Fl måste intagas vid andras bord. Det är me -Jen viss nedtryckande känsla, hvars rätta nam torde vara förödmjukelse, som adjunkten vi 40 ärs ålder — en period, då hans jemnårig Jinom-ahdra tjenstemannaklasser vanligen är Ihusfäder — ser sig förblandad med huset Ismåbarn, utan att tillerkännas större ansprål joch större rättigheter än de, ser sig dag u och dag in serverad i tredje rummet, nemli gen näst efter förmannen och hans fru, eller vid mera högtidliga tillfällen, ser Vitalis slut strofer i näst den sista versen af Julkalaset på sig besannade. Vid 40 års ålder fordra Iman vanligen vissa små beqvämligheter, hvar på man i yngre år lägger mindre vigt, mel dem adjunkten dock måste försaka för at icke äfventyra beskyllningen för stora preten tioner. En bekant infinner sig, hvilken mar önskade visa någon liten uppmärksamhet oc gästfrihet, men det låter sig icke göra på et ställe, der man sjelf egentligen icke är någo annat än gäst; man har, äfven med den stör sta tarflighet, sina älsklingsrätter utan att nå gonsin få fram dem, sina små aversioner matväg, dem man oupphörligen ser återkom: ma och som, med största ömsesidiga fördrag. samhet, alltid ger anledning till ömsesidigs obehag; ty det vore en stor orättvisa att säga, att endast adjunkterna lida af det vanlig: inlogeringsförhållandet, hvilket dock äfven fö pastorshusen måste medföra de största obe. häg o. s. v. Allt detta hörer emellertid til de ljusare partierna af taflan. Hon har sins vida mörkare, som för en medelålders mar äro ännu svårare att fördraga. Den omständigheten att nödgas emottaga lön ochuppebälle af en privatman nedsätter vanligen mot: tagaren i den förres omdöme och, i förevarande fall, gör adjunkten ej sällan till ett slags bättre domestik, som undanstufvas i någor skräpvrå, möblerad: med det sämsta som huset kan åstadkomma, förses med dåliga ljus. får kaffe då herrn i huset är hemma och får vara utan då denne är borta, måste dricka vatten vid middagsbordet under det herr prosten dricker öl, o. 8 v. Detta och mycket mer, som, om det också icke hörer till ordningen, dock måhända inträffar oftare än det borde, måste adjunkten underkasta sig vid en ålder, då mängden af hans jemnåriga på andra tjenstemannabanor längesedan uppnått bvad som ännu utgör föremål för hans lifliga önskningar. Att denna oafbrutna kedja af beroende, försakelser och förödmjukelser, som börjar vid 23 års ålder och först slutar vid närmare 50 år, -nemligen på ett litet sacellani af ofta ej mer än 800 rdr rgs bruttoinkomst, måste, ju mera förhållandet blifver kändt och behjertadt bland den studerande ungdomen och dess målsmän, afskräcka allt flera att såsom extraordinarier ingå i kyrkans tjenst, torde vara tydligt för något hvar med undantag af den herrskande fraktionen af presteståndet, som icke ser hvaruti den alltmer växande prestbristens grundorsaker ligga, derföre att det utgör vederbörandes intresse att icke se. (Forts.) Annan ön nm ————————L