som arbeta enkom för England, liksom det I England finnes fabrikanter af bomullsoch ylleväfnader, hvilka arbeta enkom, den enel! för Amerika, den andre för Indien, en annan ! för Levanten. England har vå några är blif-l: vit. en omätlig afsättniugsort för den öfriga verldens åkerbruksproduktion. Sedan potatissjukdomens härjningar började och spanmåls-, lagarne upphä des, så lefva årligen fem eller sex millioner engelsmän af utiffån impörteradel födoämnen, och detta ofantliga tillskott af näringsmedel betalas medelst en tillväxt af den brittiska jordens, industriens-och handelns produkter. Medan spanmålsimporten från de 1,500,009 tunnor den utgjorde i medel-l tal från 1815 till 1844, steg till 20 millioner år 1847 och 36 millioner 1849, så steg! i sin tur det förenade konungarikets export från det medium af 50 å 55 millioner sterling som den utgjorde från 1815 till 1844, till 78 millioner 1847, 93 millioner 1850, och l öfverstiger för närvarande 100 millioner sterling årligt värde. Sålunda har Enagland, genom sin handelsreform, kunnat bereda sig på samma gång ett tillskott af näringsmedel för godt pris, och ett tillskott af arbete. Dessl arbetarebefolkning har erhållit rikligare föda och högre aflöningar. Med ett ord, en mer ekonomisk fördelning af produktionen har blifvit tillvägabragt i -verlden. E Sådana äro de mest framstående följderna af den tysta revolution,, som åstadkommits genom reformen af det engelska handelssystemet. Men utom dessa synbara resultater, gifvas äfven andra, som, ehuru mindre i ögonen fallande, hafva en icke mindre betydande vigt, och som måhända utöfva ett ännu större inflytande på nationernas gemensamma intresse. Vi mena skapandet af nys iatressen och den förändring i inflytande och styrka som dessa nya intressen, härflytande från den tysta revolutionen, kunna framkalla i verlden. Om man vill se bestämda bevis på dessa handelsreformens dolda följder, sä måste man efterforska i hvilka riktningar Englands utrikes handel hufvudsakiigen utvecklat sig, i hvilka trakter Robert Peels reform skapat nya förbindelser och förbundit nya intressen med de brittiska. Ilerr Mongrediens bok. innehåller i detta afsende dyrbara upplysningar. Hr Mongredien meddelar en detaljerad tablå öfver spanmålsimporten till det förenade konungariket under år 1852. Den. stiger till 6,730;000 quarters, d. v..s. omkring.11,250,000 tunnor, och denna siffra synes bestärnid atv framdeles utgöra det normalmedium åf tillförsel som är nödigt för England. Af dessa 11,250;000-t:r kom ungefär hälften (350,000 quarters) från Medelhafvet och Svarta hafvet, derifrån England för några år sedan icke hemtade -tiondedelen så mycket. Det är således på sätt: och vis -en ny handel som uppstått, som fordrat en ny. materiel och nya agenter, och som till och med skapat nya handelsplatser. i Utom .de talrika hamnar., yttrar hr Mongredien, der man förut plägat hemta laster, söker man för närvarande sädana på flera atdra ställen söm tillförene voro okända för handeln. Och man går icke blott att på nya ställen söka säd, men man uppköper der helt nya sädesslag. För få är sedan utgjorde den från Odessa skeppade polska spanmälen drygaste delen af Englands import frän Svarta kafvet. Nu utgör den knappast tredjedelen. Den frän Marianopel, Berdianski och Taganrog eller från kusterfaaf Azofska sjön kommande spanmäl har deremot 8istlidet är blifvit införd i en proportion af 350,000 quarters mot 100,000 är 1851. Denna spanmäl stär för närvarafide i högt anseende bländ mjölnarne. Spanmäl från Donauländerna har ocksä sedan nägon tidBlifvit mycket begärlig. Den är renare än fordom, och erhålles af bättre beskaffenhet. Också, medan dess värde på marknaden för nägra år sedan stod löbgt under den polska spanmälen från Odessa, sä noteras den för närvarande högre. Spanmälen från Rumelien har likaledes förbättrats. Hvad angär den egyptiska, så har den gätt framät öfver all förväntan. Ar 1850 stod den 10 a 12 sh. pr quarter under Odessahvetet; 1852 var skillnaden endast 3 sh., och nu ut gör den 5 sb. Från Syrien erhålla vi hufvudsakli gen härdkorniga sädesslag, somi föga värderas åf mjölnarne i anseende till det korn, den halm och det dam hvarmed de äro blandade. Emellertid äro, de sednaste laddningarne i alla afseenden bättre ån de föregående. . Äfven der här gjorts framsteg. Slutligen hafva flera laster förträffligt hvete abländt från Salohiki, från hvilken hamn vi tillförene endast exporteråde mais, men dit den rika och fruktbara -provinsen Macedonien sänder korn, räg ech hvete i öfverflöd. Man ser sålunda hela trakter, som på några år blifvit Englands sädesbodar, och som 1 utbyte mot sin säd mottaga från England en allt större och större mängd manufakturalster. En mängd nya hus ha uppstått så i England som Orienten, som bedrifva denna rörelse, hvilken utvecklar sig med en förvånande Hastighet, och, märkvärdigt nog, dessa personer som förmedla denna rörelse äroicke engelsmän, såsom man skulle förmoda, utan greker. Engländs håndel med Svarta hafvet och Levanten bedrifves nästan uteslutande genom förmedling af-grekiskar-hus.--Handelsfriheten har ställt till Englands förfogande denna utmärkta tams skärpsinnighet och förslagenhet, på Samma gång som det gamla Orientens. öfverflödande.spanmålstillgångar. Hela Epglahds handel på Levånten, som befunnit sig i en oupphörlig tillväxt, har efIterhand nästanhelt och hållet öfvergått i hänIderna på. grekiska hus. 1822 funnos i EngHärd endast 5 grekiska sådena; 1852 hade deras antal stigit till 200. Man har beräknat latt det sammanlagda kapital, som disponeraIdes-af de 1822 etablerade grekiska -husen-icke NANM ÅA VUJATNRL ARG TAI NAR