ibland eder. Vi äterse nDvarandra. Mae uud val
med oss!
Februari 1853. Kossuthr
UTRIEES KORBESPONDENS.
(Från Aftonbladets korrespondent.)
Paris den 13 Februari.
Arresteringen af ett antal korrespondente
till utländska tidningar, beledsagad af under
sökning och seqvestrering af deras pappei
har varit det ämne som under de sednare da
garne lifligast eller åtminstone med minsta lik
giltighet omfattats af konversationen. Denn
åtgärd, som synes förutsätta en kränkning s
brefvens helgd, har, efter hvad jag tror, p
många gjort ett ogynnsamt intryck, och fram
bragt eller snarare förökat månget enskild
agg; men allmänna opinionen, som för när
varande föga aktar på rättigheter och friheter
har, efter hvad det synes; deraf endast blif
vit föga upprörd. Det ges tider då den upp
röres af allt; andra åter då den icke syne
fråga efter något. Alltsammans synes dej
törhända också en logisk följd af det systen
åt hvilket den gifvit sina röster. Vare der
med hum som helst, så synes meningen met
åtgärden vara föga tvifvelaktig. Ingen ha
väl kunnat tro att personer, fremmande elle
till och med fullkomiigt jokända för hvaran
dra, med olika åsigter och förbindelser, fö
öfrigt simpla skriftställare och journalister
skulle hafva uppgjort en sammansvärjning, e!
semmangaddning mot regeringen. Denna ä
alltför klok för att ens kunna ha hyst en så
dan misstanke, hvilken endast kunnat betrak.
tas såsom en förevändning, såsom ett mede
att färglägga det stränga och uppretande son
kunde ligga i åtgärden, - Det är till och mec
att förmoda, att sedan saken blifvit reducerat
till det enda den kan vare, d. v. 8. till er
anklagelse för skymfliga, kränkande, ärerö-
riga beskyllningar, skall den medföra ett bögs
obetydligt resultat, om ens lagen tillåter dom-
stolarne att deråt gifva något resultat alls.
men korrespondenterna ha emellertid varit ar-
resterade, deras papper genomsökta och se-
qvestrerade; de ha icke desto mindre under:
gått en mer eller mindre lång insperrning:
och det är att hoppas det de giftiga tungorns
blifvit skrämda och skola derigenom för fram-
tiden blifva mindre lögnaktiga och mer var.
samma. Sådant är utan tvifvel det mål re-
geringen föresatt sig. Från denna synpunkt
betraktadt kan man icke neka att der i vissö
franska sinnen finnes en föga fransk böjelse.
Lögnen, som är föraktlig öfverallt, är det huf-
vudsakligen då man talar om sin regering.
sitt ande och då man talar derom inför ut-
landet. Bedöm strängt denna regering, säg
att hon icke har edra sympatier — förklara
hvarföre. Detta bör vara tillåtet, men må man
ej taga munnen full med osanningar och otill-
ständigheter för att nedsmutsa henne, och
på samma gång nedsmutsa sitt land, ty det
vore en skam för landet att fördraga hvad de
skildra. Detta är hvad jag för min del tän-
ker. Nåväl, det är obestridligt att ganska
många korrespondenter ljuga, och ljuga omått-
ligt. Men det vore beklagansvärdt om man
ej) hade andra medel att moderera dem än
mer eller mindre allmänna skrämningsåtgär-
der, hvilkas minsta olägenhet ofta skulle vara,
hvad det definitiva resultatet deraf än må
blifva, att ha låtit oskyldiga lida för andras
förseelser.
Hvad som redan tilldragit sig i denna sak
rättfärdigar denna sednare betraktelse. Dom-
stolen .-har redan, efter hvad jag tror i går,
försatt i frihet flera bland de arresterade.
Jemte denna tilldragelse, som mer eller min-
dre ytligt sysselsatt Pariserallmänheten, har
den äfven upptagits af åtskilliga andra saker,
Uppresningen i Milano har varit ett bland
dessa ämnen för uppmärksamheten, och, så-
som Gazette de France för i dag säger,
denna tilidragelse har blifvit olika bedömd.
Somliga ha deri endast sett en tillfällig kon-
flikt, ett försök dömdt att genast tillintetgö-
ras; andra deremot hafva ansett och anse
ännu denna uppresning, ehuru den synes blif-
vit ganska hastigt undertryckt, såsom en blixt
af den storm som oupphörligen sammandra-
ger sig öfver Italien, hvarifrån den kan ut-
breda sig öfverallt. Sammanträftandet af denna
uppresning med utfärdandet af Mazzinis ma-
nifest till italienarne och Kossuths till de un-
gerska goldater som tjena i Italien, hvilka ma-
nifester bringas oss af de engelska tidnin-
garne, detta sammanträffande är ett bland de
bevis som åberopas af dem, som i Mi-
laneserupproret s8e endast en af utgrenin-
garne af den stora uppresning som förbe-
redes, och som är vida utgrenad. I hvad
fall som helst synes ingenting antyda att Frank-
rike kommer att deri spela sin vanliga roll,
initiativet, ehuru der visserligen icke saknas
en hemlig, en underjordisk bearbetning, men
de upprörda elementerna befinna sig för när-
varande allt för mycket nedtryckta för att ett
utbrott kan vara att befara. Kossuths pro-
klamation har förvånat mig. De tilldragelser
som med sådan makt sammanfört och sam-
manblandat, om icke opinionerna, åtminstone
männen, tillåter dem stundom att hemta upp-
lysning i källor, som vanligen äro dem frem-
mande, och jag antog som säkert att Kossuth
skulle ha brutit med Mazzini och nu predika
att utan Frankrike der vore ingenting att göra.
Han skulle då hafva förändrat åsigt.
En annan fråga, som ligger våra intressen
närmare, har de sednare dagarne sysselsatt
uppmärksamheten, frågan nemligen om vi
skola få krig till våren. Oaktadt denna fruk-
tan kunnat finna näring i de utländska rust-
ningarna, i kejsaredömet och allt hvad der-
med står i samband. så har jag mycket svårt