Cm ss 44 rr oo om 4 RH I RA 22 AA TAL, iddl. 10 åa 11!7, e., middle fair to fair 11 å 12, c. Spanmålsmarknaden är deremot efter ingängen ai de sista europeiska berättelserna temligen stilla och priserna vacklande. Risgryn: affärerna hafva ej cbetydligt ökats och 1000 t. äro sälda å 3 87!, c.— 4 13 c. Terpentin 4 g 75 c. Harts 163—163 c. Tran stilla 60 c. Kurser: London 109!, a 1097, proe., Hamburg 36 7,—36?; ce., Bremen 79!,—793, ce. Penningar fionas i öfverflöd och goda papper äro mycket efterfrägade. Utdrag ur årsberättelsen från kongl. svenska och norska konsulatet i S:t Ybes, dat. den 31 December 1852. Under ärets lopp hafva hit anländt 55 svenska fartyg, hvaraf blott ett bitfört last, 3 inlupit i baveri och de öfriga ankommit i barlast; af norska fartyg anlände deremot inalles 84, samtlige i barlast. De svenska fartygens export till Sverige utgjorde 16,450 moy salt och 50 qql korkbark och nägra andra mindre varupartier, allt uppgående i värde till R:s 19,328. De norska fartygens export till Norge, hvaruti äro inberäknade lasterna ä de fartyg som qvarlegat frän 1851, uppgär till 31,646 moy salt, 65 kistor frukter och 20 qql korkbark. I allmänhet fortfar importhandeln härstädes att möta stora svårigheter, dock kunna mättliga partier 3 tums 14 fots grofsågade plankor alltid päräkna god försäljning, och skulle säkerligen den i Augusti frän Stockholm hitförda planklasten hafva betingat 8300 a 9000 rs pr tolft, derest qvaliteten varit tillfredsställande ; den säldes deremot 3 7200 rs. Saltpriserna hafva numera stigit till 850 åa 900 rs, och förmodar man att, till följd af det stora missnöje öfver varans läga piis som eger rum och dagligen tilltager bland saltägarne, en ytterligare höjning till 1000 å 1100 rs inom kort torde inträffa. Saltskör den var utmärkt säväl i afseende ä qvantitet som beskaftenhet, oaktadt vid dess början en längvarig regnig väderlek gaf anledning till stora farhägor. Den närvarande behällningen uppskattas till minst 1 million svenska tunnor, oaktadt de genom regn och storm förorsakade öfversvämningarne varit af ett ganska menligt inflytande. Vinskörden utföll under medelmättan, helst den gängse drufsjukdomen spridde sig öfver hela landet; priserna noteras frän 80,000—120,000 rs pr pipa efter qvalite. Äfven oljeskörden var ytterst inskränkt och af en särdeles ordinär beskaftenhet, hvilket dock, för sä vidt angär allmänhetens behof, icke föranledde nägon betydligare olägenhet, emedan mer än tillräckliga förråder voro i behäll efter det nästföregående ärets rika och sällsynt goda afkastning. Stora ordres hafva på sednare tiden ingätt, särdeles från England, hvadan priset stigit till 1600 rs pr alqueira (cirka 3 svenska kannor) med tilltagande efterfrägan. Under hela det nu tilländagängna året hafva frakter varit att tillgå på Stavanger och Bergen. Vid början af äret effektuerades nägra befraktningar på Stavanger å 1 mZ 2 sch. H. Bko pr utlossad tunna, och på hösten beviljades till Bergen ända till 1 8 s. samt 1 må 6 s. till Stavanger. För närvarande bjuder man på Bergen 1 må 2 s. och på Stavanger 1 må 4 s. Saknad af fraktsökande fartyg har emellertid föranledt att en mängd befraktningsordres icke kunnat utföras. Saltskeppningen till Calcutta har i år spelat en högst vigtig roll oeh torde förtjena vära skeppsrederiers synnerliga uppmärksamhet. S:t Ybes-saltet är der mycket begärligare än det Cap Verdiska, som hittills snart sagdt uteslutande ditförts. Ett ansenligt antal franska, holländska, bremiska och hamburgiska fartyg hafva under ärets lopp dit afgätt med saltlaster. Slutligen får jag tillägga att inga anmärkningsvärda tvistigheter eller insubordinationer inträftat de svenska och norska fartyg som besökt denna plats, hvilket länder brödrarikenas sjömannacorps till stor heder, och hvarigenom de äfven förvärfvat sig mycket anseende bland befolkningen härstädes. — Generalkonsulatet i Lissabon inberättar den 21 sistl. Januari, enligt P. T., bland arnat: att portugisiska regeringen genom dekret af den 1 Jan. 1853 ytterligare nedsatt tullumgälderna ej blott å jere och stål, utan äfven å alla slags trävaror 12 procent. Spiror ätojuta likväl endast en nedsättning i tull af 11 procent. En sädan lindring i tullumgälder ä plankor just på en tidpunkt dä marknaden lider en nästan fullkomlig brist på denna vara, häntyder på regeringens fästade uppmärksamhet ä oumbärligheten af denna artikel pä Lissabon, och bör uppmuntra svenska rederier (hvilka nästan uteslutande ditföra sädana varor) till mindre tvekan än de under sednare tider visat. Då sista saltskörden var af god beskaffenhet och ett ymnigt förråd finnes på hand å 12,000 reis pr Moj med utsigt till affall i pris, är en temligen stark afskeppning af denna vara att förvänta; helst det ständiga stenkolsbehofvet, af ätskilligs anledningar, gör sig derstädes allt mer och mer kännbart, och svenska och norska fartyg, som vistas i närhet af engelska hamnar, finna en god uträkning vid att anskafta dylik last i stället för att, säsom förr, nödgas i barlast komma till Lissabon och till S:t Ybes efter saltet. Såsom utsigt till en ny handelsgren må nämnas, att en artikel i ofvanberörde dekret så golt som helt och hället upphäft all importafgift på Is. Den förut särdeles dryga umgälden är nu nedsatt ul 5 reis per 100 . Hittills har med stor möda i ett rike, der landsvägarne äro i dåligaste skick, den i Lissabon med största begärlighet eftersökta isen mäst transporteras på oxkärror från spetsen af Estrellabergen. Förtjensten, oaktadt otroliga omkostoader, förblef likväl rätt ansenlig sä länge främmande varan u e-tängdes, och bör nu härefter lät:eligen kunna övergå med betydlig förhöjning till hugade nordiska spekuanter. De fartyg, som frän riket antingea i frakt etter för egen räkning i större portioner a:hemta via, ätnjut underlättnad i hamnomkostnader.