få vi då lösning på gåtan. (Till Ricourt som
visar sig i orkester-dörren.) Ett ord, Ri-
court!
Riecurt (går vid detta tillrop att vexla
bandtryckningar med de tre åskådarna). Nå,
mina herrar, hvad tyekte ni? Hon spelade
väl, skulle jag tro! Hvilket förtrollande be-
hag! Hvilken okonstlad natur! Hvilken djup
känsla! En organ, lika klar som m:ll Marsl
För sådant der tystnar kritiken. Hur utmärkt
väl hon spelade i afton.
Mequinet. Hon spelade i afton, som hon
spelar alla aftnar... sådant der kallar man
talang, konst, må så vara: det säkra är emel-
lertid, att hon hade sinne för allting annatän
sin roll; hon blickade oupphörligt ät den der
avant-scenslogen, hvarifrån du nyss kom.
RPicourt. (Blir häftig.) Ah, du hårdhjer-
tade!l Kommo då inga tårar i ögonen på dig
då hon sade i andra akten: Henri. .-. Henri,
det är då dig jag återser! : Hela hennes själ
var uttryckt i dessa ord. ;
Sampigny (i lismande ton). Ja, min vän
Ricourt, jag tycker liksom du: Bijou har al-
drig spelat bättre än i afton; hon ådagalade
en verklig könstfärdighet; när jag blir mini-
ster, engagerar jag henne vid Theatre-Fran-
cais mot hundratusen fräncs. Är dunöjd nu?
Nå väl, till belöning skell du nu också säga
mig hvilka de personer äro som befinna : sig
i den der logen, hvatifrån du kom. Mequi-
net gjorde narr af mig nyss, då J2g fann
den der herrn, som sitter bredvid det svart-
iklädda fruntimret, ha ett visst tycke af Gon-
trey . . . Det är onekligt att han har någon
likhet med vår vän; jag blir vid hvad jag
sagt. 3
Ricourt (småler). Ah ja, någon likhet. .-
på näsan; men apropos af Gontrey, så har
jag nyligen haft underrättelser om honom,
han har gift sig på Goda Hopps-Udden, och
han kommer nu hit tillbaka...
Måequinet. Men han ärjuen riktig vandran-
de jude, den unga mannen! Likt en sylf ge-
I