ned glasväggar, på hvars botten man: lagt. stenar och
lodsand, hvari vattenvexten Spiralört (Vallisneriaspi-l
alis) odlades; i vattnets facios dessutom. fyra eller
em lefvände fiskar afslägtet-Taggbuk.(Tetrodon li-
1eatus), och pä glasväggarna- kröpd nägra vattensnäc-
or; det märkvärdiga härvid var att. alla dessa .lef-
rande varelser hade vistatsshär-fyra åry. utan behof
Vf något särskildt näringsmedel, och utan ombyte..a:
rattnet, och att vattnet ändä: var: fullkomligen rent
jeh klart. Det ena slägtet underhöll nemligen let-
1adsvilkoren för: de öfriga, och i dennaclilla slutna
rerid upprepades de förrättningar och.företeelser hos
len organiska naturen, som den ryktbare kemisten
Liebig med den honom så egna: klarhet och bestämd-
het utredt och förtydligat. Under ljusets och värmets
ofiytelse sönderdelar Spiralörten den-kolsyra. och am:
moniak, som befinnes i vattnet, äfsöndrar syret och
tillgodogör koletoch ammoniaken:säsom - beständsde:
lar för sin egen tillvext: -Fiskarne och snäckorna in:
andas syre genom sina gälar, och utandas i stället kol-
syrå, samt lemna i sina exkretioher .ammoniak : —
alltså just de två ämnen, som vexten behötver till sitt
anderhäll. Vextens affall tjenar derjemte omedelbart
till föda för snäckorna, som äro vextätande djur, och
snäckorna lägga ägg, ur hvilka det utkläckta ynglet
blir föda för fiskarne, som äro köttätande djur. Denna
glasdamm innehåller sålunda i smätt, och i några få
arter, den cirkelgång af lif, som en sjö på mängfal-
digt vis innehåller i stort. Det i dammen en gäng
befintliga förrädet på kolsyra och ammoniak skulle
hvarken ökas eller minskas, om icke Vallisneriernas
på vattnet flytande blad ständigt finge en tillvext al
kolsyra ur luften; tid efter annan mäste derföre nägra
rotskott eller blad bortryckas. Vid tillgång på ljus
och värme förblifver denna lilla verld föröfrigt i bä-
sta ordning, emedan. hvart och ett, slägte afinvänarne
har tillgång på sädana närings- och lifsåmnen, som
naturen anvisat det, och tillika frambringar hvad som
erfordras för de öfriga.
I en stor glaskula, hade Warrington en annan an-
läggning af dylikt slag, nägot mindre blott till om-
fång, och ej alldeles af samma innehåll. Der funnos
väl äfven Vallisnerior och snäckor, men tillika alger;
och i stället för taggbukar summo der guldfiskar.
Vattnet var klart, och detta lilla bushäll hade likast
lefvat tillsammans i flera är, utan ombyte af vatten,
och vanligen äfven utan tillgäng på luft, emedan ku-
lans öppning merendels var tillsluten. Luftens till-
träde är umbärligt, derföre att vexterna afsöndra till-
räckligt syre for djurens behot. Vid jemförelse här-
med kan man förklara hvarföre sädana guldfiskar,
som hällas i glaskupor helt ensamme, sä ofta dö. ut,
osktadt man matar dem ymnigt. Deras ständiga vi
stande nära vattenytan röjer att de i vattnet sakns
tillräckligt syre. Nägra lefvande vattenplantor kunns
afhjelpa denna brist; men med den följer äfven be
hofvet af snäckor. I början hade Warrington inge
snäckor i sin djursamling; men snart visade sig en
sammanhopning af vextaffall, som orenade vattnet
sedan pyssnämnde vextätande djur infördes, har all
kommit i fullständigt skick och sä bibehållit Sen
P.
— En tidning i Stuttgardt, Der Beobachter
som under loppet af få dagar blifvit flera gänger se
qvestrerad, offentliggör i ett af sina sednaste num
mer, istället för ledamde artikel, 34 kapitlet ur pro
feten Jeremias.