många uppoffringar borde åtminstone ha be-
redt honom en stilla och huslig glädje, ett
lyckligt familjelif, ja, lyckligt!... Ochändå...
står det väl i mensklig förmåga att visa ett
lugnt och sorgfritt ansigte, att ha ett jemt
lynne, då hjertat plågas af ständiga samvets-
qval?... Minnet af honom, denne man, som
jag förrådt och bedragit, lefver oupphörligt i
min själ!... Och denna så älskade lilla dot-
ter, henne som jag också hade bort egna
min omsorg och min kärlek, hvad blir det
väl nu af henne?... Uppfostrad af främmande
händer, har hon väl knappt bibehållit ett dun-
kelt minne af den brottsliga modern, som så
obarmhertigt öfvergaf henne... Dessa ett
skuldbelastadt bjertas blödande sår, — ett
rättvist straff för mina felsteg, — må de icke
afhöljas för kans blickar! Må åsynen af mina
samvetsqval icke förgifta detta redan så bit-
tra lif, som en brottslig kärlek har beredt ho-
nom; ty äfven han har ett ädelt hjerta och
han hade förtjent att bli lycklig...
Följande strof utan datum var skrifven med
darrande hand och nästan oläslig:
oss s Jag lider nu ensam. Min
Gud. Jag böjer -mig under din hämnande
vredes slag -.:.- å
Paris den 4 April 1845.
Sedan en månad är jag i Paris, och mina
obetydliga tillgångar minskas alltmer med hvar
dag; jag är liksom ensam i den stora staden,
jag känner ingen, jag har ej en enda vän, i
hvars sköte jag kan utgjuta mina qval...
Jag kan icke ens anförtro ät någon mitt namn;
ty min olycksaliga hemlighet måste dö med
mig... Värdfolket på det eländiga värdshus,
der jag logerar, tycks ha gissat min nöd-
ställda belägenhet, och i sin misstänksamma
girighet fordrar man, att jag skall i förskott
betala mitt torftiga herberge. För att kunna
uppfylla detta vilkor, har jag i dag måst be-
jåna detta armband, en kärlekens första un-
erhöjl derpå tio louisdorer; dessa skola ge
vig mitt uppehälle 1 fjorton dagar; men. se-
dan... sedan!... Nej, nej jag vill icke, jag
bör icke dö förr än jag återsett dem!... Jag
skall öga styrka att uthärda äfven de bittra-
ste lidanden, fattigdom, hunger, alla både