som jag gick att trottsa, icke skulle hafva förmått mig att låta förfärdiga. Det var med sådana sväfvande och romantiska föreställningar som jag en vacker höstdag befann mig rullande i en omnibus mellan Liibeck och Traveminde, för att der stiga om bord på Svithiod, som skulle gå till Sveige. Jag hade två medpassagerare, en högväxt äldre man, med de längsta mustascher jag någonsin sett, oaktadt det milda vädret insvept ända till öronen i en ofantlig pels, och ett fruntimmer, hans fru som jag gissade, af så ovanliga proportioner att jag satt och spekulerade i mitt hörn, huruvida det ej, i händelse flere passagerare tillkomme, skulle bli bättre utrymme om hon intoge sin plats liggande i stället för sittande. Men då jag sedermera såg henne reducerad till vanliga qvinliga dimensioner, gjorde jag den slutsatsen att hennes svällande bredd i ommnibusen hade varit en följd af en utomordentlig rikedom på kappor och underkjolar. Åkdonet var för öfrigt både utoch invändigt upptaget af detta intressanta äkta pars packning. Jag nämner dessa omständigheter här icke endast derföre att de roade mig mycket den gången, utan derföre att jag sedan kommit till den erfarenbeten ati af alla nationer i verlden finnes ingen så falen att när man begifver sig på lustresor, packa n sig i ett ofantligt fodral af pelsar och öfverkläder och anse det nödvändigt att föra med sig största delen af sina jordiska egodelar, som det folk till hvilket den goda run och hennes ståtliga man räknade sig. Mina reskamrater talade sakta med hvaranIra på ett entonigt men välljudande språk, som ehuru alldeles främmande för mitt öra, ikväl förekom mig att vara vekt och musikaiskt. Det hade ej dessa sträfva och skrälande Jjud som vi vanligen tycka oss förnimma lå vi höra talas ett språk som är oss alldeles bekant. Förgäfves bemödade jag mig att asthålla och upplösa något af de ord de besagnade. Det var blott ett enda som jag unde skilja från de öfriga, och det var det upphörligt återkommande jasålp, som yttrales af den manliga passageraren i en långlragen och likgiltig, af den qvinliga i en hatig och förvånad ton. Jag sysselsatte mig inder hela vägen med försök att: tränga till neningen af detta ofta upprepade ord, men let lyckades mig icke, ända till dess, vid ankomsten till Travemiinde, mannen talande ekade på ångbåten och frun ropade sja sålp, ch jag hade lärt mitt första svenska ord.