ibland eder. Vi äterse nDvarandra. Mae uud val med oss! Februari 1853. Kossuthr UTRIEES KORBESPONDENS. (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 13 Februari. Arresteringen af ett antal korrespondente till utländska tidningar, beledsagad af under sökning och seqvestrering af deras pappei har varit det ämne som under de sednare da garne lifligast eller åtminstone med minsta lik giltighet omfattats af konversationen. Denn åtgärd, som synes förutsätta en kränkning s brefvens helgd, har, efter hvad jag tror, p många gjort ett ogynnsamt intryck, och fram bragt eller snarare förökat månget enskild agg; men allmänna opinionen, som för när varande föga aktar på rättigheter och friheter har, efter hvad det synes; deraf endast blif vit föga upprörd. Det ges tider då den upp röres af allt; andra åter då den icke syne fråga efter något. Alltsammans synes dej törhända också en logisk följd af det systen åt hvilket den gifvit sina röster. Vare der med hum som helst, så synes meningen met åtgärden vara föga tvifvelaktig. Ingen ha väl kunnat tro att personer, fremmande elle till och med fullkomiigt jokända för hvaran dra, med olika åsigter och förbindelser, fö öfrigt simpla skriftställare och journalister skulle hafva uppgjort en sammansvärjning, e! semmangaddning mot regeringen. Denna ä alltför klok för att ens kunna ha hyst en så dan misstanke, hvilken endast kunnat betrak. tas såsom en förevändning, såsom ett mede att färglägga det stränga och uppretande son kunde ligga i åtgärden, Det är till och mec att förmoda, att sedan saken blifvit reducerat till det enda den kan vare, d. v. 8. till er anklagelse för skymfliga, kränkande, äreröriga beskyllningar, skall den medföra ett bögs obetydligt resultat, om ens lagen tillåter domstolarne att deråt gifva något resultat alls. men korrespondenterna ha emellertid varit arresterade, deras papper genomsökta och seqvestrerade; de ha icke desto mindre under: gått en mer eller mindre lång insperrning: och det är att hoppas det de giftiga tungorns blifvit skrämda och skola derigenom för framtiden blifva mindre lögnaktiga och mer var. samma. Sådant är utan tvifvel det mål regeringen föresatt sig. Från denna synpunkt betraktadt kan man icke neka att der i vissö franska sinnen finnes en föga fransk böjelse. Lögnen, som är föraktlig öfverallt, är det hufvudsakligen då man talar om sin regering. sitt ande och då man talar derom inför utlandet. Bedöm strängt denna regering, säg att hon icke har edra sympatier — förklara hvarföre. Detta bör vara tillåtet, men må man ej taga munnen full med osanningar och otillständigheter för att nedsmutsa henne, och på samma gång nedsmutsa sitt land, ty det vore en skam för landet att fördraga hvad de skildra. Detta är hvad jag för min del tänker. Nåväl, det är obestridligt att ganska många korrespondenter ljuga, och ljuga omåttligt. Men det vore beklagansvärdt om man ej) hade andra medel att moderera dem än mer eller mindre allmänna skrämningsåtgärder, hvilkas minsta olägenhet ofta skulle vara, hvad det definitiva resultatet deraf än må blifva, att ha låtit oskyldiga lida för andras förseelser. Hvad som redan tilldragit sig i denna sak rättfärdigar denna sednare betraktelse. Domstolen .-har redan, efter hvad jag tror i går, försatt i frihet flera bland de arresterade. Jemte denna tilldragelse, som mer eller mindre ytligt sysselsatt Pariserallmänheten, har den äfven upptagits af åtskilliga andra saker, Uppresningen i Milano har varit ett bland dessa ämnen för uppmärksamheten, och, såsom Gazette de France för i dag säger, denna tilidragelse har blifvit olika bedömd. Somliga ha deri endast sett en tillfällig konflikt, ett försök dömdt att genast tillintetgöras; andra deremot hafva ansett och anse ännu denna uppresning, ehuru den synes blifvit ganska hastigt undertryckt, såsom en blixt af den storm som oupphörligen sammandrager sig öfver Italien, hvarifrån den kan utbreda sig öfverallt. Sammanträftandet af denna uppresning med utfärdandet af Mazzinis manifest till italienarne och Kossuths till de ungerska goldater som tjena i Italien, hvilka manifester bringas oss af de engelska tidningarne, detta sammanträffande är ett bland de bevis som åberopas af dem, som i Milaneserupproret s8e endast en af utgreningarne af den stora uppresning som förberedes, och som är vida utgrenad. I hvad fall som helst synes ingenting antyda att Frankrike kommer att deri spela sin vanliga roll, initiativet, ehuru der visserligen icke saknas en hemlig, en underjordisk bearbetning, men de upprörda elementerna befinna sig för närvarande allt för mycket nedtryckta för att ett utbrott kan vara att befara. Kossuths proklamation har förvånat mig. De tilldragelser som med sådan makt sammanfört och sammanblandat, om icke opinionerna, åtminstone männen, tillåter dem stundom att hemta upplysning i källor, som vanligen äro dem fremmande, och jag antog som säkert att Kossuth skulle ha brutit med Mazzini och nu predika att utan Frankrike der vore ingenting att göra. Han skulle då hafva förändrat åsigt. En annan fråga, som ligger våra intressen närmare, har de sednare dagarne sysselsatt uppmärksamheten, frågan nemligen om vi skola få krig till våren. Oaktadt denna fruktan kunnat finna näring i de utländska rustningarna, i kejsaredömet och allt hvad dermed står i samband. så har jag mycket svårt