a a — — ?2
— ———
DE 110 TUSENDES ÅTERTÅG)
AF
MAJOR FRIDOLIN.
ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRANSKAN.
Dina bref säga mig tydligt, att du tror mig
ha öfvergått till vilda tillståndet, ha tatueradt
ansigte, rakadt hufvud, utom en och annan
hårtofs, tomahawk i bältet, stridsklubba på
axeln och benkläder af löf, att jag skulle vara
en urg man, sådan som dem Cooper beskrif-
ver. Misstag, fullkomligt misstag, min nådi-
gal Ännu ser man ut som en civiliserad
man; derom kan ni bäst öfvertyga er, om ni
gör er det besväret att betrakta medföljande
daguerreotyp, som jag låtit taga för er skull.
Man har fått mörkare hy och fetmat en
smula; här och der framsticker emellanåt ett
och annat grått hårstrå, — ty man åldras i
ala händelser; — men då bortryckes det utan
skongmål genast.
För öfrigt är ögat lifligt, läpparne rosen-
röda, hyn frisk oaktadt dess mörka färg; hela
menniskan, med ett ord, häntyder på ett all-
varsamt och hedrande lif, fritt från bekym-
mer och starka sinnesrörelser; man är säker
om att icke i Morgon ligga till allmänt åskå-
dande i la Morgue), och denna visshet är
ändå en herrlig sak.
Ifrån fysiken öfvergår jag till klädedrägten,
som, oaktadt dina fördomar, icke skulle ta
gig illa ut äfven i Montmorency-dalen: skjorta
och halsduk köpta hos Boivin, en fullständig
skottsk jagtkostym, stöflar med dubbla sulor,
grå filthatt med breda skyggen, liksom alltid
doftande af violett; se der, min kära Bijou,
en noggrann beskrifning på din trogne Chin-
gagock, såsom du kallar mig. Å
Jag känner så väl din nyfikenhet, att jag
anser mig också böra lemna en beskrifning
—
.;) Se A. B. Ma 37—42, 44—47.
) Likhus i Paris, der vädligen omkomne och sjelf-
spillingar äro att bese. (Öfvers:s anm.)