kapp, och med dem hela det stockkonserva-
tiva partiet, att den stora industriutställningen
skulle endast blifva en kongress för alla län-
ders rabulister, så farlig att drottning Vic-
toria ej under denna tid skulle våga att uppe-
hålla sig i sin hufvudstad.
Sjelfva Frankrike hade äran afatt upplefva,
att en af de många nyttiga kongresserna kom
till stånd i Paris, nemligen en sanitetskongress,
bildad af ombud från alla sjömakter som ega
hamnar vid Medelhafvet, för att uppgöra ge-
mensamma föreskrifter i afseende på karan-
tänerna.
Samtidigt med nationalförsamlingens spräng-
ning genom statsstrecket af den 2 December
upplöstes denna kongress, och den gamla, miss-
tinksamma politikens traditioner kommo åter
i dagsljuset.
Sedan det ur statsstrecket till fullo utveck-
lade sig, hvad zom deraf måste följa, nem-
ligen kejsardömets militäriska despotism, är
ingen fråga mer om europeiska öfverenskom-
melser i afseende på meridian, på enhet i mått,
mål och vigt, eller på reglerande af patent-
ritten. Öfverallt höra rustningar, krigsplaner,
a!liansförslager för den förestående europeiska
gammanstötningen till ordningen för dagen.
Orostiftarne af profession, Jesuiterne, hvilk:
öppnat kriget mot den europeiska civilisatio-
nen, gingo hafvande raed sin älsklingsplan till
en stor armada af de fyra stormakterna på
fastlandet, riktad mot Eovgland, för att der
angripa på en gång parlamentariska. styrelsen
och protestantismen i deras innersta hjertrötter.
Man spekulerade på katolskheten hos ord-
ningens räddare, på hans iarfåtagna skyldig-
het att på det trolösa Albion hämnas hang
farbroders fångenskap på S:t Helena; på hans
förutsatta benägenhet att åter upptaga den Na-
oleonizka ideen af en kontinentalsperrniog, rå
skyddstullspartiets sympatier i hela Europa
för ett krig mot detta England som har den
mest utbildade industrien, den största rikedo-
men på kapitaler och herraväldet öfver haf-
ven, och som med engelsk långsamhet men
äfven med engelsk öfverläggning och konse-
qvens börjar att förverkliga handelsfrihetens
grundsats; man spekulerade ändtligen på de-
ras bifall som understödja den österrikiek-
tyska tull- och handelsenheten, den lika myc-
ket politiska som ekonomiska tanken att in-
dela Europas kontinent i tre stora despotiska
skyddstullshyllande och en gemensam aukto-
ritet lydande grupper, nemligen Ryssland.
Habsburgska riket med de 70 millionerna, och
Frankrike med den Pyreneiska halfön; en tre-
enighet som slutligen skulle uppgå i den högre
enheten af solidarisk strid mot den fria forsk-
ningen och det fria arbetet, mot bildning, fri-
het och välstånd öfverhufvud.
Det skall alltid lända Augsburger Allge-
meine Zeitung, denna den tyska tidningspres-
sens diplomatiska oldtfaster, till stor beröm-
melse att i Tyskland hafva varit organet föl
denna despotiska, skråälskande och inqvisitions-
mässiga koalitionsid, som ej blott med ett
slag skulle mediatisera Preussen och Tyskland,
utan rent af utplåna dem ur de fria staternas
antal.
Denna jesuiternas dröm, denna skyddstulls-
partiets kortsynta egoism cch denna gamle
tillgifvenhet för Habsburgska husets försto-
ringsplaner— den som delat dessa drömmar,
den har sjelf blifvit skuggan af en dröm.
Liksom jesuiterna äro merå originella och
storartade än deras bundsförvandter, det lilla
men mäktiga partiet af hofpietister och kon-
servative i Preussen, så var äfven jesuiternas
framtidsdröm ny och praktisk i jemförelse
med de oförbätterliga tyska reaktionärernas.
Dessa ville helt enkelt tillbaka till det som
en gång varit: koalition mellan Ryssland, Ö-
sterrike, Preussen och England mot Napoleor
HI, utan afreende på följderna för Preussen.
Vid båda koalitionsplanerna voro England
och Frankrike de hotade; redan den gemen-
samma faran gaf anledning till ett närmande,
och trots alla politiska traditioner, trots erin-
ringarne från Crequi och Azincourt, trots Talmö
och Orleanska jungfrun, trots de täta sjökri-
gen och Frankrikes understödjande af de nord-
amerikanska koloniernas affall från England.
trots. Pitt och Weilington, S:t Helena oct
Hudson Lowe, och arfhatet mellan båda län-
derna, som blifvit till ett ordspråk, se vi båd:
dessa länders regeringar bemöda sig att öfve!
Kanalen räcka hvarandra händerna.
I England fröjdar man sig att Ryssland:
erkännande är -satt i verket med gå stor di
plomatisk skicklighet, att för det första inger
tänkbar möjlighet finns för ea ryskt-fransysi
allians, att de legitimistiska husens giltermåls.
karantin mot franska kejsaren räddat honon
från att genom en familjtörbindelse blifva in
dragen i deras politik, att den fast mer brag
honom derhän att förmäla sig under sitt stånc
och efter sitt hjertas böjelse, och öppet för
blifva i sin sjelfständiga och fria ställning son
parveny. s
En politik som gör sig beroende af Ryss
lands och utsätter sig för att bära de ledsarm:
följderna af detta lands, utan att i ringast
män ,nägonsin kunna få dela de möjliga för
delarne af densamma, som för sin diplomati
ska osjelfständighet finner sig tillräckligt be
lönad derigenom; att man af Ryssland behandla
såsom de minst gynnade nationer — en sådal
politik följes icke af England... I följd af der
parlamentariska inrättningen går detta ick
för sig, till och med om utrikesportföljen skö
tes af en så oförståndig och oskicklig mar
som lord Malmesbury.
stasis