med sina bemärkningar i afseende på det egentligalh
mälet för resan, så är det naturligt, att resebeskrif-N
ningen skall få ett blandadt, brokigt utseende. Valetlst
af den ena eller andra af dessa resebeskrifningensla
former är subjektiv, äfvensom bäda hafva nägot förlv
sig och något mot sig. Den förra drager mera utia
på längden, men blir äskådligare för den krets afld
föremäl, som iakttagelserna omfatta; den sednare blirs
mera koncentrerad, kan skrifvas med en viss tendensli
och efter en uppgjord plan, men kan ocksä vilseleda, h
emedan allt, som icke öfverensstämmer med den upp- ir
gjorda planen, kan uteslutas. I beskrifningen öfver
länder der nya och alldeles egna förhällanden gjort
sig gällande och dessa förhällandens kännedom i sig!s
sjelfva ega tillräcklig makt att fängsla uppmärksam-lg
heten, torde den förra formen böra anses såsom den s
lämpligaste; men då länder beskrifvas i hvilka enig
temligen likartad och likgestaltad anda går genoml?
det förhällande; som utgör resans egentliga miäl,lg
torde nägot mera än sjelfva hufvudsaken behöfvas för s
att underhälla läsaren. I korthet: ofvanomtalade resa!s
är skrifven frän den sednare, icke från den förra syn-!s
punkten. Der är utdrag dels af bref af hvilka nägra3
uuader titel bref från Danmark till ett fruntimmer stätt!t
att läsa i Götheborgs Handels- och Sjöfartstidning,Åo
dels af för ändamälet specielt gjorda pedagogiska an-:
teckningar, folkskolors och seminariers beskrifning,!s
skildringar ur folkets lif (hvaribland det religiösa lif-c
vet, sådant det befunnits, blifvit ansedt för det vig-g
tigaste) lektionsplaner, skollärare-löner m. m. Dockis
har det mest speciella derifrån blifvit uteslutet och c
infördt i särskilda artiklar i Tidskrift för folkskolelä-,r
rare och folkbildningens vänner, t. ex, Danmarks ännu g
gällande folkskolestadga m. m. Det 1:a i Aftonbla-!c
det anmälda häftet innefattar blott det egentliga Dan-z
mark eller Seland och Fyen. Att resans hutfvudmäll:
der icke blifvit förbisedt, kan den benägne läsaren,!t
som behagar taga kännedom om detta häfte, sluta:
deraf, att utom framställningen af de danska semi-j
narierna i allmänhet 3:ne Särskilda seminarier äro ii
temligen vidlyftigt beskrifna och dessutom 14 sär i;
skilda folkskolor. Ehuru meningen icke varit att ge-!
nom egna anmärkningar gä läsarens omdöme i förväg, ,
utan endast att sanningsenligt och faktiskt framställa ;:
förhällandena, sädane som de äro, i egenskap af pre-!;
misser för läsarens slutsatser; sä, då detta på mänga s
ställen icke kunnat undvikas, har säsom ytterligare:
stöd för riktigheten af dessa anmärkningar på mera;!
än ett ställe och synnerligast aldrasist, på icke min-!:
dre än 9 sidor blifvit infördt en infödd dansk förfat-)c
tares omdöme om sitt eget lands folkskoleväsende, hvil-!!1
ken i tio är varit prest och af dessa 10 är 6 är hufvud-1
sakligast i egenskap af seminarieföreståndare syssel-!s
satt sig med landets folkskoleväsende. Detta omdöme:
är aftryckt på originalspräket ur en dansk pädagogisk i
tidskrift och innehäller tyvärr genom ovärdad korrek-
turläsniog en mängd tryckfel, som närma sig till bar-1
barismer. Det kan dock läsas och begripas af alla:
och stöter icke andra än dem, som äro mera hem-js
mastadda i danska språkets grammatik. Deraf in-i
hemtas tydligt och oemotsägligt, att en del af dan-j.
skarne sjelfva äro ej bl tt lika, utan ännu mera obe- is
lätna med det danska folkskole- och seminarieväsen-;:
det, än författaren till denna resa. Och dä rec. i:
Aftonbladet tyckes hafva lagt synnerlig vigt på be-!l
skyllningen, att reseberättaren skulle i grund hafva
nedergjort den danska folkskoleinrättningen, så må, :
då fertalet af bladets läsare troligen aldrig komma;
att läsa sjelfva resan, det tillätas, att bär öfversätta
och ordagrant anföra biott början af den nämnde,
danska seminarieföreständarens (hr L. Ch. Millers)
omdöme om sitt eget fäderneslands allmogeskolvä-
ende : ; Ad
1 våra allmogeskolor arbetas det, som bekant är,
på att lära alla barn att läsa, men detta arbete in-.
skränker sig i allmänhet dertill, att man öfvar dem.
i ätt uttala de ord högt, som fionas tryckta i bok.;
Följden deraf är, att de festa visserligen lära så
mycket, att de, när de se i en bok, kunna ramsa
upp hvad der stär, ord för ord, men lära ingalunda:
att begagna boken sä, att de komma till nägon kun-:
skap om dess innehäll eller i egentlig menig lära:
nägot af den. Jag kan heligt försäkra att bland de,
elever, som vi upptaga på seminarium som de dugli-!
gaste och lifligaste, kan endast minsta delen bruka:
en bok. I allmänhet kunna barnen i vära skolor icke:
läsa 4 rader sakta för sig sjelfva med ringaste be-;
grepp om hvad de läsa. Skola de lära nägot af en
bok, måste de ramsa upp det högt och fortfara att
sä ramsa ända tills orden mekaniskt fästat sig i min-
net och flyta efter hvarandra på tungan med-en för
hvarje förnuftig menniskta ofta otrolig färdighet; men
väl att märka utan att det olyckliga barnet har meri
begrepp om hvad det ramsar upp än en papegoja el-i
ler stare har om hvad man lärt dem att frampladdra. i
Hsad öfoiog de på detta sätt få att bruka sitt för-:
ständ cch hvad begrepp de i det hela taget på detta!
sätt kunna göra sig om kunskap och bildning behöfva,
icke vidare utvecklas.. — Derefter gär hr Miller:
igenom hvarje särskildt läroämne, skrifva, Religion,
Biblisk historia, Geografi, och visar oemotsägligt att:
sä som undervisningen i de danska skolorna medde-:
las i dessa ämnen, deraf omöjligen nägon verklig:
bildning och odling kan uppkomma. I beskrifningen:
af de danska folkskolorna, emedan den är tecknad
icke efter nägon förut fattad eller at andra meddelad
mening, uten efter verkligheten, ligger visserligen;
detta härda omdöme för den som tänker och närmare
reflekterar öfver det beskrifna; men då hela resebe-
skrifningen är mera berättande än pragmatiss, är
detta härda omdöme dock ingenstädes utsagdt, sä
skarpt som af aenrie Danmarks egna medborgare och
författare, hvilken väl i egenskap af seminariiföre-
ständare bör tillerkännas full kompetens. Att han
har rätt torde dock hvar och en, som möjligen på
mycket närmare häll än Danmark lärt känna likartade
förhälianden, icke vilja bestrida. Rörande den pie-
tistiska riktning, som anmälan i Attonbladet tror sig
spära i ofvannamnde reseberättelse, är den upplysning
af röden, att emedan författaren anser pietismen, dock
tagen i sin goda bemärkelse af sann gudsfruktan,
för ett folks största lycka och nära sammanhängande
med dess verkliga bildning, han derät, säväl i Dan-
mark som i de länder af Tyskland, hvilka han haft
tillfälle att lära känna, egnat den största uppmärk-
sarohet. Men äfven i detta fall, liksom, i afseende
på det egentliga skolväsendet, har han efter sin ringa
förmäga och i enlighet med en fattad öfvertygelse
om det rätta i detta förfarande, sökt att gä historiskt
och beskrifvande till väga, icke affärda sädana rörel-
ser genom nägra förkastelse- eller berömmelse domar,
utan helt enkelt beskrifva dem sädana hän funnit
dem, och sedan öfverläta ät läsaren att sjelf draga de
slutsatser, som hans dogmatiska eller kulturhistoriska
ståndpunkt kan föranleda.
Resan har inga högre anspråk än att efter tidens
följd helt enkelt berätta hvad som upplefvats, utan
afseende på om det berättade öfverensstämt elier stätt
i strid med förhandenvarande författningar, kommu-
nala eller pedagogiska stadganden. :Iakttagelserna
voro derigenom egnade att blifva mera afskrifter utur
verkligheten än ur böcker. Derigenom inträffade det
ocksä under sjelfva resan, att infödda, icke oberömda
danska män, hvilka endast på kammaren studerat
siit lands folkskoleväsende och folkbildning, erkände
sig hafva nägot att lära af en fremmandes iakttagel-
ser. Detta säges utan all sjelfberömmelse, ty de
ligger i sakens natur att en utlänning, för hvilker
ailtiog är nytt och som kan se sakerna mera opar
tiskt, skall i afseende pä skildringen af hvad som är
lyckas bättre än den kammarlärde, som blott ve
huru det skulle vara.
För utförande af denna resa, hvilken sammanlagd
ären 1850 och 1852 upptagit 1; är samt utom Dan
mark sträckt sig äfven till de flesta länder i Tysklanc
samt Schweiz, och hvilken blifvit verkställd på ofvan
nämnde sätt, har staten bidragit med 666 rdr 32 sk
banko.
I likhet med hvad ofta sker i följetongen, har 1:st;