ningar. Ve nogvordiga faderna och, på de-
ras ord, de öfriga medstånden och regeringen
hafva trott att prestbristen, liksom så många
andra brister, skulle kunna hjelpas med pen-
ningar, och man har derföre anslagit ett och
annat tusental af. riksdaler till stipendier för
medellösa ynglingar, som vilja egna sig åt
teologiens studium. Det är möjligt att denna
åtgärd vinner sitt syfte, ty möjligheternas om-
-Iråde är oändligt; men det är icke troligt, ja,
det är så litet troligt och skälen härför ligga
så i dagen, att man, med all aktning för det
tl högvördiga ståndets välmening, dock måste
hänföra den af samma stånd tillstyrkta an-
slagsåtgärden till samma kategori som det för
några riksdagar sedan fattade beslutet om en
ny upplaga af katekesen med bibelspråk efter
den gamla, i kyrkan antagna öfversättningen.
Anslagsåtgärden är förfelad så till vida som
jden åsyftar att afhjelpa bristen på e.o. prest-
män. Beviset är lätt. Så ringa en adjunkts
ekonomiska vilkor än äro, så äro de dock
bättre än hans icke-ecklesiastika vederlikars.
IDen nyblifne presten,j hvilken såsom adjunkt
lingår i kyrkans tjenst, erhåller fritt vivre i
sin pastors hus och dessutom en penningelön
Taf 100 rdr,.i somliga stift rgs, i andra bko,
då deremot den civila extraordinarien erhåller
lintet, eller så godt som intet. . Men icke de-
Istomindre, d. v.-s. fastän adjunkten erhåller
fritt uppehälle och 100 rdr årlig lön, så blif-
Iver dock bristen på e. o. prestmän med hvarje
år allt större, då- deremot den civila tjenste-
mannavägen är uppfylld af extraordinarier.
Ar det nu troligt att ett litet, för uppehäl-
let alldeles otillräckligt stipendium skall kunna
uträtta hvad de nyssnämnda ekonomiska för-
månerna af inträdet i presteståndet icke kunna?
Är detta sannolikt, då prestbrist hotar eller
redam inträdt i sjelfva Westerås stift, der ad-
junktlönerna lära vara högre än på något an-
nat ställe? .
Penningar, vare sig i stipendier eller storal
adjunktslöner, så vida dessa sednare icke för-
höjas till ett belopp, som ytterst få kyrkoher-
dar utan egen undergång kunna åstadkomma,
äro icke annat än palliativer, som omöjligen
kunna-afhjelpa det onda. Menniskan, åtmin-
stone den bildade, är icke något djur, soml
för stundens välbefinnande kan förgäta fram-
tiden. Så länge den e.o. prestmannens fram-
tid förblifver så dyster som den för närva-
rande är, kommer adjunkternas antal ovilkor-
ligen att allt mer och mer förminskas.
Hvad har nemligen framtiden att erbjudal
den extraordinarie, i församlingen tjenstgö-
rande prestmannen? Svaret är allmänt be-
kant. Efter en adjunktstid af några och tjugo
år med samma lönevilkor för det sista året
som under det första, nemligen fritt uppehälle
och -100 rdr, får han omsider vid en ålder af
nära 50 är smaka sjelfständighetens och obe-
roendets behag vid ett sacellani af kanske 800
rdr rgs brutto-inkomst, d. v. 8. en inkomst,
som, sedan bosfällets brukningskostnad, tjen-
stefolkets aflöning, rentorna på de lån som
för bösättningen måst göras, omkostnaderna
för nybyggnader eller reparationer blifvit från-
dragna, med svårighet räcker till att lifnära
honom och familj, i fall ban nemligen är nog
enfaldig att skaffa sig en sådan.
Sådan är den framtida befordran, hvarmed
kyrkan lönar en 11- å 12-årig studiitid och
en tjenstemannabana af ungefär ett fjerdedels
gekel! d
Ar det väl då att undra på, om antalet af
theo!ogise -studiosi alltmera förminskas? Ar
det väl troligt att ett litet akademiskt stipen-
diuvå skall göra ynglingen blind för så föga
lofvande framtidsutsigter? Det är visst möj-
ligt att det kan lyckas med en och annan;
säkert är dock att den vinst kyrkan skördar,
genom att tillegna sig personer med så be-
skaffad omdömesförmåga, är mer än tvetydig.
Men, det är icke blott adjunktvägens längd,
utan äfven denna längds beskaffenhet, som
vållar prestbristen.
Begäret efter oberoende är nemligen en af
menniskans starkaste instinkter. För att bi-
behålla detta oberoende eller vinna det i en
icke alltför aflägsen framtid, underkastar hon
sig gerna de största ansträngningar och för-
sakelser. För att vinna ett relatift oberoende
utbyter husdrängen utan tvekan sitt sorgfria
lif. mot statkarlens knappa utkomst; för att
vinna ett snart oberoende underkasta sig tu-
sentals europger mödorna, farorna, uppoffrin-
garne af resor till Californien och Australien,
underkasta de sig, dit ankomne, ansträngnin-
garne af ett arbete, mot hvilket till och med
slafarbetet lärer vara en vederqvickelse.
För att vinna oberoende utbyter också ad-
junkten utan betänkande all den comfort, som
ett förmöget pastorsehus kan erbjuda, emot
den knappa. lifsbergningen vid ett det aldra-
minsta sacellani.
Denna mäktiga instinkt i menniskonaturen
får ej förbises, om man vill göra sig reda för
orsakerna till den tilltagande prestbristen.
Denna instinkt förklarar, måhända ännu bättre
än den förut anförda sena och knappa befor-
dran, det märkliga förhållandet, att den ci-
vila tjenstemannabanan är öfverfylld af lön-
lösa extraordinarier, under det att-kyrkan har
svårt att erhålla adjunkter, fastän hon erbju-
der förmånerna af fritt uppehälle och en liten
kontant lön. :
Vid sidan af dessa ekonomiska fördelar
står nemligen det afskräckande tvånget och
beroendet af en daglig och stundlig vistelse i
fremamande hus. Den extra-ordinarie prest-
mannens lif är nemligen ingentiog annat än
en ny form af det informatorslif, det så kal-
lade konditionerande, som sä mången medel-
lös studerande måste underkasta sig. Adjunkt-
tifvet är en ny upplaga af detta beroende hf,
en i oändlighet tillökt, men derföre visst icke
förbättrad. Trifves icke informatorn hos sin
principal, blifver beroendet alltför trjckande,
behandlingen alltför busbondaktig, så kan in-
gen mersklig makt hindra studenten att när
som helst packa in och försöka sin lycka på
annat håll. Icke så adjunkten. Han haricke
lika lätt att komma lös ur otrefnaden af sitt
provisoriska her. Konsistorium, som missi-
verat honom, vill också hafva ett ord i laget.
För att blifva qvitt en obehaglig förman och
ett otrefligt hus måste adjunkten klaga, icke
0 fv -— UR on SR AR
0
Oo Mp RM
MÅR Ha områ Vv rr MM MD AD vv DB DT vv Rn BR AV
BA pu OD PM HH 4 PP AA PV je Et AE BB ÖH KN PD AR NN