helt stolt deröfver. Tillåt nu, herr grefve,
att jag åter laddar bössan; vi ha kanske helt
nära oss honan eller hennes ungar, — tillade
Antoine med en hänförelse, liknande Herku-
les då han nedlagt lerneiska hydran.
— Gud förlåte mig, Antoine, — sade Gon-
trey, som ingenting. begrep at detta språk, —
jag tror att du är fånig! Din hufvudskål har
kanske blifvit spräckt i fallet. Vill du svara
ja eller nej? Är du sårad?
— Jag har dödat honom, — genmälde An-
toine, som oaflåtligt följde sina iders tråd.
— Hvem då, ditt nöt? — ropade Gontrey
förbittrad.
— Tigern, — svarade Antoine med en tri-
umferande ton och åtbörd.
— Antoine, — återtog. Gontrey, i det han
sökte under en allvarsam uppsyn dölja det
muntra lynne som framkallades af hans Acha-
tes stolta och skrytsamma hållning, — vet du,
Antoine, att du pratar mer oförnuft än skäligt
är vid din ålder. Jag barsredan tusen gån-
ger sagt dig — och du.borde veta det, när
du nu i två år vistats här i landet — att det
icke finns tigrar, utom i Jardin des Plantes
och hos pelsverkshandlare.
— Helt nära härintill. fanns en tiger för inte
länge sedan, och jag skall visa herr grefven
fläckarna efter: hans blod, — genmälte An-
toine, lika öfvertygad om sanningen af sin
utsago som Galileeus, då. han sade: Nulle
dimeno gira! - Du
Besegrad af denna orubbliga säkerhet, följde
Gontrey sin tjenare en hundra steg bort. Före
laddningen låg ännu och rökte på marken,
och Antoine sade i kort ton, medan han för
sin herre pekade på ett tjockt busksnår : ;
— Der i busken hade vidundret lagt sig
till ro.
i SM, du åsna, du hade fullkomligt rätt i
att din tiger hade ett oxhufvud; ty det är ju
en kalf! — utbrast Gontrey under ett hög-
i kratt.
ljudt skra (Forts. följer.)