SER VANNS
sättning:
ER SAR RE
Följder of dryckenskap och otyglad vrede.
Bonden Anders Matts Jan Andersson i Stakheden
i Dalarne hade d. 1 Febr. sistl: är på aftonen, då ban
varit sysselsatt med vedkörning, något rusig besökt
en säsom lönnkrog känd gård, kallad Gunnars, i
Stakheden, och derutanför utan tillsyn lemnat sin
häst med vedlass. Hästen kom hem till hans gärd
och tillvaratogs af Jan Anderssons son Petter, hvilken
derefter begaf sig ut att i byn eftersöka sin fader,
dervid, på begärao, ätföljd af närmaste grannens
dräng Anders Ersson i Stakheden, I Gunnarsgärden
träffades Jan Andersscen. Under förebräelse till ho
nom för det ban sålunda gjorde krogbesök medan
hustrun och barnen saknade föda, uppmanade Petter
sin fader att medfölja hem. Då Jan Andersson der-
till svarade endast stt dermed ej vore nägon brädska,
framställde Anders Eisson äfven uppmaning till ho-
nom att genast begifva sig hem, fattade i Jan An-
dersson och, oaktadt dennes motstånd, drog honom
ut ur stugan. På gården uppstod nägot handgemäng
mellan Änders Ersson och Jan Andersson. Dä folk
tillkom lägo de begge omkull på marken och här-
drogo hvarandra, hvarvid Petter sökte skilja dem.
Sedan de vppstigit skuffade Anders Ersson omkull
Jan Andersson på en vedhög och drog honom äter
ned derifrän, men Jan Andersson kröp upp och lade
sig på vedhögen, förklarande sig icke kunna gå hem,
utan vore förlorads. Blod bemärktes å vedhögen.
Efter någon stund begäfvo sig Jan Andersson jemte
sonen Petter och Anders Ersson på hemvägen. Då
de gått omkring trehundra alnar visade Anders Ers-
son sig ännu förbittrad, skuffade omkull Jan Anders-
son och med en käpp, upptagen frän marken, slog
honom öfver ena axeln. Petter ryckte till sig käppen
ech bortkastade den. Anders Ersson tog dä frän en
närbelägen gärdesgärd en stör, för att äter slå Jan
Andersson, men äfven detta hindrades af Petter. Jan
Andersson låg ännu på marken. Anders Ersson, som
begagnade stöflor med jernskätlor, tilldelade Jan An-
dersson fyra sparkar ät hufvudet, hvarefter blod syn-
tes å snön. Petter sökte hindra Anders Ersson frän
ytterligare väld; derigenom uppkom brottning, hvar-
under, då de nalkades intill Jan Andersson, som läg
qvar ä marken, Anders Ersson äter gaf denne två
sparkar ät hufvudet, oaktadt Petters böner. Petter
reste upp fadren så mycket att denne blef sittande ä
marken. Anders Ersson gaf då Jan Andersson en
svark för munnen, hvarefter han gick hem och lade
sig att sofra. Petter, som, efter hvad han uppgitvit,
varit sjuklig och svag, samt i följd deraf saknat
kroppsstyrka att hemföra fadren, kom efter ungefär
en halttimmas förlopp till Anders Ersson med upp
maning att hemföra den slagne. Anders Ersson anskaf-
fade en kälke och begaf sig dermed ensam till stäl-
let, lade Jan Andersson å kälken och hemförde ho-
nom sälunda till gärden, der Jan Andersson aflyfta-
des och nedlades utanför sin stugudörr, hvarefter An-
ders Ersson, omkring klockan 11 på natten, i grann-
gärden uppsökte Petter och tillsade honom att vara
bebjelplig med fadrens införande i stugan. Petter
förklarade sig ej hafva styrka dertill och pästod att
Auders Ersson borde sjelf uträtta saken; dervid Petter
tillika erinrade Anders Ersson om farän att lemna
den slagne ute å gärden blottställd för förkylning i
vinternatten. Anders Ersson aflägsnade sig äter, men
kom efter en stund tillbaka och lade sig att sofra.
Omkring klockan 3 på morgonen hörde Jan Anders-
sons hustru något ovanligt läte på gärden och vid ef-
terseenda fann hon Jan Andersson liggande vid för-
stugutrappan. Han infördes och erhöll värd, men
dog simma morgon.
Vid liköppningen anmärktes flera sär och andra
yttre skador å hufvudet. Yttre delen af begge ögon-
locken på venstra sidan var fränsliten, så att benet
vid yttre ögonvinkeln befanns alldeles blottadt; öfre
läppen var klufven; hela näsan och ögonlocken på
högra sidan utgjorde en stor sammanhängande blå
nad; ungefär öfver midten af hjessbenet ett sår al
tre tums längd, afskärande en gren af tinningspuls-
ådern. I hjernan fanns blodutgjutning. Läkaren in-
tygade, att Jan Anderssons död följt af svära stötar
eller slag ä hufvudet, de der varit af den beskaffen-
het, att ätven den bästa och klokaste värd möjligen
blott kunnat för nägon kortare tid afvärja deras i
allt fall dödliga verkan.
Inför Grangärdes häradsrätt erkände Anders Ers-
son ofvananförde misshandling ä Jan Andersson, der-
till han skall blifvit retad genom anfall af Jan An-
dersson ä Gunnarsgärden straxt efter det Anders Ers-
son, i den välvilliga afsigten att föra Jan Andersson
bort från lönnkrogen, dragit honom ut ur stugan.
Jan Andersson skall nemligen, i förargelse deröfver,
att Petters förebräelser till fadren för krogbesöket blif-
vit af Anders Ersson gillade, angripit och omkullsla-
git denne, fattat i hans halsduk, rifvit honom i an-
sigtet och härdragit honom. Sedan de blifvit af Pet
ter ätskiljde, bade Jan Andersson äter anfallit Anders
Ersson, hvarpå följt Jan Anderssons omkullskuffande
på vedhögen:. äsom förklaring öfver sitt. förfa-
rande att qvarlemna den slagne ute å sin gård, upp-
gaf Anders Ersson, att Jan Andersson skall envis
satt sig emot införandet i stugan och slutliger
lefvat att, om han blefve lemnad ät sig sjelf, gå ir
i huset; hvarjerate Anders Ersson pästod, hvad doch
Petter förnekade, att Anders Ersson underrättat denne.
att Jan Andersson af nämnde anledning slutligen blif
vit lemnad ensäm å gärden.
De angående Jan Anderssons lefnadssätt och hus
liga förhällanden under ransakniogen inbemtade upp
lysningar innefatta en mörk skildring af fyllerilasten
följder, och synas tillika gifva nägon förklaring der
öfver, att Anders Ersson, alltid känd för fogligtlynn
sant allvarligt och ordentligt uppförande, kommit at
vid ifrågavarande tillfälle med sä ytterlig vildhet miss
handla Jan Andersson, Denne har nemligen varit
hög grad begifven på fylleri och i sitt rusiga tillstän
så vild och städse benägen för bruk af knifvar oe
andra farliga vapen, att hans hustru och barn sam
älderstigna moder, hvilken sistnämnde han, enlig
annarnes berättelser, skall någon gäng groft miss
handlat, ofta sväfvat i lifsfara och måst nattetid fl
huset för att söka skydd hos grännarne. Vid sädan
nattligt uppträde i huset, dervid en af sönerna an
getts särdeles sväfvå i fara för sitt lif, hade Ander
Ersson, kort tid före. Ifrägakorpna. händelse varit Kal
TERRAN. Harttek nå
Andarg Mrssön Sedatrmor
. 4