få vi då lösning på gåtan. (Till Ricourt som visar sig i orkester-dörren.) Ett ord, Ricourt! Riecurt (går vid detta tillrop att vexla bandtryckningar med de tre åskådarna). Nå, mina herrar, hvad tyekte ni? Hon spelade väl, skulle jag tro! Hvilket förtrollande behag! Hvilken okonstlad natur! Hvilken djup känsla! En organ, lika klar som m:ll Marsl För sådant der tystnar kritiken. Hur utmärkt väl hon spelade i afton. Mequinet. Hon spelade i afton, som hon spelar alla aftnar... sådant der kallar man talang, konst, må så vara: det säkra är emellertid, att hon hade sinne för allting annatän sin roll; hon blickade oupphörligt ät den der avant-scenslogen, hvarifrån du nyss kom. RPicourt. (Blir häftig.) Ah, du hårdhjertade!l Kommo då inga tårar i ögonen på dig då hon sade i andra akten: Henri. .-. Henri, det är då dig jag återser! : Hela hennes själ var uttryckt i dessa ord. ; Sampigny (i lismande ton). Ja, min vän Ricourt, jag tycker liksom du: Bijou har aldrig spelat bättre än i afton; hon ådagalade en verklig könstfärdighet; när jag blir minister, engagerar jag henne vid Theatre-Francais mot hundratusen fräncs. Är dunöjd nu? Nå väl, till belöning skell du nu också säga mig hvilka de personer äro som befinna : sig i den der logen, hvatifrån du kom. Mequinet gjorde narr af mig nyss, då J2g fann den der herrn, som sitter bredvid det svartiklädda fruntimret, ha ett visst tycke af Gontrey . . . Det är onekligt att han har någon likhet med vår vän; jag blir vid hvad jag sagt. 3 Ricourt (småler). Ah ja, någon likhet. .på näsan; men apropos af Gontrey, så har jag nyligen haft underrättelser om honom, han har gift sig på Goda Hopps-Udden, och han kommer nu hit tillbaka... Måequinet. Men han ärjuen riktig vandrande jude, den unga mannen! Likt en sylf geI