— LÄ t— RAR
field ändtligen ville förmå mig. Tack vare
min ståndaktighet, kom jag på balen, klädd
såsom en ung flicka af bättre familj, ochicke
såsom en prinsessa af--Golconda: Jag blef
presenterad för en oräknelig. mängd kornetter
och fänrikar och för lika många m:rs Thom-
son, Robinson. och Smith.
Bland alla dessa nya ansigten var det blott
ett enda som behagade mig: det tillhörde en
man af omkring fyratiofem är, han hade ett
värdigt och intressant utseende; jag har för
tillfället glömt hans namn; men efter hvad
jag tror, var han major vid sjuttonde rege-
mentet native infantry, För öfrigt rönte jag
en lysande framgång, och i morse meddelade
mig lady Bomfield i triumferande. ton, att jag
redan hade tre friare på fullt allvar, tre ci-
vilians. Tre civilians! Hvilken ärofull bör-
jan! Hur stolt bör jag icke finnna mig, ja,
stolt och lycklig. Men jag tror icke det blir
något af med någondera af dem. :
Längst ned på sidan var med en knappnäl
fästadt ett litet fragment af tidningen The
Friend of India, så lydande: Passagerare från
London, landstigne i Table-Bay den 13 Mars:
I. Searigbt, esq.; Chevalier Dupras; Monsieur
Tåne; Sir Antony Bradshaw, kapten vid gre-
nadiergardet, hans exellens guvernörens ad-
jutant. fv
Lucknow, den 14 Mars 1839.
Lady Bomfield var på besök. hos mig, då
man anmälde kapten Reidel. Att, sedan har
hen i går afton skritvit ett så djerit bref till
mig, nu våga infinna sig sjelf, var i sanning
en oväntad fräckhet, som förtjente ett hård
straff... Detta straff beslöt jag att ofördröjli
gen tilldela honom, Kankända gjorde ja
orätt deruti.
Efter vanligheten vände lady Bomfield sam
talet äfven på de tusen och ett bref, som bo
på morgonen skrifvit eller emottagit: bjudnin
gar på middag eller på tå, reqvisitioner elle
sändningar af de sista Revyerna, jemte andr
intfesanta saker.
— Min bästa lady Bomfield, — sade ja
a3 hon slutat sin förteckning, — jag ville håll