många uppoffringar borde åtminstone ha beredt honom en stilla och huslig glädje, ett lyckligt familjelif, ja, lyckligt!... Ochändå... står det väl i mensklig förmåga att visa ett lugnt och sorgfritt ansigte, att ha ett jemt lynne, då hjertat plågas af ständiga samvetsqval?... Minnet af honom, denne man, som jag förrådt och bedragit, lefver oupphörligt i min själ!... Och denna så älskade lilla dotter, henne som jag också hade bort egna min omsorg och min kärlek, hvad blir det väl nu af henne?... Uppfostrad af främmande händer, har hon väl knappt bibehållit ett dunkelt minne af den brottsliga modern, som så obarmhertigt öfvergaf henne... Dessa ett skuldbelastadt bjertas blödande sår, — ett rättvist straff för mina felsteg, — må de icke afhöljas för kans blickar! Må åsynen af mina samvetsqval icke förgifta detta redan så bittra lif, som en brottslig kärlek har beredt honom; ty äfven han har ett ädelt hjerta och han hade förtjent att bli lycklig... Följande strof utan datum var skrifven med darrande hand och nästan oläslig: oss s Jag lider nu ensam. Min Gud. Jag böjer -mig under din hämnande vredes slag -.:.å Paris den 4 April 1845. Sedan en månad är jag i Paris, och mina obetydliga tillgångar minskas alltmer med hvar dag; jag är liksom ensam i den stora staden, jag känner ingen, jag har ej en enda vän, i hvars sköte jag kan utgjuta mina qval... Jag kan icke ens anförtro ät någon mitt namn; ty min olycksaliga hemlighet måste dö med mig... Värdfolket på det eländiga värdshus, der jag logerar, tycks ha gissat min nödställda belägenhet, och i sin misstänksamma girighet fordrar man, att jag skall i förskott betala mitt torftiga herberge. För att kunna uppfylla detta vilkor, har jag i dag måst bejåna detta armband, en kärlekens första unerhöjl derpå tio louisdorer; dessa skola ge vig mitt uppehälle 1 fjorton dagar; men. sedan... sedan!... Nej, nej jag vill icke, jag bör icke dö förr än jag återsett dem!... Jag skall öga styrka att uthärda äfven de bittraste lidanden, fattigdom, hunger, alla både