bruket begagnade machinerna sprider sig småningom
mera. Vid nägra egendomar i orten har man börjat
förbättra ladugärdsskötseln och synes endast behöfva
tid för aft vidare utvidga den genom en verkligt full-
ständig foderodling. Ännu hafva vi dock allt för kort
tid fätt ätnjuta de ofvan päpekade fördelarne, att de-
ras verkningar kunde hafva hunnit att mera. ut-
veckla sig. Det lyckliga är att vi hädanefter synas
kunna betrakta dem såsom varaktiga, om också un-
derkastade sädane tillfälliga rubbningar, hvarför allt
menskligt är underkastadt.
Nekas kan dock icke att svenska jordbrukaren, un-
der närmaste framtiden, behöfver göra stora ansträng-
ningar om han skall kunna draga större nytta af
de fördelar tidens riktning numera erbjuder hoö-
nom: Vi kunna snart vara färdiga att medgifva att
öfver hälften af Sveriges åkerjord är i ett verkligt
behof af att grunddikas. Dertill skulle behöfvas,
30 rdr bko för tunnlandet, ett kapital af 30 millio-
ner rdr bko. Om än nägot sädant icke kan ästad-
kommas hastigt, så är det likväl rätt att redan nu
egna en forskande blick åt värt landtbruks framtida
behof. Men håru stor del af vära odlade fält äro
ännu försedda med sådana öppna afloppsgrafvar -att
nägon . sträckning af vanliga betäckta diken deri
kunde erhålla aflopp? Betraktar man landtbrykets
behof i värt land för åstadkommande af de. vigtiga-
ste förbättringar i olika riktningar, hvaraf nägra äro
här ofvan uppräknade, så synes man ej skola dömma
sä längt ifrån sanhingen om man säger att svenska
jordbruket vore i behof af att lika stort kapital deräåt
de egnas, som det behöfdes för att öfver riket
sträcka ett nät af de mest behöfliga jernvägar. Då
landtbruket så länge legat i lägervall och först un-
der de sista 20 å 25 ären blifvit ansedt för ett rätt
värdigt föremål för bildningen och förmögenheter,
att befatta sig med såsom egentligt lefnadsyrke, un-
der det vär beskattning, isynnerhet genom dess för-
delning och sättet att uppbära den, företrädesvis tynger
på jordbruket; är det ej att förundra sig öfver att
så mycket nu återstår att göra. Emedlertid stär ett
stort fält för vär idoghet öppet. Må man vidare, sä-
som man nyligen börjat, med rent allvar gripa ver-
ket an, och behofvet af ytterligare åtgärder äfven
för landtbruksundervisningens fullkomnande i alla des:
riktningar skall smäningom göra sig allt mera er-
kändt; och när de hunnit utvecklas, enligt den nu
instundande tidens behof, skola de säkerligen bereda
framtida värderika följder.
Ke ÅT