ned glasväggar, på hvars botten man: lagt. stenar och lodsand, hvari vattenvexten Spiralört (Vallisneriaspi-l alis) odlades; i vattnets facios dessutom. fyra eller em lefvände fiskar afslägtet-Taggbuk.(Tetrodon li1eatus), och pä glasväggarnakröpd nägra vattensnäcor; det märkvärdiga härvid var att. alla dessa .lefrande varelser hade vistatsshär-fyra åry. utan behof Vf något särskildt näringsmedel, och utan ombyte..a: rattnet, och att vattnet ändä: var: fullkomligen rent jeh klart. Det ena slägtet underhöll nemligen let1adsvilkoren för: de öfriga, och i dennaclilla slutna rerid upprepades de förrättningar och.företeelser hos len organiska naturen, som den ryktbare kemisten Liebig med den honom så egna: klarhet och bestämdhet utredt och förtydligat. Under ljusets och värmets ofiytelse sönderdelar Spiralörten den-kolsyra. och am: moniak, som befinnes i vattnet, äfsöndrar syret och tillgodogör koletoch ammoniaken:säsom beständsde: lar för sin egen tillvext: -Fiskarne och snäckorna in: andas syre genom sina gälar, och utandas i stället kolsyrå, samt lemna i sina exkretioher .ammoniak : — alltså just de två ämnen, som vexten behötver till sitt anderhäll. Vextens affall tjenar derjemte omedelbart till föda för snäckorna, som äro vextätande djur, och snäckorna lägga ägg, ur hvilka det utkläckta ynglet blir föda för fiskarne, som äro köttätande djur. Denna glasdamm innehåller sålunda i smätt, och i några få arter, den cirkelgång af lif, som en sjö på mängfaldigt vis innehåller i stort. Det i dammen en gäng befintliga förrädet på kolsyra och ammoniak skulle hvarken ökas eller minskas, om icke Vallisneriernas på vattnet flytande blad ständigt finge en tillvext al kolsyra ur luften; tid efter annan mäste derföre nägra rotskott eller blad bortryckas. Vid tillgång på ljus och värme förblifver denna lilla verld föröfrigt i bästa ordning, emedan. hvart och ett, slägte afinvänarne har tillgång på sädana näringsoch lifsåmnen, som naturen anvisat det, och tillika frambringar hvad som erfordras för de öfriga. I en stor glaskula, hade Warrington en annan anläggning af dylikt slag, nägot mindre blott till omfång, och ej alldeles af samma innehåll. Der funnos väl äfven Vallisnerior och snäckor, men tillika alger; och i stället för taggbukar summo der guldfiskar. Vattnet var klart, och detta lilla bushäll hade likast lefvat tillsammans i flera är, utan ombyte af vatten, och vanligen äfven utan tillgäng på luft, emedan kulans öppning merendels var tillsluten. Luftens tillträde är umbärligt, derföre att vexterna afsöndra tillräckligt syre for djurens behot. Vid jemförelse härmed kan man förklara hvarföre sädana guldfiskar, som hällas i glaskupor helt ensamme, sä ofta dö. ut, osktadt man matar dem ymnigt. Deras ständiga vi stande nära vattenytan röjer att de i vattnet sakns tillräckligt syre. Nägra lefvande vattenplantor kunns afhjelpa denna brist; men med den följer äfven be hofvet af snäckor. I början hade Warrington inge snäckor i sin djursamling; men snart visade sig en sammanhopning af vextaffall, som orenade vattnet sedan pyssnämnde vextätande djur infördes, har all kommit i fullständigt skick och sä bibehållit Sen P. — En tidning i Stuttgardt, Der Beobachter som under loppet af få dagar blifvit flera gänger se qvestrerad, offentliggör i ett af sina sednaste num mer, istället för ledamde artikel, 34 kapitlet ur pro feten Jeremias.