Durcoeurs Jag åtminstone känner inte den
personen.
Sampigny. Ah, nu vet jag... Säg mig,
tycker ni icke, att den der något fetlagda,
mörklagda herrn i svarta fracken, han som
sitter bredvid den ifrågavarande damen, tyc-
ker ni ej att han är snarlik Gontrey?
Möåquinet. Sampigny tror sig finna likheter
öfverallt: hvar tusan kan han väl tro sig se
Gontrey? Den stackarn har ju blifvit hängd!
Durcoeur (lifligt). Gontrey hängd!
Mequinet (med en skrytsam liknöjdhet). Ack,
min Gud, ja, hängd: såsom slafbandlare blef
han hängd i ett segelrå på hennes britanniska
majestäts ångskepp Castor. Jag fick händelse-
vis Höra det af min kusin, som kom hem från
eskadern vid Senegal. Historien om den ame-
rikanska onkeli var bara en siåtlig puff,
hvarpå jag för öfrigt ej trodde ett enda ögon-
blick; derpå tar jag Säåmpigny till vittne. Den
stackars Gontrey lemnade Paris, ruinerad, för
att försöka sin lycka med slafhandel på Gui-
neaskusten, ty ban var en rask gosse; men
i stället att på afrikanska kusten finna den
nyckfulla gudionan, fann han der döden och
täl på köpet i en repända.
Sampigny: Ah, på min ära, Måequinet, om
jag tror mig finna besynnerliga likheter, så
äro dina historier icke mindre besynnerliga.
Gontrey har helt enkelt slagit sig ned såsom
plantageegare i Märyland och är en af de ri-
kaste kapitalister i Förenta Staterna. Han an-
lägger städer, bearbetar stenkolsgrufvor, har
hela flottor af-ångbätar, drifver, med ett ord,
industri i stor skala, Jag vet detta genom en
resande, som tillbragt fjorton dagar 1 Gontrey-
Town, vid Ohio-floden, med aderfontusen inne:
vånare, hvarken Mer eller mindre. . . Ah, det
jag var säker om, den der herrn i blåa frac-
ken -var ingen annan än den stygga Ricourt.
(Etter någon besinning) ...I sanning, jag vet
icke hvad jag skall tro. Jag känner också
herrni svarta fracken, jag har sett deå fisi-
en någorstädes: ja, det är säkert. AH, Du