nen dött under första lefrådsåret öck att flera än -300 bärn under hvärtdera af de ifrågavarande 12 såren blifvit utom våccin-depöterna vaccinerade, dels till följe af ärdra förhållanden, och på dessa grunder afdrager hälften, :så blifver:dock den andra hälften, eller 3,425. allt för stor och farlig, om en koppfarsot skulle i Stockholm utbryta, och är åtminstone, såsom de sednare årens erfarenhet nogsamt visat, fullt tillräcklig föratt göra den förfärlige sjukdomsgästen i hufvudstaden fortfarande bofast. Svenska läkaresällskapet hoppas visserligen, att mera ordning och noggrannhet i detta afseende skall vinnas genom det af K. Sundhets-Collegium utarbetade nya reglemente för vaccinationen i hufvudstaden, som f. n. är under regeringens pröfning. Men författningar kunna uträtta mycket, icke allt. Hvarje enskid samhällsmedlem måste inom sin krets arbeta för att författningarva efterlefvas. Det är derföre :som Svenska Läkaresällskapet ansett det vara sin pligt att på detta sätt allvarligen uppmana hvarje tänkande medborgare att nitälska för vaccinationens befrämJande. Endast derigenom kunna dessvälsignelserika frukter komma alla till godo: endast genom en sådan samverkan kan mensk ligheten närma sig det stora målet — koppornas utrotande — till hvilket den ädle Jenne; visat vägen. — Måtte Sveriges hufvudstac icke blifva det sitsta samhälle, som upphinner detta mål! Stockhölm den 15 Februari 1853. Eriligt Svenska Läkaresällskapets beslut. G. Böttiger. Sv. Läk. Sällskap. n. v. Sekreterare