Fl måste intagas vid andras bord. Det är me
-Jen viss nedtryckande känsla, hvars rätta nam
torde vara förödmjukelse, som adjunkten vi
40 ärs ålder — en period, då hans jemnårig
Jinom-ahdra tjenstemannaklasser vanligen är
Ihusfäder — ser sig förblandad med huset
Ismåbarn, utan att tillerkännas större ansprål
joch större rättigheter än de, ser sig dag u
och dag in serverad i tredje rummet, nemli
gen näst efter förmannen och hans fru, eller
vid mera högtidliga tillfällen, ser Vitalis slut
strofer i näst den sista versen af Julkalaset
på sig besannade. Vid 40 års ålder fordra
Iman vanligen vissa små beqvämligheter, hvar
på man i yngre år lägger mindre vigt, mel
dem adjunkten dock måste försaka för at
icke äfventyra beskyllningen för stora preten
tioner. En bekant infinner sig, hvilken mar
önskade visa någon liten uppmärksamhet oc
gästfrihet, men det låter sig icke göra på et
ställe, der man sjelf egentligen icke är någo
annat än gäst; man har, äfven med den stör
sta tarflighet, sina älsklingsrätter utan att nå
gonsin få fram dem, sina små aversioner
matväg, dem man oupphörligen ser återkom:
ma och som, med största ömsesidiga fördrag.
samhet, alltid ger anledning till ömsesidigs
obehag; ty det vore en stor orättvisa att sä-
ga, att endast adjunkterna lida af det vanlig:
inlogeringsförhållandet, hvilket dock äfven fö
pastorshusen måste medföra de största obe.
häg o. s. v. Allt detta hörer emellertid til
de ljusare partierna af taflan. Hon har sins
vida mörkare, som för en medelålders mar
äro ännu svårare att fördraga. Den omstän-
digheten att nödgas emottaga lön ochuppe-
bälle af en privatman nedsätter vanligen mot:
tagaren i den förres omdöme och, i föreva-
rande fall, gör adjunkten ej sällan till ett slags
bättre domestik, som undanstufvas i någor
skräpvrå, möblerad: med det sämsta som hu-
set kan åstadkomma, förses med dåliga ljus.
får kaffe då herrn i huset är hemma och får
vara utan då denne är borta, måste dricka
vatten vid middagsbordet under det herr pro-
sten dricker öl, o. 8 v. Detta och mycket
mer, som, om det också icke hörer till ord-
ningen, dock måhända inträffar oftare än det
borde, måste adjunkten underkasta sig vid en
ålder, då mängden af hans jemnåriga på an-
dra tjenstemannabanor längesedan uppnått
bvad som ännu utgör föremål för hans lifliga
önskningar.
Att denna oafbrutna kedja af beroende, för-
sakelser och förödmjukelser, som börjar vid
23 års ålder och först slutar vid närmare 50
år, -nemligen på ett litet sacellani af ofta ej
mer än 800 rdr rgs bruttoinkomst, måste, ju
mera förhållandet blifver kändt och behjertadt
bland den studerande ungdomen och dess
målsmän, afskräcka allt flera att såsom extra-
ordinarier ingå i kyrkans tjenst, torde vara
tydligt för något hvar med undantag af den
herrskande fraktionen af presteståndet, som
icke ser hvaruti den alltmer växande prest-
bristens grundorsaker ligga, derföre att det
utgör vederbörandes intresse att icke se.
(Forts.)
Annan ön
nm ————————L