dön, men lyckades genom bemedling af sina med-lge
brottslingar att på våren är 1850 derifråf bli af enlv
torpare i Stockholms Skärgård uttagen, för att hos
honom tjesa som dräng. : Ås!
— Spraklåraren Semy Levisson, som varit häktadb
och tilltalad för förfalskningsbrott, blef i gär uti po-lö
liskammarenen ställd å fri fot. a
— Öfverstäthällareembetet har i dag tillåtit att ren
snö och is för, förutom ä förut uppgifne ställen, stjel-
pås vid Rosenbad, vid kajen nedanför gamla Mynt-
huset, i Stadsgärdshamnen, i Clara sjö, men icke
vid Gamla Kungsholmsbron.
Vidskepelse och mord.
Väld- och mordgerningar äro i vära dagar beklag-
ligen icke sällsynta. Mänga af fängelsernas olyck-
liga offer bära de sorgligaste vittnesbörd derom. Mer-
endels utgör en väckt och underhällen hämdkändsls
i förening med det rysliga rusbegäret driffjedern till
dessa blodiga uppträden. Men att räheten och vild-
heten inom kristna samfund ännu kan vara så stor,
att vidskepelse kan leda till de hiskligaste utbrott,
är i högsta grad förvånande. Härpå lemnar likväl
följande rysvärda tilldragelse ett hemskt prof. Be-
rättelsen derom är hemtad ur en till Konungens be-
fallningshafvande i Skaraborgs län nyligen af expe-
dit.-kronofogden Bergmark ingifven rapport, eiter den
undersökning som föregått.
Omkring midnatt till den 17 dennes ankommo tre
personer till torparen Johannes Pettersson i Bredened
under Thamstorp och päåckade derpä. - Mannen på
stället, som gick upp, öppnade dörren, och blef ge-
nast utdragen i blotta linnet som han var, släpades
i snön och handterades illa, hvarefter väldsverkarne
begäfvo sig in i stugan och förfärligt misshandlade
hustrun, sä att hennes lif sväfvade i fara. Vid un-
derrättelsen härom päföljande morgon begaf sig kro-
nobetjeningen till stället, dä hustrun befanns redan
vara död och mannen slagen, så att ansigtet bar
fläckar af torkad blod och var behäftadt med svul-
nader ooh blänader, men säsom det tycktes var man-
nen utan fara till litvet. Vid anställd besigtning at
den döda hustruns kropp, syntes densamma på flera
delar vara piskad blä och gul, samt med knif på
nägra ställen skuren och stucken. Mannen uppma-
nad att berätta förloppet, så pass han kunde, yttrade
att hans dotter varit i tjenst hos bonden Anders
Olsson i Boda af Tengeneds församling, och att då
hon en gäng blifvit förlänge borta på en lekstuga,
hade hon derför af sitt husbondefolk fått uppbära många
och långvariga förebräelser så atthon omsider lemnat
sin tjenst. — Derefter hade; hennes föräldrar, numera
mördade hustrun och LJennes man varit i Boda,
för att få utredt orsaker. hvarför deras dotter gätt ur
tjensten och någon tid derefter hade Anders Olofssons
i Boda hustru insjuky at. Sistlidne nyärsafton hade
Johannes träffat Anders Olofsson i hemmanet Rawels-
heds gator och der velat öfverfalla honom, men har
lyckades då undko mma, efter att hafva träffats af
blott ett slag. Jo hannes begaf sig hem, men kort
efter inträdet i s tt hus infunno sig der Anders med
följeslagare och började gräla på Johannes och hans
hustta, under w ppgift att hon skulle hafva förgjort
Anders hustru och att om sädant icke genast äter-
ioråes, skulla Anders derför slå Johannes och hans
hustru. Nägtra slag utdelades oci ä dem, men at
mindre farlig beskaftenhet. När detta skett gingo
Ankers och hans följeslagare sin väg, under förkla-
rande, att bjelper icke detta, skulle de komma igen
om 14 dagar eller 3 veckor ech då göra det bättre.
Sedermera hade ingenting afhörts förrän förutnämnde
patt, då vid knackande på dörren Johannes uppgätt
och öppnat, dervid en af de utevarande, 3 till anta-
let, frågat efter vägen till en närboende soldat, och
cå svar derpå gifvits hade Johannes blifvit ryckt ut
i snön i blotta linnet och slagen, som han ansäg, med
en blypiska, så att blod rann, och omkullkastad samt
trampad på bröstet, af hvilket sednare hanännu hade
nögon körning. När detta skett gingo väldsverkarne
in i stugan, togo der i mörkret fatt på husrua och
började slå henne. Mannen, som trängde fram ati
freaa benne och sina 4 i rummet varande bara, tvangs
att tända eld och med en sticka stå i en vrå och
jysa, medan de slogo och misshandlade hustrun; ai
Eennes blod läto de nögra droppar falla på ett par
medhafda brödstycken, hvilka de sedan gömde på sig.
När ljus tändes sade en af väldsverkarne till de an-
dre: Gån j er väg, detta skall jag sköta sjelfs. Den
ene af dem gicz då ut, men stannade i förstugan
och höll dörren nögot tppen, för att se hvad som
derinom tilldrog sig. Ett tre månader gammalt barn,
som låg i en vagga, tog en af dem och kastade 3 å
4 alnar öfver golivet bort i sängen, der det var nära
att qväfvas, men vederficks sedan. Vaggan ville de
kasta ut genom förstret, men detta var för litet. Vid
försöket sönderslogos trenne rutor. När väldet var
föröfvadt gingo de sin väg under yttrande: bjelper
icke heller detta, så ska vi snart göra om det, så att
det tars. Stugan och platsen deromkring var flere-
städes bestänkt med blod och mycken sådan hade på
en väg flera alnar frän stugan flutit i snön.
Johannes vidare ätspord om han icke kände någon
af väldsverkarne svarade, att han icke wed visshet
kände igen någon af dem, men trodde, af hvad som
förut passerat, och efter väldet yttrades att den ene
var And. Olofsson i Boda, hvars växt och utseende
liknade den ene väldsverkarens. Ingen af de närbo-
ende hade hört eller sett nägot af väldet, förrän de
efteråt blifvit af Johannes anropade och kommit till
hans hus. Vid kronobetjeningens inställelse hos An-
ders, träffades denne hemma. På åtskilliga frågor
om han varit föregäende natt hemma, hvad sällskap
han haft o. s. v. gaf han i början undvikande svar,
men syntes förvirrad. Hustrun,: serskildt förhörd,
svarade i vissa delar olika med mannen. Innan kort
erkände likväl Anders förloppet ungefir så som Jo-
Johannes berättat det, samt att han varit den, som
ställt till väldet i afsigt att få på bröd blod af Jo-
hannes hustru, för att ge sin förgjorda hustru in,
emedan flere personer lärt honom detta, säsom en
ovilkorligt hjelpande kur och hade hans hustru också
redan vid hemkomsten förtärt de blodiga brödstyc-
kena. Både han och hustrun vidhöllo enträget, att
hon vore af Johannes hustru förtrollad och kunde icke
förmäs frånträda denna deras vantro, utan förklarade
mannen fasthellre att, säsom bevis för riktigheten af
denna hans tanka, kunde han uppgifva, det hans hu-
strus plågor hade lindrats och nära upphört just vid
samma timma, som han pä nyäårsaftonen varit inne
hos Johannes Pettersons och !grälat och slagit dem,
Då likväl plågorne åter, kommit, hade han ansett
kraftigare ätgärder af nöden; dock hade han icke
haft för afsigt att mörda, utan blott att taga blod af
hustrun för uppgifne ändamålet. De med And. Olofs-
son i väldet deltagande voro hans brorson Lars An-
dersson pä; Holmaberget och hans sväger Anders
Andereasson i Lunnabo, hvilken säsom en rask och
oförskräckt karl blifvit af honom vidtalad bedrifva sa-
ken. Före afresan till väldet, hade de tagit sig ett
par supar hvardera, och äfvenså vid hemkomsten ef-
ter illgerningens utförande kl. 3 på morgonen hadel
brorsonen och svägern afrest. Underrättelsen om den
misshandlade hustruns död tycktes säväl And. Olofs-
son som hans husolk tara temligen lugnt, till dess
han förklarades skyldig trädai häkte. Brorsonen Lars
Andersson greps sedermera och erkände sin närvaro
vid illgerningens utförande, men förnekade att hafva
deri deltagit; och pästod deremot att And. Andreas-
son i Lunnabo varit den som egentligen öfvat väldet.
Dä denne skulle gripas blef han varse de ankom-
mande, kastade af sig rocken och tog genast till flyk-
sen; oaktadt han eftersattes, kunde han ej hinnas.
Han är känd som en slagskämpe och har lidit fäst-
ningsstraff för väld. Han efterspanas på allt sätt.
De tvänne andre brottslingarne äro till länshäktet in-
sände. Ransakningen kommer att ske vid Wiste Hä-
- a
et NN Oe Ad 00 00 OL Br ud
7-5
AV OM
SS MM ot Pr ot