DE TI0 TUSENDES ÅTERTÅG) AF MAJOR FRIDOLIN. ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRANSKAN. Under busken låg cckså verkligen en stackars vilsekommen kalf, som på detta ställe sökt ett skydd ercot solstrålarna; han syntes nu draga sin sista suck. Skottet, riktadt af säker hand, hade träffat honom invid bogen, och det arma djuret sam i en blodpöl. Äfven Medusa-hufvudet skulle i dess gyllene dagar kunnat afundas den magnetiska, svindlande verkan, som denna med döden kämpande kalf syntes frambringa på Antoines ansigte. Han stod der, rak och orörlig, liksom hade han, helt förstenad af samvetsqval, ej vågat närma sig offret för hans misstag. — Sätt dig åter upp på hösten, det börjar bli sent, — sade Gontrey i förebrående ton, — i morgon skall jag skämma ut dig: var lugn, du skall icke förlora på att vänta. Sök bara nu, såsom en skicklig Nimrod, att ej ta din herre för en buffeloxe! Helt skamflat och förödmjukad besteg Antoine åter sin häst, och snart voro både herrn och tjenaren uppe på kullen, från hvars höjd en sällsam anblick: företedde sig för dem, De hade nu hunnit till sydligaste delen af afrikanska kontinenten. Midt framför sig sågo de marken med ens förlora gin vilda prydnad och utbredde sig i långa sandreflar af olika och besynnerliga former, och som glänste mot solen likt en brinnandecugn, hvars hetta: för. mildrades af den stora oceanensblåa bölja, Denna trakt syntes mindre ödslig än den gom de begge ryttarne nyss hade -tillryggalagt, ty vid hbafsstranden såg man liksom ett litet läger, hvaråt de nu styrde kosan och dit de snart framkommo. ! Detta lilla läger, som låg nästan invid hafs) Se A. B. pa 37—42, 44—47.