— LÄ t— RAR field ändtligen ville förmå mig. Tack vare min ståndaktighet, kom jag på balen, klädd såsom en ung flicka af bättre familj, ochicke såsom en prinsessa af--Golconda: Jag blef presenterad för en oräknelig. mängd kornetter och fänrikar och för lika många m:rs Thomson, Robinson. och Smith. Bland alla dessa nya ansigten var det blott ett enda som behagade mig: det tillhörde en man af omkring fyratiofem är, han hade ett värdigt och intressant utseende; jag har för tillfället glömt hans namn; men efter hvad jag tror, var han major vid sjuttonde regementet native infantry, För öfrigt rönte jag en lysande framgång, och i morse meddelade mig lady Bomfield i triumferande. ton, att jag redan hade tre friare på fullt allvar, tre civilians. Tre civilians! Hvilken ärofull början! Hur stolt bör jag icke finnna mig, ja, stolt och lycklig. Men jag tror icke det blir något af med någondera af dem. : Längst ned på sidan var med en knappnäl fästadt ett litet fragment af tidningen The Friend of India, så lydande: Passagerare från London, landstigne i Table-Bay den 13 Mars: I. Searigbt, esq.; Chevalier Dupras; Monsieur Tåne; Sir Antony Bradshaw, kapten vid grenadiergardet, hans exellens guvernörens adjutant. fv Lucknow, den 14 Mars 1839. Lady Bomfield var på besök. hos mig, då man anmälde kapten Reidel. Att, sedan har hen i går afton skritvit ett så djerit bref till mig, nu våga infinna sig sjelf, var i sanning en oväntad fräckhet, som förtjente ett hård straff... Detta straff beslöt jag att ofördröjli gen tilldela honom, Kankända gjorde ja orätt deruti. Efter vanligheten vände lady Bomfield sam talet äfven på de tusen och ett bref, som bo på morgonen skrifvit eller emottagit: bjudnin gar på middag eller på tå, reqvisitioner elle sändningar af de sista Revyerna, jemte andr intfesanta saker. — Min bästa lady Bomfield, — sade ja a3 hon slutat sin förteckning, — jag ville håll