. foiverste Ericsson tforesiagna brolinien,. så hand-
-Hade det sig endast att jemförelsevis framställa
P-Ihvad en sådan bro, som föreslagits, skulle
Dl xosta, om för henne valdea linien öfver Helge-
ktlandskolmen. Att nu öfver denna detalj, eller
öfver ett brohvalf af sådan konstruktion man
föreslagit, utföra särskilda ritningar, hade på-
PSliagligen varit eh lyx på enskildas bekostnad,
och den borde anses, minst sägdt, olämplig, då
br öfverste Ericsson redan hade kopierat herrar
tal Chiewitz och Hallström, samt ritningar der-
öfver således voro för hrr kommitterade och
au äro för magistraten och borgerskapets äldste
att tillgå i öfverflöd.
Huruvida herrar reservatiters yttrande, att
någon anvisning huru brons .. . pill dess läge
öfver vattenytan . .. sskulle uppförasn ... nicke
7 blifvit upprättad kan ega någon grund, må
klarligen upplysas deraf, att min, den ofta-
nämnde promemorian åtföljande, och kost
nadsförslaget tillhörande beskrifning säger:
En bro i rak linea med Drottninggatan öfver
Helgeandsholmen till Mynttorget fordrar en-
dast fyra hvalf, hvartdera till 54,66 spänning
och 5,5 båghöjd. Af dessa hvaif komma
trenne vid Rosenbad och ett vid Mynttorget;
det är frågan alltså blott om tvenne bropelare
och fyra landfästen.
Vattendjupet är, för de tvenne bropelarne
mellan Rosenbad och Helgeandsholmen, vid
den första 14 fot under lägsta vattenhorison-
ten, som infaller 8 fot öfver nollpunkten på
skifvan vid Södersluss, och vid den andra 27
fot under samma linea, samt för landfästena:
vid det första, mot Rosenbad, endast en fot:
vid det andra, mot Helgeandsholmens norra
strand, 17 fot: vid det tredje, mot Helgeands-
bolmens södra strand, 21 fot: samt vid det
fjerde, mot Mynttorget, 7 fot; allt räknadt un-
der nämnde lägsta vattenhorisont.
e-
Brobanans höjd blifver öfverallt 161, fot
öfver lägsta vattenståndet, hvarigenom bro-
bågarnes högsta underkant kommer AV, fot
öfver vattenhöjden i Maj 1818, och 2, fot
öfver floden i Maj 1780.x
Hör således icke allenast finnes den anvis-
-Ining, som herrar reservanter behagat förklara
-licke blifvit supprättad,, utan den finnes tyd-
a lligare och fullständigare än i något af de före-
tl gående förslagen.
al Men utom dessa punkter, som röra mig di-
tirekt och på hvilka jag hoppas nu hafva svarat
till herrar reservanters fullkomliga nöje, finnes
I det ännu en klagan, nemligen derföre att man
-e) framlagt ritning eller anvisningp . .. huru
Helgeandsholmen, . . . borde ordnas och för-
-I skönas.
Det kan emedlertid synas vara något för
- mycket att man på enskildas bekostnad och
-Ibegärann väntar sig, ja till och med fordrar
lett så omfattande och stort arbete, hvilket för
Jöfrigt alldeles icke kan, hvarken till sin upp-
Igift eller till utförande, vara beroende af en
Ibro från Drottninggatan, annorlunda än der-l!n
J!genom, att denna skall oändligt bidraga tilllg
lökade inkomster för de summor som nedläg-i
1gas på holmens ordnande och förskönande. lf;
Väl utropa herrar reservanter: skulle en brold
öfver Helgeandsholmen, sådan den nujär före-
slagen, komma till verkställighet, så kan man
sannolikt taga afsked af alla projekter attien
framtid se denna i hjertat af hufvudstaden
belägna holme på ett ändamålsenligt sätt för-
skönad, ty blir densamma på-två sidor om-
gifven af broar och på andra tvenne af höga
kajer, är den ock dermed omskapad till en
fyrkant, afskiljd från vattnet, och förlorar med
detsamma alla behag som den under en mera
leende och smekfull form, befriad från en
stormande rörelse, kan skänka den promene-
rande; eller hvad är det som gör Strömpar-
terren så behaglig, om icke dess från rörelsen
afstängda läge?,
Någon skulle kanske härpå svara: jo, det
är punschen! Men säkert skall, äfven sedan
den nya bron från Drottninggatan vore byggd,
det mera leende och smekfulla, kunna finnas
öfverallt på holmen, hvilken det blifver svårare
och onödigare, än man föreställer sig, att göral:
fyrkantig.
De höga kajerna, vore man väl ej enfaldig
nog att uppföra, för att blifva afskiljd från
vattneto, då man i stället och med mindre
massa kunde få pelargångar eller arkader, som
öppnade promenader, invid vattnet, med ka-
feer, och om sommaren blommor; men om
vintern tusende ljus, att spegla ett fepalats i
strömmen. Ingen plats på jorden kunde vara
mera egnad att — så långt man önskade —
uppnå prakten, njutningen och äfven nyttan
af Romarnes itherme, liksom ingen vore mera
tjenlig att Jätt inom holmens underbygg-
nad inrätta bad och tvättanstalter tör de fat--
tiga, hvilka den rike kunde då visa invid sig,
rene och helsosamme, och så skryta med det i
sjelfva verket mest leende, i den stormande
rörelsen, som tiden innebär.
Men herrar reservanter, så angelägna att
undanrödja allt som kunde gifva förtroende åt
ett förslag till bro från Drottninggatan öfver!ty
Helgeandsholmen, hafva, ehuru de trott sigM
kunna taga afsked, af Helgeandsholmens för-
sköning, dock ännu fruktat de döda, Dellö
fruktade i denna fråga det ljus, som glansenlsk
af ett för Stockholms skönhet odödligt namn laf
fortfar att sprida, då intet spår någonsin fun- hå
sits att icke den hädangångne vetat hvad hangv
gjort, och djupt tänkt innan han framlagt sina, är
om säker smak alltid vittnande förslager. at
De fruktade Nicodemus Tessin, och de sade:lni
För att åt det af pluraliteten inom kommitte- fal
rede förordade broförslaget gifva stöd af en ji
bög auktoritet, har man ock antydt att samma loc
broförslag vore en tanke af Nicodemus Tessin. lår
Dermed förhåller det sig dock så, att Tessin så
väl ville förlägga tvenne broar öfver strömmen, ! far
med utgångspunkter från hvardera sidan af ge
Kongl. slottets östra och vestra flyglar, hvar- hk
vid han måhända afeåg, mindre trafikens be-;Oc
bof än broarnes till slottet relativa läge, menju
sedan man, såsom det vill. synas, på goda Er
skäl frångått detta Tessins förslag och lagt frå
Norrbro midtför slottet, vore det sannerligen far
föga uppmärksamt mot den store architektens I: