Durcoeurs Jag åtminstone känner inte den personen. Sampigny. Ah, nu vet jag... Säg mig, tycker ni icke, att den der något fetlagda, mörklagda herrn i svarta fracken, han som sitter bredvid den ifrågavarande damen, tycker ni ej att han är snarlik Gontrey? Möåquinet. Sampigny tror sig finna likheter öfverallt: hvar tusan kan han väl tro sig se Gontrey? Den stackarn har ju blifvit hängd! Durcoeur (lifligt). Gontrey hängd! Mequinet (med en skrytsam liknöjdhet). Ack, min Gud, ja, hängd: såsom slafbandlare blef han hängd i ett segelrå på hennes britanniska majestäts ångskepp Castor. Jag fick händelsevis Höra det af min kusin, som kom hem från eskadern vid Senegal. Historien om den amerikanska onkeli var bara en siåtlig puff, hvarpå jag för öfrigt ej trodde ett enda ögonblick; derpå tar jag Säåmpigny till vittne. Den stackars Gontrey lemnade Paris, ruinerad, för att försöka sin lycka med slafhandel på Guineaskusten, ty ban var en rask gosse; men i stället att på afrikanska kusten finna den nyckfulla gudionan, fann han der döden och täl på köpet i en repända. Sampigny: Ah, på min ära, Måequinet, om jag tror mig finna besynnerliga likheter, så äro dina historier icke mindre besynnerliga. Gontrey har helt enkelt slagit sig ned såsom plantageegare i Märyland och är en af de rikaste kapitalister i Förenta Staterna. Han anlägger städer, bearbetar stenkolsgrufvor, har hela flottor af-ångbätar, drifver, med ett ord, industri i stor skala, Jag vet detta genom en resande, som tillbragt fjorton dagar 1 GontreyTown, vid Ohio-floden, med aderfontusen inne: vånare, hvarken Mer eller mindre. . . Ah, det jag var säker om, den der herrn i blåa fracken -var ingen annan än den stygga Ricourt. (Etter någon besinning) ...I sanning, jag vet icke hvad jag skall tro. Jag känner också herrni svarta fracken, jag har sett deå fisien någorstädes: ja, det är säkert. AH, Du