a a — — ?2 — ——— DE 110 TUSENDES ÅTERTÅG) AF MAJOR FRIDOLIN. ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRANSKAN. Dina bref säga mig tydligt, att du tror mig ha öfvergått till vilda tillståndet, ha tatueradt ansigte, rakadt hufvud, utom en och annan hårtofs, tomahawk i bältet, stridsklubba på axeln och benkläder af löf, att jag skulle vara en urg man, sådan som dem Cooper beskrifver. Misstag, fullkomligt misstag, min nådigal Ännu ser man ut som en civiliserad man; derom kan ni bäst öfvertyga er, om ni gör er det besväret att betrakta medföljande daguerreotyp, som jag låtit taga för er skull. Man har fått mörkare hy och fetmat en smula; här och der framsticker emellanåt ett och annat grått hårstrå, — ty man åldras i ala händelser; — men då bortryckes det utan skongmål genast. För öfrigt är ögat lifligt, läpparne rosenröda, hyn frisk oaktadt dess mörka färg; hela menniskan, med ett ord, häntyder på ett allvarsamt och hedrande lif, fritt från bekymmer och starka sinnesrörelser; man är säker om att icke i Morgon ligga till allmänt åskådande i la Morgue), och denna visshet är ändå en herrlig sak. Ifrån fysiken öfvergår jag till klädedrägten, som, oaktadt dina fördomar, icke skulle ta gig illa ut äfven i Montmorency-dalen: skjorta och halsduk köpta hos Boivin, en fullständig skottsk jagtkostym, stöflar med dubbla sulor, grå filthatt med breda skyggen, liksom alltid doftande af violett; se der, min kära Bijou, en noggrann beskrifning på din trogne Chingagock, såsom du kallar mig. Å Jag känner så väl din nyfikenhet, att jag anser mig också böra lemna en beskrifning — .;) Se A. B. Ma 37—42, 44—47. ) Likhus i Paris, der vädligen omkomne och sjelfspillingar äro att bese. (Öfvers:s anm.)