller oss att ha tillätit oss anfall mot
författaren (i det till oss insända exemplaret var
fråga om kränkningar, om vi ej missminna 03s).
Vi hafva talat om hr E:s bok, men icke ett ord om
honom sjelt, oeh vi hafva funnit den förra sakna
mänga egenskaper, som ge arbeten värde, såsom vär-
dad och manlig framställning, korrekt språk o. 8. Vv.
Vi hafva äfven talat om stilens pjollrighet och ett
osmakligt fromleri. Detta gäller boken ochicke personen.
Och äro sådana omdömen för stränga? Är det värdigt
att i tryckta böcker tala om huru stor andel t. ex. en m:lle
F. fått af den gudomliga näden (s. 14)? - Vore det
ej mera passande, måhända mera kristligt, att öfver-
lemna sädana saker till Dens dom, som pröfvar
hjertan,? Hvad skall mansäga om sådans fraser
som denna, förekommande midt ibland ekonomiska
-detaljer (s..80): Nu var jag äter ute ensam; ensam
i vida verlden. Dock hvem är ensam när Han, som
är öfverallt och ingenstädes, är med? Denna en-
samhet ute i vida verlden egde rum ett par mil från
Köpenhamn, på färden af en dansk mil vid sidan af
en 8kjutsbonde, mellan tvenne familjer der hr E.
gästade.
Vi hafva erkänt det goda hr E. velat, oeh det är
naturligt att boken jemte mycket skeft och osmakligt
mäste innehålla ätskilligt af verkligt värde, såsom sta-
tistiska upplysningar, dokumenter och ä!ven omdömen
af förf. sjelf. Men man har nägot skäl att misstro
grundligheten af de sednare, när man ser huru förf.
jagas från ort till ort; liksom vid hans svenska skol-
besök, är ofta en timmes tid tillräcklig för honom att
expediera en hel skola. Vi ämna företaga en gransk-
ning af boken, när den kommer ut fullständigt, i hvad
uppgifterna angår. Här vilja vi endast erinra att lir
E. icke en enda gång af alla gånger som: danska kul
tusministern omnämnes, anfört hans hamn riktigt.
Detta är en småsak, men den är för br E:s författat-
skap mycket betecknande. Ait han begagnat danska
spräket vid citater ur böcker är ganska lofligt; men
att han fermerat sig en afskyvärd- dansk-svensk. rot-
välska för eget behof,; och icke skytt att begagna den
när han, som ofta är fallet, citerar sina egna ord; —
allt detta kan taga sig sött oci intressant ut i bref
till ett fruntimmer,, men i böcker, utgifaa för all
mänheten, skrifoa med hufvadsakligen fäåstadt af-
seende på en stor samhällsfråga, synes det oss en-
dast vittna om en alltför djup missaktning mot lä-
saren. ;
Säsom ett ytterligare skäl-mot Aftonbladets sträng-
het i omdöme äånförer ins, också, att vi nyligen åf
samme författare intagit nägra i samma stil skrifna
bref från Wirtemberg. Vikänna intet camaraderie
när det är fråga om bedömande af offentliga hand-
lipgar eller skrifter; men vi skulle emellertid ieke
ansett. det lämpligt att vidröra denna omständighet af
fullkomligt enskild nawur, om ej .br.E—s nitiske vän
gjort .den- till: föremäl för offentlighet. -Nu är det
vär pligt att upplysa huru dermed förhäller sig, Re-
daktionen, som icke föranledt dessa brefs författande,
har visserligen samtyckt att intaga dem i tidningen,
hvilket dock endast kunde ske med ganska betydliga
uteslutningr, men den ansåg sig snart böra alldeles af-
bryta deras meddelande, för att uppfylla talrika 1ä-
sares ej utan en viss skärpa uttryckta begäran.
aa sasse
EE
Reklamation. d
Ingenting är vanligare än att författare, se-
dan de uppfordrat den allmänna kritiken att
granska deras arbeten, efteråt; blifva mindre
belåtna med granskningen och måhända ön-
skat att den uteblifvit. Detta tycks också
vara förhållandet med.-hr ingeniör Helander,
författare till en nyligen utgifven bok i Ni-
velleringskonsten. Ehuru vi i allmänhet ej
anse oss skyldige att ingå i kritik af specielt
tekniska skrifter, trodde:vi oss: ej böra vägra
att efterkomma hr Helanders till redaktionen;
ställda uppmaning att underkasta boken en
kritisk granskning, så mycket mer som ut-
vecklingen af vår industriella odling numera
ofta påkallar nivelleringars utförande, hvilkas
oskickliga eller, vårdslösa verkställande oftast
kan medföra oerhörda förluster. De anmärk-
ningar vi oiorde öfver hans arbete hafva emel-